Virsikirja
| Suomen evankelis-luterilaisen kirkon virsikirja | |
| Originalspråk | finska |
|---|---|
| Land | Finland |
| Genre | psalmbok |
| Utgivningsår | 1986 |
Virsikirja eller Suomen evankelis-luterilaisen kirkon virsikirja (’Evangelisk-lutherska kyrkans i Finland psalmbok’) är den finskspråkiga psalmboken för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Den nuvarande psalmboken, godkänd på kyrkomötet 1986 tillsammans med Svensk psalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, innehåller 632 psalmer.
En samiskspråkig psalmbok, Suoma samii salbmakirji utgavs 1993.
Historia
Den första finskspråkiga psalmboken utkom möjligen år 1583, med 101 psalmer och Jacobus Finno (Jakob finske, Jacobus Petri Finno) som redaktör, den andra, Yxi Wähä Suomenkielinen Wirsikirja, med ytterligare 141 psalmer, möjligen år 1605 med Hemming (Hemmingius Henrici Hollo), kyrkoherde i Masko, som redaktör.
1701 trycktes Uusi Suomenkielinen Wirsi-Kirja Niiden Cappalden canssa, jotca siihen tulevat, den så kallade gamla psalmboken (finska: Vanha virsikirja), sammanställd under ledning av biskop Johannes Gezelius d.y. och redigerad av Erik Cajanus med den svenska 1695 års psalmbok (karolinska psalmboken) som förebild. Antalet psalmer var detsamma, liksom indelningen i olika avdelningar. Många av psalmerna var hämtade från de tidigare finskspråkiga psalmböckerna. Boken innehöll också predikotexter och böner för helgdagarna samt bland annat en evig kalender (calendarium perpetuum) och en lista på viktiga händelser i världshistorien, från skapelsen 4000 f.Kr. (i upplagan 1879 säger man dock att skapelsen ”tros” ha ägt rum då). Psalmboken kompletterades med Yxi Tarpelinen Nuotti-Kirja, som innehöll noter till psalmerna. ”Gamla psalmboken” användes i Finland officiellt tills kyrkomötet 1886 godkände nya psalmböcker för Finland, och i vissa väckelsekretsar fortfarande åtminstone in på 2000-talet. 154 av psalmerna finns kvar i 1986 års psalmbok, i många fall dock omarbetade.
Nya psalmboken, godkänd 1886, innehöll en hel del psalmer av finländska psalmförfattare, framförallt Zacharias Topelius och Johan Ludvig Runeberg, och kom därför att skilja sig väsentligt från den i Sverige använda 1819 års psalmbok.
Nästa psalmbok utgavs i det självständiga Finland och togs i bruk domssöndagen 1939 efter att ha godkänts på kyrkomötet 1938 (den svenskspråkiga psalmboken godkändes på kyrkomötet 1943, under kriget). Denna var i bruk fram till den första advent 1987, då de nuvarande psalmböckerna togs i bruk.
1986 års psalmbok
Psalmbokskommittéerna för 1986 års psalmböcker tillsattes 1973. Den finskspråkiga psalmboken utarbetades parallellt och samordnat med den finlandssvenska, men de två är skilda verk, med olika psalmer.
Psalmbokens psalmer är fördelade på fem större avdelningar: Kyrkoåret (psalmer 1–163), Gudstjänstlivet (164–255), Livet i Kristus (256–454), Livet i Guds värld (455–603) och Döden och evigheten (604–632). De större avdelningarna är var och en ytterligare uppdelade, till exempel inleds Kyrkoåret med advents- och julpsalmer. Efter psalmerna följer bilagor, med bland annat beskrivning av gudstjänstgången i olika sammanhang, förslag till psalmer för olika tillfällen och olika register. Strukturen är den samma som i den samtidigt godkända finlandssvenska psalmboken.
Vid sidan av psalmboken används vid olika andakter också andra sångböcker, bland annat kyrkliga sångböcker för barn och unga, Finska missionssällskapets Hengellisiä lauluja (’Andliga sånger’) och Laula kaikki maa. På Tomasmässor använder man också bland annat sånger från Taizé.[1]
Se även
- Ruotsin kirkon virsikirja (finsk psalmbok för Svenska kyrkan)
- Den svenska psalmboken (olika psalmböcker för Svenska kyrkan)
Källor
- ^ Finlands evangelisk-lutherska kyrka: Aamenesta öylättiin ("från amen till oblat")