Aeols-Töne

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Aeols-Töne, op. 68, är en vals av Johann Strauss den yngre. Den spelades första gången den 17 september 1849.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Johann Strauss den yngre skrev valsen för att fira den 83-årige fältmarskalken Josef Radetzky, som precis hade återkommit efter fältslag i Italien. Den gamle överbefälhavaren skulle firas med en helafton i Wasserglacis den 12 september men ogynnsamt väder gjorde att evenemanget sköts upp till den 17 september.

Kompositören Ralph Benatzky använde sig av valsen i sin operett Casanova, där även valsen ur Strauss-operetten Blindekuh var inarbetad i Chor der Nonnen und Lauras Gesang.

Om valsen[redigera | redigera wikitext]

Aeols eller Aiolos var i den grekiska mytologin vindarnas gud och bodde på de Eoliska öarna. Aiolos gav även namn åt Eolsharpan som pryder försättsbladet till det första klaverutdraget av Aeols-Töne. Detta antika instrument fungerar så att vinden sätter strängarna i rörelse. Strauss illustrerade detta i slutet av valsens inledning och i början av själva valsen, liksom i slutcodan. Vinden däremot hörs klart i första delen av inledningen. Speltiden är ca 8 minuter och 37 sekunder plus minus några sekunder beroende på dirigentens musikaliska tolkning.[1]

Weblänkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Källa: Engelsk översättning av Booklet (sidan 74) för de 52 CD som ingår i den fullständiga utgåvan av Johann Strauss orkesterverk. Naxos. Verket återfinns som spår 3 på CD nr 27.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Peter Kemp: Die Familie Strauss: Geschichte einer Musikerdynastie. Heyne Biographien, ISBN 3-453-04621-8, S. 206.