Wien-brygga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Wien-brygga med bryggan utritad

En Wien-brygga är en speciell typ av sinusoscillator. Bilden visar en Wien-brygga i sitt enklaste utförande. Om Z1 är den övre impedansen och Z2 den nedre kan man visa att slingförstärkningen ges av:

T(s)=-(1+\frac{R_1}{R_2})\frac{Z_2}{Z_1+Z_2}

där alltså

Z_1(s)=\frac{RCs+1}{Cs}

och

Z_2(s)=\frac{R}{RCs+1}

Tillämpning av Barkhausen-kriteriet ger:

f_0=\frac{1}{2\pi RC}

och

R_1=2R_2 \

dvs en förstärkning, Av, på 3.

I sitt enklaste utförande tenderar Wien-bryggan att vara aningen instabil. Den klipper exempelvis gärna topparna på sinussignalen. Det finns dock ett antal sätt att minimera detta problem. En metod är att använda en termistor (NTC) i stället för R1, en annan involverar ett par motkopplade zenerdioder och lite väl valda resistanser. Om kretsen inte startar kan man prova med att öka R1 med typiskt 10%.

Genom att använda sig av en stereopotentiometer i stället för de båda resistanserna, R, kan man göra Wien-bryggan svepbar i frekvens.


Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Millman Jacob, Grabel Arvin, Microelectronics, Second Edition, 1988, Singapore