70 millimeters film

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

70 millimeters film, övergripande namn för snarlika filmformat för biografvisning.

En 70 mm Omnimax-filmrulle på Cosmonova

När filmen Oklahoma! hade världspremiär 1955 i det nya filmformatet 70 mm Todd-AO var det i själva verket ett vidfilmsystem från 1929 som hade plockats fram, dammats av och uppdaterats med färg och sexkanaligt stereoljud. Konceptet var ett av flera vidfilmssystem som kom i början på 50-talet för att bemöta hotet mot biograferna när TV började bli var mans egendom. Inspelningsformatet skedde egentligen på 65 mm negativ, men ytterligare 5 mm behövdes på visningskopiorna för att få plats med alla magnetspåren för ljudet. För att ytterligare höja bildkvalitén spelades filmen dessutom in med 30 bilder i sekunden mot normala 24 bilder. Detta förfarande kostade mer än det var värt, och endast de två första 70 mm filmerna gjordes på detta sätt.

Todd-AO som hade utvecklats av Michael Todd tillsammans med American Optical Company, fick snabbt snarlika uppföljare. Todd-AO presenterades för första gången i Sverige 6 april 1959 på biografen Nya Ritz i Stockholm med filmen South Pacific. Sista filmen som spelades in i detta format var dock Airport – flygplatsen som kom 1969 med svensk premiär året därpå. Med några ytterst få undantag har inga nya spelfilmer spelats in i något 70 mm system sen början på 70-talet. Den sista filmen som spelades in delvis i 70 mm var Brainstorm från 1981-1983.

Plats för magnetspår på ömse sidor om perforeringen (2+1+1+2=6 kanaler) framgår av bilden t.h.

70 mm film har magnetremsor på ömse sidor om perforeringen för totalt 6 diskreta ljudkanaler. Ursprungligen i Todd-AO användes 5 kanaler till lika många högtalare bakom duken (Left, Left Center, Center, Right Center, Right) och en surroundkanal för salongen.[1] Dolby lade senare till brusreducering och ändrade kanalkonfigurationen så att surroundljudet kunde köras i stereo, 70 mm Dolby Stereo Surround.[2] Många senare 35 mm filmer som förväntades bli kassasucceer släpptes i uppblåsta visningskopior i 70 mm, främst för att utnyttja ljudsystemet. Sedan digitalljud med upp till åtta kanaler blivit standard för 35 mm film har knappt några filmer släppts i 70 mm.

Propotioner mellan vanlig 35 mm och IMAX 70 mm

IMAX och det snarlika Omnimax använder samma filmbas, men är annars ett helt annorlunda filmsystem där filmen löper horisontellt både i kameran och projektorn i stället för det normala vertikalt.

70 mm film med eller utan perforeringshål används även i vissa stillbildskameror.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Cinestage Theatre Specifications from The Michael Todd Company
  2. ^ In 70 mm and 6-Track Dolby Stereo

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • In 70 mm -- Uttömmande information om 70 mm film