Kattegatt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta

Kattegatt är ett havsområde utanför södra delen av Sveriges västkust. Kattegatt avgränsas i öster av den södra delen av Sveriges västkust (till största delen Halland), i norr av en linje mellan Pater Nosterskären vid Marstrand och SkagenJyllands nordspets, i söder av Själland, Fyn, Stora och Lilla Bält samt Öresund och i väster av Jylland.

I vissa administrativa och meteorologiska sammanhang brukar Kattegatts nordgräns vanligen anges till en linje mellan Jyllands norra spets (Grenen, norr om Skagen) och Pater Nosterskären nordväst om Marstrand (resten av gränsen fram till svenska kusten brukar då inte nämnas). Linjen mellan Gilbjerg hoved och Kullen i Sverige, bildar avgränsningen mot Öresund.

I fiskesammanhang är gränsen internationellt definierad något längre söderut, från Skagens fyr till fyren Tistlarna och därifrån vidare till den närmast belägna svenska kusten vid Vallda Sandös västra udde.

Hydrografi[redigera | redigera wikitext]

Kattegatts volym är 500 km³, arean 22 000 km² och medeldjupet 23 meter. Den danska sidan är förhållandevis grund. På den svenska sidan återfinns längst i norr Djupa rännan med djup nära 100 meter. Längre söderut är djupförhållandena oregelbundna, där största djupet, cirka 130 meter, finns i jämnhöjd med Varberg.[1]

Det finns två huvudsakliga havsströmmar i Kattegatt

  • Baltiska strömmen
  • Jutska strömmen

Den Baltiska strömmen transporterar Östersjöns vatten ut genom Öresund och Bälten, genom Kattegatt och in i Skagerrak. Som alla havsströmmar påverkas denna ström av en lång rad yttre faktorer bl a vind. Vanligen flyter den norrut utefter svenska västkusten. När östersjövattnet startar sin resa norröver genom sund och bält är salthalten omkring 8 ‰. Uppblandning med det saltare vattnet i Kattegatt och Skagerrak ökar salthalten så att vid passagen av Vinga utanför Göteborg kan salthalten ha stigit till strax över 20 ‰. Den mindre salta Baltiska strömmen flyter ovanpå det betydligt saltare Kattegattsvattnet. Tjockleken på den Baltiska strömmen utanför svenska kusten kan ofta vara kring 15 m. Under speciella förhållanden som till exempel vid längre perioder av ostlig vind kan Baltiska strömmen breda ut sig över större delar av Kattegatt. Strömmen är snabbast några sjömil ur från svenska kusten, ibland upp till 1 till 2 knop.

Den Jutska strömmen rinner utefter Jyllands västkust, rundar Skagen och styrs sedan av vindar ner i Kattegatt eller mot hela svenska kusten ända upp till Väderöarna. Jutska strömmar transporterar vatten med hög salthalt (ofta mer än 30 ‰ salthalt) från Nordsjön in i Kattegatt. Strömhastigheten i Jutska strömmen kan vara upp till mellan 2 och 3 knop.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namn på hela havsområdet mellan Jylland, Själland, svenska västkusten och södra Norge (nuvarande Skagerrak och Kattegatt) nämns första gången under 1600-talet; då användes Skagerrak omväxlande med Kattegatt som namn på hela området. Skagerrak hade mer officiell prägel, medan Kattegatt var mer av ett skämtsamt sjömansspråk. Bägge namnen är av holländskt ursprung. Första gången de trycks på sjökort är under 1700-talet och då användes fortfarande namnen om varandra för hela havsområdet utanför svenska västkusten.

För den södra delen av havsområdet konkurrerade under 1800-talet namnet Kattegatt successivt ut Skagerrak. Medan för den norra delen mellan Skagen, Bohuskusten och norska kusten användes enbart namnet Skagerrak.

Kattegatt är ett holländskt ord med den ursprungliga betydelsen ’’katthål’’; ett hål i dörr eller vägg för huskatten. Senare har ordet kommit att beteckna smal och trång passage eller, i äldre holländskt sjömansspråk, ett trångt farvatten i allmänhet. Och i fallet Kattegatt, ett helt havsområde med stora risker för den sjöfarande.[2]

Öar i Kattegatt[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Fiskeriverkets författningssamling FIFS 2004:36
  • Wahlberg, Mats (red); Svenskt ortnamnslexikon, Stockholm 2003
  • Wadström, Roger; Ortnamn i Bohuslän, Stockholm 1983
  1. ^ Nationalencyklopedin, 2007
  2. ^ Göteborg, Svenska turistföreningens landskapsserie 1978, s. 309-310, professor Hugo Karlsson

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]