Ericsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För efternamnet, se Eriksson.
Telefonaktiebolaget L M Ericsson
Ericssons logotyp
Typ Publikt aktiebolag
Nasdaq: ERIC
OMXERIC A
OMXERIC B
Huvudkontor Sverige Kista, Sverige
Nyckelpersoner Leif Johansson
Styrelseordförande
Hans Vestberg
Koncernchef Vd
Bransch Telekommunikation
Produkter Mobiltelefoni
Antal anställda 109 214 - December 2012
Historia
Grundat 1876
Grundare Lars Magnus Ericsson
Struktur
Dotterbolag Lista över dotterbolag
Avdelningar Lista över avdelningar
Övrigt
Slogan A world of communication.
Webbplats Ericsson.com
Fotnoter Siffror från 2012 års bokslut.[1]

Telefonaktiebolaget L M Ericsson är världens största tillverkare av utrustning för att bygga nätverk för mobil kommunikation, med en marknadsandel av 38% (2012).[2] Det är ett svenskt telekommunikationsföretag med internationell inriktning.

Ericsson grundades 1876 av Lars Magnus Ericsson. Mellan 2001 och 2012 ägde Ericsson tillsammans med Sony mobiltelefontillverkaren Sony Ericsson. I oktober 2011 meddelades att Sony avsåg att förvärva Ericssons andel i bolaget för 1,05 miljarder euro[3] och i februari 2012 slutfördes affären.[4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Lars Magnus Ericsson och hustrun Hilda, 1895
Ericssons Telegraf Serie 800, c:a 1880
Automatstationen "Norra Vasa" var i drift från 1923 till 1985.
Den första AKE 12-stationen i Tumba 1968.

De första åren[redigera | redigera wikitext]

Lars Magnus Ericsson började sin bana som arbetare på olika verkstäder, dels i sin hemtrakt, dels i Stockholm. Efter en stipendiefinansierad utlandsvistelse som student satte han den 1 april 1876 upp en verkstad i ett 13 kvadratmeter stort rum i gårdshuset på Drottninggatan 15 i Stockholm för att tillverka matematiska och fysikaliska instrument och dylikt. Detta var samma år som A.G. Bell tog patent på telefonen (som senare visade sig ha uppfunnits av Antonio Meucci flera år tidigare).[5] Redan i slutet av 1876 blir lokalen för liten för Ericsson och hans kompanjon Carl Johan Andersson, som flyttar till Jakobsbergsgatan 23 B.

Bara något år senare utnyttjade Ericsson att Bell hade avstått från att göra sitt telefonpatent giltigt för de nordiska länderna, och startade tillverkningen av telefonapparater, vilket skulle bli den huvudsakliga verksamheten.[5] År 1878 lanserades de första telefonerna - tillverkade av honom själv - då 22 stycken så kallade "magnettelefoner med signaltrumpet" levererades för 55 kronor paret. Hans påfallande konstruktiva begåvning imponerade på den tidens fackmän, och apparaterna blev snabbt kända på världsmarknaden.

1884 flyttade tillverkningen till LM Ericssons fabriker, Tulegatan. Vid denna tid fanns vid företaget 38 arbetare, 19 lärlingar, 2 elever och 1 bokhållare. Ett decennium senare hade man köpt upp och bebyggt hela grannkvarteret för den snabbt växande verksamheten.[6]

1884 uppfann Anton Avén och Leonard Lundqvist vid Stockholms Allmänna Telefon AB en telefonlur genom att montera en hörtelefon och en mikrofon från en av den tidens standardtelefoner på ett skaft, och kallade designen för handmikrotelefon. Luren användes av telefonister som behövde en hand fri medan de talade med abonnenterna, istället för en hand för mikrofonen och en för hörtelefonen. Ericsson var tidiga med att inkludera luren i sina produkter, först med bordstelefonen kallad Taxen från 1892.[7]

Aktiebolaget L.M. Ericsson & Co[redigera | redigera wikitext]

Som ett led i företagets utveckling överlät L.M. Ericsson 1896 sina fabriker till det nybildade Aktiebolaget L. M. Ericsson & Co, som får ett aktiekapital på 1 miljon kronor. Han verkar som verkställande direktör fram till 1900, då posten tas över av Axel Boström. Året därefter lämnar han även ordförandeskapet, men kvarstod i styrelsen. Fram till år 2003 har ingen annan person haft lika långvarig ledande position inom koncernen. På 1890-talet hade A.-B. L. M. Ericsson & Co cirka 500 anställda och kom igång med sin internationalisering redan 1897 genom att öppna verkstad i S:t Petersburg, i huvudsak för hopsättning av telefoner och redan 1899 startades där en tillverkningsfabrik. I Moskva 1901 övertar Ericsson SAT:s telefonfabrik, 1902 öppnar man kontor i New York, 1903 bildar Ericsson tillsammans med National Telephone Co, The British L. M. Ericsson Manufacturing Co. med fabrik i Beeston och 1904 köper Ericsson en tomt i Buffalo, New York för uppförandet av en fabrik för L. M. Ericsson Telephone Manufacturing Co.[8][9] I Ryssland genom Kongresspolen samarbetar man med Henrik Tore Cedergrens firma. I Polen öppnade man den första telefonstationen i Warszawa 1904 och Polen blev snabbt ett av Europas modernaste telefonländer. Byggnaden som telefonväxeln installerades i finns fortfarande kvar även om den blev hårt åtgången under andra världskriget.

Samgående med Stockholms Allmänna Telefon AB[redigera | redigera wikitext]

Ivar Kreuger, storägare i L.M. Ericsson 1930-1932.
LM Ericssons fabriker vid Tulegatan mellan 1896 och 1939, illustration från 1890-talet.

År 1918 fusionerades bolaget med Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag (SAT) som ett led i att stärka positionen inom branschen och för att förbättra entreprenörverksamheten i tillverkningen. Firmanamnet ändrades den 19 augusti 1918[10] till Allmänna Telefonaktiebolaget L.M. Ericsson, med ett aktiekapital av 73,8 miljoner kronor. Verkställande direktörer blir Hemming Johansson och Gottlieb Piltz. Samma år nationaliseras bolagets ryska fabrik, samt Aktiebolaget L.M. Ericsson i Finland bildas som första nordiska dotterbolag.[11] Firmanamnet ändrades den 7 juni 1926 till Telefonaktiebolaget L M Ericsson.[12]

Under 1910-talet påbörjades utvecklingsarbete av teknik för automatiska telefonväxlar byggda på elektromekanik, ett arbete som underlättades när SAT hade köpts upp. Resultatet blev 500-väljaren som första gången sattes i drift 1923 i Rotterdam och 1924 i Stockholm, och detta blev det första avstampet för Ericssons styrka på växelområdet.

År 1918 inledde LM Ericsson ett fruktsamt samarbete med Televerket och Teli (Televerkstaden) kring produktutveckling, 1956 bildades Elektroniknämnden för viss samordning inom FoU (forskning och utveckling) och senare gemensam FoU inom ramen för det samägda företaget Ellemtel i Älvsjö, bildat 1970. Televerket utvecklade och testade egna innovationer som Ericsson framgångsrikt sålde utomlands, exempelvis ett antal privata abonnentväxlar och telefonmodeller.

Den 18 augusti 1927 tecknade Ericsson en 40-årig koncession med den turkiska regeringen, gällande telefonförbindelser mellan de viktigaste städerna i Turkiet.[13] År 1928 köpte Ericsson Sieverts Kabelverk i Sundbyberg och slog samman denna verksamhet med den egna kabeltillverkningen.[14]

Ericssons VD sedan 1922, Karl Fredrik Wincrantz, ville öka sitt inflytande över företaget och ökade tillsammans med den kände finansmannen Ivar Kreuger successivt ägarandelen i bolaget via ägarbolaget Ängsvik[15]. 1930 kom det dock till en brytning mellan de två vilket slutade med att Kreuger köpte ut Wincrantz’ aktier. Kreuger var vid denna tid djupt engagerad i många andra finansiella transaktioner och sålde redan 1931 vidare en stor aktiepost (35%) i L.M. Ericsson till huvudkonkurrenten ITT. ITT var sedan storägare fram till 1960. Efter Kreugerkraschen kom de tre huvudägarna ITT, Wallenbergägda Stockholms Enskilda Bank och Handelsbanken överens om att ge Wallenberg en ledande roll.

Midsommarkransen[redigera | redigera wikitext]

Ericssons tidigare huvudkontor och fabrik vid Telefonplan, se LM Ericsson-byggnaden.

Under 1930-talets senare hälft flyttade företaget från Stockholm till det då fortfarande oexploaterade området Midsommarkransen. Ericssons moderna fabrik kom att dominera området för decennier framåt med den så kallade Ericssonandan och skapandet av en slags Ericssonstad, LM-staden (jämför med Siemensstadt i Berlin). Företaget var även mån om att stödja de anställdas fritidsaktiviteter, bland annat genom fritidsklubbarna, som till exempel LM Ericssons Fotoklubb och Ericssons Film- och Videoklubb. Under 1960-talet drogs tunnelbanan ut till Midsommarkransen och stationen fick namnet Telefonplan.

Från 1940-talet utvecklade Ericsson koordinatväljartekniken för stora telefonväxlar, inspirerade av de koordinatväljare som sedan 1926 utnyttjats av Telegrafverket, till att börja i mindre svenska telefonstationer, och efter 1938 även i större stationer. Koordinatväljarna kom från år 1950 successivt att ersätta den långsammare 500-väljaren som den dominerande tekniken i telefonväxlar levererade av Ericsson till den internationella marknaden, men inte på hemmamarknaden. Televerket behöll Ericssons 500-väljare på de stationer där de införts fram till digitaliseringen, men använde aldrig Ericssons koordinatväljarsystem, utan enbart sitt eget system, på övriga stationer.

Fler orter[redigera | redigera wikitext]

Vid andra världskrigets slut hade Ericsson cirka 5 000 anställda och nästan alla arbetade på anläggningar i antingen Midsommarkransen eller Älvsjö. Svensk industri hade möjlighet att växa på exportsidan under uppbyggnaden av de länder som varit i krig. Ericsson kunde inte expandera i Stockholm, dels för att det var brist på plats och arbetskraft men också för att det var svårt att få byggnadstillstånd i Stockholm. Man valde därför att undersöka möjligheten att etablera fabriker på orter där det fanns arbetskraft och tillgång till mark. I slutet av 1946 besökte några representanter från LME Frövi, Sundsvall, Söderhamn, Karlskrona och Kalmar för att se hur de olika städerna skulle passa för att expandera LME. Efter att för- och nackdelar diskuterats bestämde man sig för att 1948 öppna en fabrik i Söderhamn och sedan också i Karlskrona.[16]

År 1947 tog Ericsson kontrollen över kondensatortillverkaren RIFA i Gränna, bildad 1942. Rifa kom senare att starta halvledartillverkning i Kista.

Verksamhet i Karlskrona[redigera | redigera wikitext]

I 46 år ledde Ericsson större delen av sin verksamhet på Ölandsgatan i Karlskrona, Blekinge.

Ericsson flyttade några av sina fabriker till Karlskrona efter andra världskriget. Till en början fanns cirka 50 anställda i Karlskrona och de flesta beställningarna av telefoner kom från Sverige. Idag har Ericsson ingen fabrik i Karlskrona men ett kontor på samma ställe som 1947.

LM Ericsson erbjöds att överta Tobaksmonopolets tidigare snusfabrik som låg på Ölandsgatan vid handelshamnen på Trossös östra sida. Till denna lokal flyttades Midsommarkransens telefonmontering den 3 mars 1947. En dubbelt så stor satsning gjordes i Karlskrona jämfört med Söderhamn. Investeringarna uppgick till 7,2 Mkr.

I slutet av 1948 fanns cirka 400 anställda och antalet anställda ökade sakta. De 400 anställda tillverkade 5 000 telefonapparater per vecka. Före julen 1949 sade LME upp 120 anställda då få beställningar kommit in. Detta varade inte länge och nästan alla var tillbaka och arbetade några månader senare. Därefter började en bra period för företaget som växte och 1974 hade företaget 3491 anställda i hela Blekinge och företaget fortsatte att växa fram till 1976. Runt 1970 sjönk beställningarna på elektromekaniska telefonstationer och istället ökade efterfrågan på koordinatväljaren. LME i Karlskrona klarade av förändringen och började tillverka koordinatväljare. År 1980 hade antalet anställda i Blekinge sjunkit till 2611 personer då beställningarna åter hade minskat.[16]

Produkter[redigera | redigera wikitext]

Några av de produkter som tillverkades i Karlskronafabrikerna var telefonapparater, handmikrotelefoner, klockor, mikrofoner, hörtelefoner, bröst- och hörtelefoner, huvudmikrofoner, induktorer och koordinatväljare.[16]

Påverkan på människor och samhälle[redigera | redigera wikitext]

Då Ericsson byggde ut verksamheten i Karlskrona genomgick staden en betydande förändring. Från att ha relativt få fabriker till att ha betydligt flera, genomgick Karlskrona en industrialisering, vilket ledde till nya arbetstillfällen; omkring 130 per år under 27 års tid.

Ericsson anställde också kvinnor, vilket var mindre vanligt då kvinnor på den tiden ofta var hemma och tog hand om hushåll och familj. När allt fler kvinnor i samhället fick arbete blev det mer accepterat att de fick göra karriär och tjäna pengar.

Praktikplatser erbjöds till de studenter som gick på Karlskronas Tekniska Läroverk vilka ofta ledde till anställning. Ericsson erbjöd sig att låta ingenjörer undervisa på läroverket om en teleteknisk linje inrättades, vilket också skedde.

Det var under denna tid vanligt att man gick i sina föräldrars fotspår. Om föräldrarna arbetat på Ericsson var det troligt att deras barn också skulle göra det.

Man hade även ett utbytesprogram där de som ville kunde åka till annat land och arbeta på en Ericssonfabrik där. En person från denna fabrik övertog den vakanta platsen i Sverige.[17]

1970-talet - AXE-eran tar sin början[redigera | redigera wikitext]

1970-talets stora projekt var AXE-systemet. AXE var en av de första datorstyrda telefonväxlarna och blev en enorm framgång. AXE vidareutvecklas även på 2000-talet och är idag världens mest spridda telefonisystem. AXE hanterar nästan alla mobiltelefonistandarder, till exempel NMT (1G), GSM (2G) och UMTS (3G). 1987-1995 var koncernens största enskilda projekt AXE-N, som emellertid havererade 1994 och avbröts helt 1995.[18] Som ersättning för de stora AXE-N-produkterna utvecklades snart istället en mindre, lättviktig variant kallad AXD. Mobilnätsystemen för 3G som levereras av Ericsson idag är i huvudsak baserade på telekomplattformen CPP, där datatjänster (GPRS-tjänster) är baserade på Ericssons ATM-implementation.

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

Fusionen med Datasaab[redigera | redigera wikitext]

I början av 1980-talet blev Datasaab olönsamt och företaget ingick i en fusion med Ericsson den 1 januari år 1981, vilket berörde 3 900 Datasaab-anställda. 90,5 % av bolaget gick up i Ericsson och resterande 9,5 % överfördes till Televerkets dotterbolag Teleinvest.[19][20][21] År 1985 köptes även de sista 9,5 % från Teleinvest och hela före detta Datasaab ägdes av Ericsson.[22] Den före detta Datasaab-avdelningen kom därigenom att bilda bolaget Ericsson Information Systems (EIS). Bolaget kom att förvalta minidatorerna i Serie 2000 och utvecklade även en serie med PC-kompatibla persondatorer.

Införlivandet av Facit AB[redigera | redigera wikitext]

Den 1 januari 1983 uppgick den svenska delen av Facit AB i Ericsson Information Systems (EIS). Facit hade då cirka 1400 anställda i 13 länder, varav 350 i Sverige. Bland införlivade produkter fanns vid tillfället bordskalkylatorer, skrivmaskiner som Facit 8111, kontorsdatorer som t.ex. Facit DTC6500 (detta var emellertid en OEM-produkt och i grunden en ABC 800 utvecklad av Dataindustrier AB) och matrisskrivare, samt hålremsstansar som Facit 4070. Facit behärskade vid detta tillfälle 10% av världsmarknaden för skrivmaskiner och bedrev ännu aktiv produktutveckling av dessa. I Facitkoncernen ingick även blankettillverkaren Zäta Tryckerierna AB.[20]

Avyttrandet av datorverksamheten[redigera | redigera wikitext]

Ericssons satsning på datorer föll inte väl ut, och Ericsson Information Systems gjorde en förlust på 806 miljoner kronor år 1985. Som en effekt flyttades delar av verksamheten till andra delar av företaget, men förlusterna fortsatte. I april 1988 såldes hela datorverksamheten, huvudsakligen innefattande såväl före detta Datasaab som Facit, till Nokia.[23] Nokia bildade Nokia Data för att förvalta verksamheten, men sålde redan 1990 hela denna verksamhet till ICL, som i sin tur sålde den till Fujitsu år 2002.

Ericsson Cables[redigera | redigera wikitext]

Dotterbolaget Sieverts Kabelverk startade under 1960-talet verksamhet i Falun och Hudiksvall. I början av 1980-talet drabbades kabelverket av oljekrisen och fick till följd av detta stänga fabrikerna i Piteå och Sundbyberg. Årsskiftet 1984-1985 slog Ericsson samman det gamla anrika företaget Sieverts Kabelverk med Bofa AB, som grundats 1952 i Kungsbacka, och skapade således Ericsson Cables AB. År 1988 firade Ericsson Cables 100-årsjubileum som den äldsta ännu aktiva delen av företaget.[24]

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

Ericssons flagga.

Ericsson Radio Systems[redigera | redigera wikitext]

Under mitten av 1990-talet expanderade Ericsson kraftigt. Huvuddelen av expansionen skedde inom bolaget Ericsson Radio Systems som tidigt börjat bygga upp en kunskapsbas för mobiltelefoni, för såväl basstationer och telefoner. Stora affärer med Saudiarabien och ett aktivt arbete med standardisering av systemen NMT och GSM bäddade för framgångarna. År 1988 uppgav Ericsson att man behärskade 40% av världsmarknaden för mobiltelefonisystem.[25]

Ericssons framgångar inom mobila system brukar till stor del förklaras med AXE-växeln och (i fallet NMT) de nordiska Televerkens beställarkompetens. Gunnar Eliasson har framfört tesen att Ericssons framgångar med GSM var helt beroende av den digitala truppradio som utvecklades av Ericsson Radio Systems från slutet av 1970-talet, som givit upphov till kunnande inom frekvenshoppteknik, felrättande kodning, TDMA-system och kryptering samt anslutande militära projekt som EriEye som givit ett stort kunnande inom antennteknik.[26]

Ericsson Mobile Communications[redigera | redigera wikitext]

Under 1990-talet blev Ericsson en av världens ledande mobiltelefontillverkare. Denna verksamhet var centrerad kring Lund, där kontoret ursprungligen startas av Ericsson Radio Systems (ERA) år 1983 genom att flytta forsknings- och utvecklingsavdelningen från Svenska Radioaktiebolaget (SRA) till Ideon.[27] Från denna punkt bedrevs en högfokuserad utveckling av "terminaler", dvs mobiltelefoner för NMT och efterföljande system. En branch av Ericsson Information Systems (EIS) överfördes Ericsson Radio Systems i januari 1987, efter att lanseringen av datorprodukterna slagit fel.[28] År 1987 lanserades telefonen HotLine Pocket som utvecklats på kort tid.[29] År 1989 presenterades den kompakta telefonen NH 72 (internt kallad Olivia) med en vikt på 420 gram.[30] År 1989 bildade man tillsammans med General Electric ett samägt bolag för att ta kontroll över den amerikanska marknaden, vilket inte föll särskilt väl ut, men faktureringen och vinsterna fortsatte ändå att öka. År 1994 tog Ericsson kontrollen över det gemensamma bolaget och döpte om det till Ericsson Mobile Communications (ECS). Detta bolag omfattade allt från utveckling av plattformar till design av telefonernas mekanik och utseende, samt masstillverkning.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Ericssons huvudkontor sedan 2003 i Kista.

Telekomkrisen[redigera | redigera wikitext]

Under en period vid början av 2000-talet hade Ericsson över 110 000 anställda men sade upp hälften åren därefter, med hänvisning till minskad försäljning. Detta sammanföll med den så kallade telekomkrisen. År 2001 gjorde Ericsson en förlust på över 30 miljarder kronor, vilket ledde till drastiska förändringar i organisationen, bland annat såldes Ericsson Microelectronics AB till huvudsakligen tyska Infineon.[31] och år 2002 slogs bolaget Ericsson Radio Systems AB samman med 19 mindre bolag i koncernen för att spara pengar, och bytte i samband med detta namn till kort och gott Ericsson AB.[32]

Antal anställda och omsättning växte åter under 2007 bland annat på grund av en kraftig ökning av affärerna inom Global Services där telekomoperatörerna ofta flyttar delar av sin egen verksamhet till Ericsson.

Sony Ericsson, Ericsson Mobile Platforms, ST-Ericsson[redigera | redigera wikitext]

Ericsson Mobile Communications gjorde stora förluster under telekomkrisen, och som ett resultat av detta delades detta bolag år 2001 i två delar:

  • Tillverkning och design av mobiltelefoner överfördes år 2001 till företaget Sony Ericsson Mobile Communications som samägdes med hemelektroniktillverkaren Sony.[33] Sony Ericsson hade vid bildandet cirka 3 500 anställda.
  • Mobilplattformar, det vill säga mjukvara och hårdvara som bildar grundstommen i mobiltelefoner, överfördes till ett nytt bolag kallat Ericsson Mobile Platforms (EMP). Några av kunderna var Flextronics, HTC, LG, NEC, Sagem, Sharp och naturligtvis Sony Ericsson. Huvudfokus inom detta bolag kom att ligga på utveckling av en mobilplattform för tredje generationens mobiltelefoni, UMTS.[34]

I februari 2012 meddelade Sony att de slutfört köpet av Ericssons halva av Sony Ericsson, som därmed bytte namn till Sony Mobile Communications. Vid denna tidpunkt hade bolaget cirka 8 000 anställda globalt.[35] Avyttrandet av Sony Ericsson omfattade utvecklingen och tillverkningen av mobiltelefoner.

Den 12 februari 2009 meddelade Ericsson att bolaget Ericsson Mobile Platforms slogs samman med ST Microelectronics mobilplattformbolag ST-NXP Wireless, och därigenom bildade det nya samägda bolaget ST-Ericsson där Ericsson och ST Microelectronics ägde 50% vardera.[36] Samarbetet sprack redan 2013 på grund av uteblivna produkter, och Ericsson återtog en del av verksamheten inriktad på LTE-modem för mobila enheter, och återförde cirka 1 800 personer till det nya bolaget Ericsson Modems.[37]

Avvecklingen av Ericsson Cables[redigera | redigera wikitext]

År 2013 avvecklades Ericsson Cables genom att produktionen av telekabel helt lades ned, och kraftkabelverksamheten såldes till NKT Cables.[38][39][40]

Företagsköp, samgåenden och samarbeten[redigera | redigera wikitext]

Köpet av Nortel Wireless[redigera | redigera wikitext]

Den 25 juli 2009 meddelade Ericsson att man avsåg att köpa Nortels division för trådlös kommunikation, ett nätverksföretag i Nordamerika, som huvudsakligen byggde CDMA-nät. Enligt VD Carl-Henrik Svanberg skedde detta för att få tillgång till teknik rörande LTE, bland annat vissa patent.[41] Köpet slutfördes den 13 november.[42] Direkt efter detta köpte man även Nortels GSM-verksamhet, ett köp som avslutades den 1 april 2010.[43] Man nöjde sig inte med detta utan köpte också Nortels multitjänst-växlar i mars 2011.[44]

Lista över förvärv fram till 2007[redigera | redigera wikitext]

Fram till och med 2007 förvärvade Ericsson företag till ett totalt pris av omkring 40 miljarder kronor. De största affärerna var köpen av Marconi (17 miljarder kronor), Redback (13 miljarder kronor) och Tandberg Television (10 miljarder kronor).

Lista över förvärv, 2008–2012[redigera | redigera wikitext]

Källa: Årsredovisningar.[45][46]

Datum Företag Verksamhet Köpeskilling
2008-03 Mobeon Förvärv av aktier.
2009-05 Bizitek Turkisk integratör av affärsstödsystem.
2009-06 Elcoteq Estländskt tillverkningsföretag.
2009-11 Nortel CDMA- och LTE-teknologi.
2010-01 Pride Italienskt konsult- och systemintegrationsföretag EUR 66 miljoner
2010-03 Nortel GSM GSM-verksamheten inom Nortels Carrier Networks-division USD 79 miljoner
2010-06 LG-Nortel Nortels majoritetsandel i LG-Nortel USD 234 miljoner
2010-09 inCode Förvärv av vissa tillgångar. Affärskonsult- och konsulttjänster. USD 12 miljoner
2010-12 Optimi Nätverksoptimering och drift. USD 99 miljoner
2011-03 Nortels Multiservice
Switch-verksamhet
Förvärv av vissa tillgångar. USD 53 miljoner
2011-05 GDNT Förvärv av vissa tillgångar som förstärker forskning och utveckling
samt produktions- och tjänstekapacitet i Kina-regionen.
RMB 357 miljoner
2012-01 Telcordia Programvara och tjänster för drift-/affärsstödsystem. USD 1,15 miljarder
2012-03 Ericsson-LG Ökad ägarandel från 50 procent + en aktie till 75 procent
2012-04 BelAir Networks Telecom-grade Wi-Fi USD 250 miljoner
2012-07 Technicolor Teknologi inom media och underhållningssektorn. EUR 20 miljoner
2012-09 ConceptWave Driftstödsystem/affärsstödsystem. CAD 55 miljoner

Militär materiel[redigera | redigera wikitext]

Ericsson har tidigare tillverkat materiel för den svenska militären. Sambandsutrustningens klassiker den så kallade Fältapan (Fälttelefonapparat m/37) har följts av betydligt modernare system, till exempel 1970-talets giraffsystem för radarbevakning av luftrum. I september 2006 såldes, enligt 2006 års årsredovisning, den militära verksamheten till Saab AB – kvar hos Ericsson finns idag bara en liten nätrelaterad verksamhet fokuserad på nationell och offentlig säkerhet.

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Uppgifter har framkommit om att Ericsson har överfört stora dolda belopp till Omans minister för post och telekommunikationer år 1997,[47] och provision till en styrelseledamot av telenätoperatören Turkcell i Turkiet (där Teliasonera är delägare)[48], till en parlamentariker i Algeriet och sonen till den dåvarande vicepresidenten i Syrien, för att erhålla fördelaktiga affärsavtal. För att förmedla vissa av beloppen uppges ett internationellt agentnätverk ha anlitats, som även har hjälpt Bofors, Saab och brittiska BAE Systems att slussa pengar till politiker och makthavare och att smuggla vapen.[49]

Fem Ericssonchefer åtalades för försvårande av skattekontroll, men både hovrätt och tingsrätt friade dem med hänvisning till att det inte går att visa att fakturorna är falska eller så bristfälliga att de åtalade kan dömas. Ericsson medgav emellertid dålig ordning och reda under 1998-99 i en del av verksamheten.[50]

Våren 2014 uppgav en tidigare Ericsson-anställd att han hade i uppdrag av dåvarande Ericsson Microwave (idag Saab Electronic Defence Systems) att organisera ett världsomspännande system för att betala handelsagenter, och senare upptäckte att agenterna använde pengarna till mutor. Kurruptiva betalningar på 157 miljoner svenska kronor har förmedlats från Ericsson Microwave till grekiska beslutsfattare åren 2000-2001, två år efter landets beställning av en tioårig leverans av radarövervakningssystemet Erieye. En upphandlingschef på grekiska försvarsdepartementet har erkänt att han har tagit emot stora belopp från bland andra Ericsson. Den grekiska försvarsministern 1996–2001 dömdes 2013 till 20 års fängelse för penningtvätt.[51][52]

Konkurrenter[redigera | redigera wikitext]

2013 nämnde vd Hans Vestberg vilka som var företagets största konkurrenter inom olika områden:[53]

Mobila nät:

Globala tjänster:

Stödtjänster (som tidigare kallades multimedia):

Fasta ip-nät:

Marknaden för patentlicenser:

Modem (den del Ericsson behöll av ST-Ericsson):

Nuvarande organisation och verksamheter[redigera | redigera wikitext]

Från och med juli 2014 består Ericssonkoncernen av fem affärsenheter (Business Units):

  • Radio
  • Cloud & IP
  • Global Services
  • Support Solutions
  • Modems

där de två förstnämnda utgör segmentet Networks

Försäljningen är organiserad i tio regioner.[54]

Företagsledning[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande företagsledning består av:[55]

Verkställande direktörer[redigera | redigera wikitext]

Styrelseordförande[redigera | redigera wikitext]

Källa för åren 1896-1976[71]

Produktgalleri, fast telefoni[redigera | redigera wikitext]

Övrigt och kuriosa[redigera | redigera wikitext]

.mobi och mobile internet[redigera | redigera wikitext]

Ericsson var en av grundarna bakom lanseringen av .​​mobi, toppdomänen som skapats speciellt för mobilt internet.[72] Det lanserades i september 2006.

Företaget är en av de främsta medlemmarna, benämnda Capital Partners, i Handelshögskolan i Stockholms partnerprogram för företag som bidrar finansiellt till högskolan.[73]

Dotterbolag[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Financial Statements for Telefonaktiebolaget LM Ericsson (ADR)”. Google Finance. http://www.google.com/finance?q=NASDAQ:ERIC&fstype=ii. 
  2. ^ "NORDIC STOCKS - Factors to watch on June 11", Reuters. Retrieved 2012-06-23
  3. ^ ”Sony to acquire Ericsson's share of Sony Ericsson” (pdf). Ericsson pressrelease 2011-10-27. http://hugin.info/1061/R/1558488/481600.pdf. Läst 27 oktober 2011. 
  4. ^ ”Divestment of Sony Ericsson completed” (pdf). Ericsson pressrelease 2012-02-16. http://hugin.info/1061/R/1586321/497185.pdf. Läst 20 februari 2012. 
  5. ^ [a b] invention of the telephone, Ericssonhistory.com.
  6. ^ SSM- Byggnadsinventering Sydöstra Vasastaden.
  7. ^ Anteckningar om L. M. E:s tidigare telefontillverkningar. på Google Docs
  8. ^ ”The history of Ericsson:Great Britain”. Centrum för näringslivshistoria. http://ericssonhistory.com/templates/Ericsson/Article.aspx?id=2126&ArticleID=1351&CatID=&epslanguage=EN. Läst 12 juni 2011. 
  9. ^ ”The history of Ericsson:The comeback kid - Ericsson conquers the US”. Centrum för näringslivshistoria. http://ericssonhistory.com/templates/Ericsson/Article.aspx?id=2057&ArticleID=1860&CatID=351&epslanguage=EN. Läst 12 juni 2011. 
  10. ^ allabolag.se
  11. ^ De första 100 åren : ..., (1976), s. 3
  12. ^ http://hhs.diva-portal.org/smash/get/diva2:221828/FULLTEXT01
  13. ^ Svenska Dagbladets årsbok : 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 28
  14. ^ Bengt Plomgren, red (1988). ”En 100-åring som bara funnits i tre år...”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (1): sid. 3. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1988_01.pdf. Läst 2013-05-17. 
  15. ^ Meurling, John; Jeans, Richard (2000). Ericssonkrönikan. Informationsförlaget. sid. 116f. ISBN 91-7736-480-5 
  16. ^ [a b c] Ed, Gösta (1994). 46 år på Ölandsgatan i Karlskrona 
  17. ^ Ed, Gösta (1996). 46 år på Ölandsgatan i Karlskrona 
  18. ^ Svenolof Karlsson. ”AXE-N”. ericssonhistory.com. http://ericssonhistory.com/templates/Ericsson/EricssonBook/Article.aspx?id=3882. Läst 2012-01-04. 
  19. ^ Dahlgren, Göran; Per Witt (1988). Ledning av Fusionsförlopp – En analys av bildandet av Ericsson Information Systems AB. Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan. Libris 7628454. ISBN 91-7258-255-3 
  20. ^ [a b] Ramqvist, Lars (1983). ”Facit AB joins the Ericsson Group”. Ericsson Review (1): sid. 2-. http://www.ericssonhistory.com/global/Ericsson%20review/Ericsson%20Review.%201983.%20V.60/Ericsson_Review_Vol_60_1983_1.pdf. Läst 2012-11-06. 
  21. ^ DATASAAB!”. Kontakten (1): sid. 2. 1981. http://www.ericssonhistory.com/Global/Kontakten/Ericsson%20Kontakten%201981/Ericsson_Kontakten_1981_01.pdf. Läst 2012-11-07. 
  22. ^ ”Viktigare förändringar inom koncernen”. Verksamhetsberättelse 1985. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 15. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1985.pdf 
  23. ^ Bengt Plomgren, red (1988). ”Ericsson starkare - orkar satsa offensivt”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (1): sid. 10. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1988_01.pdf. Läst 2012-11-07. 
  24. ^ Bengt Plomgren, red (1988). ”Oljekrisen blev startsignal”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (1): sid. 3. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1988_01.pdf. Läst 2013-05-17. 
  25. ^ Årsredovisning 1989. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. http://www.ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1989.pdf 
  26. ^ Eliasson, Gunnar (1995). ”11”. Teknologigenerator eller nationellt prestigeprojekt? : exemplet svensk flygindustri. City University Press. sid. 100-192. Libris 7648013. ISBN 91-7562-078-2 
  27. ^ Meurling, John; Richard Jeans (1997). ”Folk på plats: Flemming Örneholm och Nils Rydbeck i Lund”. Den fula ankungen - hur Ericsson tog steget in i konsumentvarubranschen - med mobiltelefoner. London: Ericsson Mobile Communications AB. sid. 35-42. ISBN 91-630-5585-6 
  28. ^ Nils Ingvar Lundin, red (1987). ”En svår övergång - med flera positiva sidor”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (1): sid. 4-5. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1987_01.pdf. Läst 7 november 2012. 
  29. ^ Gunilla Tamm (1987). ”"Hård satsning ger oss tillfällig svacka"”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (6): sid. 6. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1987_06.pdf. Läst 7 november 2012. 
  30. ^ Lars Cederquist (1989). ”Olivia - frihetens ficktelefon föddes i en källare”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (7): sid. 8. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1989_07.pdf. Läst 7 november 2012. 
  31. ^ ”Förvaltningsberättelse”. Årsredovisning 2001, finansiella rapporter. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 5. http://www.ericsson.com/res/investors/docs/annual-reports-1970-2002/annual01_financial_sv.pdf 
  32. ^ Årsredovisning 2002. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 6. http://www.ericsson.com/res/investors/docs/annual-reports-1970-2002/annual02_sv.pdf 
  33. ^ ”Ericsson - press release”. Cision Wire. http://www.cisionwire.com/ericsson/sony-ericsson-mobile-communications-established-today. Läst 1 oktober 2001. 
  34. ^ Mikael Kornby (2005). ”The EMP Story”. Ericsson Review (Ericsson AB) (1). http://www.ericsson.com/az/res/thecompany/docs/publications/ericsson_review/2005/2005013.pdf. Läst 7 april 2012. 
  35. ^ Sony Completes Full Acquisition of Sony Ericsson - Sony to Rename the Company Sony Mobile Communications and Accelerate Business Integration
  36. ^ ST-Ericsson born as wireless-semiconductor industry leader
  37. ^ ”ST-Ericsson säger upp 500”. Svenska Dagbladet. 20 juni 2013. http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/st-ericsson-sager-upp-500/. Läst 23 juni 2013. 
  38. ^ Ericsson divests its power cable operation to NKT Cables
  39. ^ NKT Cables to acquire Ericsson's power cable operations
  40. ^ Ericsson to close down telecom cable manufacturing
  41. ^ Ericsson to acquire majority of Nortel's North American wireless business
  42. ^ Ericsson Completes Nortel Acquisition
  43. ^ Ericsson Completes Acquisition of Nortel's GSM Business
  44. ^ Ericsson Closes Nortel Acquisition
  45. ^ ”Ericsson årsredovisning 2009” (pdf). ericsson.com. sid. 82. http://www.ericsson.com/thecompany/investors/financial_reports/2009/annual09/sites/default/files/downloads/se/Complete_annual_report_2009_SE.pdf. Läst 9 mars 2013. 
  46. ^ ”Ericsson årsredovisning 2012” (pdf). ericsson.com. sid. 92. http://www.ericsson.com/res/investors/docs/2012/ericsson-ar-2012-se.pdf. Läst 9 mars 2013. 
  47. ^ Ericssonorder gav Omanminister tolv miljoner kronor i provision, Dagens eko 21 november 2007
  48. ^ "Vi visste inget om avtalet", Dagens Eko 19 december 2007
  49. ^ Storföretag nyttjade hemligt nätverk, Dagens eko 16 januari 2008.
  50. ^ Ericssonchefer frikända i hovrätten, Dagens Eko 10 juli 2008.
  51. ^ Ekot avslöjar: Ericssons miljoner slussades till grekiska makthavare, Dagens Eko 2014-04-02
  52. ^ Fler miljonutbetalningar gjordes i Grekland, Dagens Eko 2014-04-04
  53. ^ nyteknik.se: Ericsson: Här är vår värsta konkurrent, läst 9 november 2013
  54. ^ ”Ericssons hemsida på Internet”. http://www.ericsson.com/thecompany/company_facts. Läst 5 juli 2014. 
  55. ^ ”Ledning”. www.ericsson.com. http://www.ericsson.com/se/thecompany/corporate_governance/company_management. Läst 19 februari 2013. 
  56. ^ ”Hans Vestberg appointed President and CEO of Ericsson as of January 1, 2010” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 25 juni 2009. http://hugin.info/1061/R/1324827/311323.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  57. ^ ”Jan Frykhammar appointed CFO of Ericsson as of November 1, 2009” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 26 oktober 2009. http://hugin.info/1061/R/1349940/325538.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  58. ^ ”New Business unit structure to support networks growth” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 24 april 2014. http://hugin.info/1061/R/1779546/608306.pdf. Läst 5 juli 2014. 
  59. ^ ”New heads of business units Global Services and CDMA appointed” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 18 januari 2010. http://hugin.info/1061/R/1374155/336820.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  60. ^ ”Per Borgklint new head of Ericsson's business unit Multimedia” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 7 juni 2011. http://hugin.info/1061/R/1521642/457825.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  61. ^ ”Ericsson outlines strategy for its multimedia business”. Pressmeddelande 21 februari 2012. Ericsson. http://hugin.info/1061/R/1587729/498044.pdf. Läst 21 februari 2012. 
  62. ^ ”Jan Wäreby new head of Sales and Marketing” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 8 december 2010. http://hugin.info/1061/R/1470111/407302.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  63. ^ ”Ericsson appoints Ulf Ewaldsson new CTO” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 20 januari 2012. http://hugin.info/1061/R/1578933/492561.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  64. ^ ”Ericsson Utser Rima Qureshi till Strategichef” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 30 april 2014. http://hugin.info/1061/R/1781339/609428.pdf. Läst 30 april 2014. 
  65. ^ ”Ericsson appoints senior vice president Asia-Pacific” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 16 november 2012. http://hugin.info/1061/R/1658655/536812.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  66. ^ ”Executive leadership team strengthened by two regional heads” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 8 februari 2010. http://hugin.info/1061/R/1381506/340746.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  67. ^ ”Nina Macpherson new General Counsel at Ericsson” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 21 december 2010. http://hugin.info/1061/R/1474433/415183.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  68. ^ ”Helena Norrman new head of Communications at Ericsson” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 17 maj 2011. http://hugin.info/1061/R/1516403/452716.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  69. ^ ”Bina Chaurasia new head of Human Resources” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 23 september 2010. http://hugin.info/1061/R/1446270/415145.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  70. ^ ”Ericsson appoints Senior Vice President Business Excellence and CIO” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 24 september 2013. http://hugin.info/1061/R/1731018/578695.pdf. Läst 27 september 2013. 
  71. ^ LM Ericsson 100 år, Band II, s.358-359 (1976) ISBN 91-7260-064-0
  72. ^ http://mtld.mobi/company/about/investeraredotMobiInvesterare
  73. ^ ”www.hhs.se - Näringsliv & samhälle, Handelshögskolans Partnerföretag”. http://www.hhs.se/se/BusinessAndSociety/Partnerprogrammet/Pages/Partnerf%C3%B6retag.aspx. Läst 2014-07-28. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • De första 100 åren: LM Ericsson 1876/1976. Stockholm: Telefon-a.-b. LM Ericsson. 1976. Libris 11598552 
  • Meurling, John; Jeans Richard (2000). Ericssonkrönikan: 125 år av telekommunikation. Stockholm: Informationsförl. Libris 8376452. ISBN 91-7736-480-5 (inb.) 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Johansson, Jakob Hemming (1953). Telefonaktiebolaget L.M.Ericsson.: Skildringar ur bolagets historia.. Stockholm. Libris 2728859 
  • Åsgård, Lasse; Ellgren Christer (2000). Ericsson: historien om ett svenskt företag. Stockholm: Norstedt. Libris 7151301. ISBN 91-1-300857-9 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]