Yngve Rapp
John Adam David Yngve Rapp, född 15 april 1903 i Stockholm, död 12 mars 1976,[1] var en svensk elektroingenjör.
Rapp, som var son till grosshandlare David Rapp och Eva Swartz, avlade studentexamen 1921, utexaminerades från Kungliga Tekniska högskolan 1926, blev teknologie doktor 1950 och docent i telegrafi och telefoni där 1951. Han anställdes vid Telefon AB L.M. Ericsson 1927, var assistent vid och ledare för installationsarbeten i Neapel 1927–1928, i Izmir 1928–1929, i Genua och Aten 1930–1932, teknisk direktör vid SA Turque des Téléphones de Smyrne et ses Environs i Izmir 1929–1930, svensk konsul och administrativ direktör där 1932–1938, var åter verksam vid Telefon AB L.M. Ericsson i Stockholm från 1939, var försäljningsdirektör 1952–1958 och blev chef för forskningsavdelningen 1958.
Rapp var expert i resp. ledamot av 1942 års järnvägskostnadsutredning. Utöver doktorsavhandlingen The Economic Optimum in Urban Telephone Network Planning (1950) skrev han teknisk-ekonomiska artiklar i Affärsekonomi, Nordisk Tidsskrift for Teknisk Økonomie och Ericsson Technics. Svenska Teknologföreningen tilldelade honom 1955 penningbelöning ur Polhemsfonden för doktorsavhandlingen.[2]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Rapp, J A D Yngve i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ John Adam David Yngve Rapp på finngraven.se
- ^ Polhemsbelöningarna 1955 i Teknisk Tidskrift