Ångspårvägar i Skåne
Ångspårvägar, unika för Skåne, fanns det fem stycken av.
Ångspårvägen var svaret på järnvägsbygge under den lågkonjunktur som kom på 1870-talets senare del, då man försökte komma på billigare sätt att kunna bygga och driva järnvägar. Ångspårvägen var klenare jämfört med ordinarie järnväg, den krävde mindre mängd människor i arbete då man slog samman ett antal funktioner. Trafiken sköttes inte av vanliga tåg utan av ångvagnar, som var en sorts ångdriven rälsbuss, som dessutom kunde ta med sig någon eller några mindre godsvagnar på släp. William Rowan, som förestod Vognfabriken i Randers och den belgiske järnvägsingenjören Alfred Belpaire lanserade var sina varianter på Ångspårvägslösningar. [1] [2]
Ångspårvägsidén - en klenare bana
Ångspårvägens enligt Rowans koncept gick ut på besparingar genom enklare utrustning av banan och sammanförande av flera uppgifter på varje tjänsteställe. Mellanstationerna förestods av banvakter och biljettförsäljning och godsexpediering utfördes av tågpersonalen. Ångvagnen hade en förare men eldningen fick utföras av konduktören i mån av tid. Ångspårvagnen hade koppelkrokar och kunde således ta med sig någon eller några lättare godsvagnar. Ångvagnarna hade en takvåning som sommartid fick ett tygtak som solskydd under vilket man kunde montera bänkar. I övrigt innehöll en ångvagn förutom maskinrum, post- och resgodskupé, 1:a klass och en 3:e-klasskupé. Under golvet fanns lådor för resgods.
För Gärds Härads Järnväg utfördes stationerna på samma besparande sätt där man inhyste både expeditionslokaler och bostadsytrymme under samma tak. Samtliga stationer använde samma ritning för sitt utförande undantaget Degeberga, som fick ett kombinerat lok- och ångvagnsstall tillsammans med stationen. Linjen Everöd - Åhus fick standardiserade hus i ett delvis annat utförande. Unikt för Gärdsbanan är stationshusens läge med gaveln riktad mot banan i stället för långsidan.
När linjen Everöd - Åhus byggdes på Gärdsbanan så såg man till att bygga större och mera ordinära stationshus då man fått erfarenhet av Gärdskans första etapps små stationshus som man fann vara för alltför små. Även övriga ångspårvägar byggde mera ordinära stationshus.
För godstrafiken, som inte sköttes av ångvagnarna utvecklades en unik fyraxlig loktyp med en tvåaxlig boggie framför de två drivhjulen. Ett av dessa ångspårvägslok, Bifrost, finns kvar i Narvik.
Ångspårvägar i Skåne
- Gärds Härads järnväg 1881 - 1883
- Simrishamn-Tomelilla Järnväg 1882
- Börringe-Anderslövs Järnväg 1884
- Höör-Hörby Järnväg 1882
- Bandelen Åstorp-Kattarp-Höganäs, tillhörande Skåne-Hallands Järnväg 1885
Alla skånska banor som startade med att ha koncession för ångspårväg, blev senare omklassade till järnväg.
Källor
- ^ Werdenfels Åke, red (1990). Skånsk järnväg. Årsbok - Skånes hembygdsförbund (1966), 0347-2418 ; 1989/90. Kristianstad: Skånes hembygdsförb. Libris 1263814
- ^ Gärdskan, Ångspårvägen genom Gärds härad, artikel och särtryck. Gärds härads hembygdsförenings årsbok 1972.
- ^ Rowan-Nydqvist ångvagn från Atlas verkstäder i Södertälje. Nydqvist & Holm utvecklade maskinboggien till Rowans ångvagnskoncept. Namnet på ångvagnar av denna förbättrade konstruktion var Rowan-Nydqvist.