Abjörn Nockessons ätt

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Abjörnssönernas ätt)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Abjörn Nockessons ätt
Abjörn Nockesson förde i sitt sigill en sexuddig stjärna
Jöns Abjörnsson upptog moderns sköldemärke Sparre över blad
StamfarAbjörn Nockesson
SynonymAbjörnssönernas ätt
Utgrenad iBagge af Berga, Bagge af Söderby, Gyllensparre, Forstenaätten och Ulffana
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad?

Abjörn Nockessons ätt eller Abjörnssönernas ätt kallas idag en medeltida svensk frälseätt från Hjälmaryd i Ljungby socken, Sunnerbo hd i Småland., vars medlemmar var ättlingar till en Abjörn Nockesson (Abernus Nokkæson), vilken är omnämnd under 1340-talet och förde i sitt sigill en sexuddig stjärna,[1] liksom med någon förändring även sonen Jöns Abjörnsson till omkring år 1390, då den senare upptog modern Ragnhild Lindormsdotters (Lindormssönernas ätt) sköldemärke vilket avbildar en heraldisk sparre ovanför ett blad, en vapenbild som ingår i gruppen av ätter som sammanförda kallas sparre över blad.

Oklarheter[redigera | redigera wikitext]

Under lång tid uppfattade historiker som Nils Gabriel Djurklou Jöns Abjörnsson som en person,[2] vilken i senare utredningar som Jan Öbergs uppsats Två urkunder ur Lars Sparres kopiebok, förefaller ha varit två olika personer (bland annat på grund av ett 22 år långt tomrum i sigillbelägg), varför de numera benämns Jöns Abjörnsson den äldre (en sexuddig stjärna kluven av bokstaven I), och Jöns Abjörnsson den yngre, båda använder ett sigill med dopnamnet Johannes. Den yngre tros ha varit sonson till den äldre. [3]

Släkttavla[redigera | redigera wikitext]

Av väpnaren Johan (Jöns) Abjörnsson den äldres hustrur är minst två kända: hans första kända äktenskap uppges av Hans Gillingstam ha varit med en syster till Hans Ulv, en annan hustru skall ha varit Kristina Magnusdotter.[4] Enligt Kaj Janzon anses samtliga söner till Jöns Abjörnsson den äldre, ha samma mor. Nils Gabriel Djurklou har med svagt källstöd trott att Jöns Abjörnsson hade minst en, möjligen två ytterligare hustrur, sannolikt baserat på den troligen felaktiga uppgiften att Jöns Abjörnsson var en person, med ett mycket långt liv, och 24 barn. [2] [3]

Av Johan (Jöns) Abjörnsson den äldres barn kan nämnas:

  1. Abjörn Jönsson (nämnd 1399-1432), gift med Karin Dansdotter
    1. ?Johan Abjörnsson den yngre (osäker placering i släktträdet) belagd 1412-1427. [3]
    2. Märta Abjörnsdotter gift med Nils Krumme till Hjälmaryd
  2. Nils Jönsson.[4] (nämnd 1377-1390), gift med Katarina Petersdotter (två stjärnor snett över skölden). Mördade sin släkting Peter Knoppe. Kallade Hans Ulv för morbror.[3]
    1. Peter Nilsson. [4]
      1. Måns Pedersson
      2. Sigrid Petersdotter
  3. Magnus Jönsson. Skrev med sin hustru Märta Bengtsdotter ett testamente i Vadstena 1440. [4] [3]
  4. Arvid Jönsson. Kallade Hans Ulv för morbror.[3]
  5. Lindorm Jönsson [4] (nämnd 1377-1415). Gift med Margareta Sixtensdotter (en bjälke). Han kallade Hans Ulv för morbror.[3]
    1. Sixten Lindormsson.[4] [3]
    2. Elin Lindormsdotter, gift med Sven Brynjulfsson. Deras son var Hans Svensson (Forstenaätten)
  6. Knut Jönsson. Kallade Hans Ulv för morbror. [3]
  7. Henrik Jönsson (Gyllensparre)
  8. Tord Jönsson. [4] [3]
    1. Jöns Tordsson. [4] [3]

Utgreningar[redigera | redigera wikitext]

Ätten anses vara utgrenad på svärdssidan i Bagge af Berga och Bagge af Söderby[5], samt i adliga ätten nr 146 Gyllensparre via Bagge af Berga, som i vapnet förde sparre över blad.[6] och Riddarhuset likställer ätten med Bagge av Söderby:[7]

Ätten Bagge af Berga är en gammal frälsesläkt (de s k Abjörnssönerna), känd sedan 1344 och besutten bland annat i Reftele socken i Jönköpings län, som vid slutet av 1300-talet antog mödernevapnet, sparre över blad, vilket senare ändrades till hälften dubbelgrenad (”half annen”) sparre över blad.

Enligt Riddarhuset härstammar också Forstenaätten och Ulffana från Abjörnssönerna på mödernet:

Från Abjörnssönernas ätt härstammar även på fädernet utdöda adliga ätten Gyllensparre nr 146 och på mödernet adliga Forstena-släkten nr 2 samt utdöda adliga ätten Ulffana nr 158, vilka samtliga har sparren över ett blad i vapnet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Abjörnssönernas ätt, hänvisning till både tryckta verk och handskrifter, Släkt och Hävd 1981:3-4, 1950 s 104, Hiertstedtska samlingen M3 (GF)