Abessinsk sabelnäbb

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Abessinsk sabelnäbb
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Abyssinian scimitarbill Kenya.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHärfåglar och näshornsfåglar
Bucerotiformes
FamiljSkratthärfåglar
Phoeniculidae
SläkteRhinopomastus
ArtAbessinsk sabelnäbb
R. minor
Vetenskapligt namn
§ Rhinopomastus minor
Auktor(Rüppell, 1845)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Abessinsk sabelnäbb[2] (Rhinopomastus minor) är en fågel i familjen skratthärfåglar inom ordningen härfåglar och näshornsfåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Abessinsk sabelnäbb är en liten (23-24 cm) och slank sabelnäbb, minst i familjen skratthärfåglar. Den har en lilasvart glänsande fjäderdräkt, kort stjärt och karakteristiskt kraftigt nedåtböjd orangeröd näbb (ej svart som hos övriga sabelnäbbar). Svarta ben och fötter skiljer den från de större, rödnäbbade skratthärfåglarna. Nominatformen (se nedan) har ett vitt band på de centrala handpennorna. Ungfågeln är mattare med sotfärgad, svartaktig näbb.[4][5]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Bland lätena hörs tjattrande "kirrie-kirrie-kirrie-kirrie", med varje ton först stigande och sedan fallande; även ett gnällande "kweee-u".[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Abessinsk sabelnäbb delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Abessinsk sabelnäbb hittas torra och halvtorra buskmarker och skogslandskap under 1400 meters höjd. Födan består av insekter som skalbaggar, myror och getingar, men även frön och bär. Häckning har konstaterats mellan december och juli, mestadels under torrsäsongen. Arten är stannfågel.[4][5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av avverkning av stora träd som den är beroende av för att häcka, hitta föda och ta nattkvist. Dock minskar den inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vida spridd och lokalt vanlig i vissa områden.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Rhinopomastus minor Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Ligon, D. & Kirwan, G.M. (2019). Abyssinian Scimitarbill (Rhinopomastus minor). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55879 10 april 2019).
  5. ^ [a b c] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  6. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 2001. Handbook of the Birds of the World, vol. 6: Mousebirds to Hornbills. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]