Albaner

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Alban)
Hoppa till: navigering, sök
Albaner
Flag of Albania.svg
Skanderbeg
Skanderbeg
Regioner med betydande antal
Albanien Albanien - 2 886 026[1]
Kosovo Kosovo (kosovoalbaner) 1 870 981[2]
Makedonien Makedonien 500 000[2]
Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina mellan 10 000 och 12 000
Montenegro Montenegro 35 000
Grekland Grekland 600 000[3]
(se även arvaniter)
USA USA 193 000[4]
Turkiet Turkiet 1 300 000-6 000 000[5][6][7][8][9][10][11]
Tyskland Tyskland 320 000[12][13]
Italien Italien 375 000[14]
(se även arberesjer)
Schweiz Schweiz 200 000
Storbritannien Storbritannien 60 000
Österrike Österrike 40 000
Sverige Sverige 54 500 [15]
Belgien Belgien 25 000
Kanada Kanada 22 000[16]
Frankrike Frankrike 20 000
Danmark Danmark 8 000
Finland Finland 5 000
Norge Norge 6 000
Kroatien Kroatien 17 513[17]
Rumänien Rumänien 500
Syrien Syrien (overifierad)
Serbien Serbien 61 467 [18]
Övriga (overifierad)
Religion

Albaner i Albanien:
Islam (sunnimuslimer och bektashi): 58,79 %
Romerska katoliker: 10,03 %
Albansk-ortodoxa kyrkan: 6,75 %
Evangeliker: 0,14 %
[19]

Albaner i Kosovo (Kosovoalbaner):
Islam (sunnimuslimer och bektashi): 95,60 %
Romerska katoliker: 2,20 %
Grekisk-ortodoxa kyrkan: 1,48 %
[20]

Albaner i Makedonien:
Islam (sunnimuslimer och bektashi): ~ 98 %
Romerska katoliker: ~ 2 %

Albaner i Montenegro (maleser):
Islam (sunnimuslimer): 73.37 %
Romerska katoliker: 26.08 %
Grekisk-ortodoxa kyrkan: 0.12 %[21]

Albaner i Serbien (Preševo, Bujanovac och Medveđa):
Islam (sunnimuslimer): 100 %

Albaner i Italien (arbëresher):
Italo-albanska kyrkan och romerska katoliker: 100%

Albaner i Grekland (arvaniter och tsamider):
Grekisk-ortodoxa kyrkan: ~ 90%
islam (sunnimuslimer och bektashi): ~ 10%

Albaner i Kroatien (arbanasier):
romerska katoliker: 100%

Albaner är en folkgrupp som finns främst på Balkanhalvön, vanligtvis i Albanien, Kosovo, Makedonien, Montenegro, Serbien och Grekland med albanska som modersmål. Albaner finns det också sedan 600 år tillbaka i södra Italien. Albanerna kan delas in i två huvudgrupper: geger i norr (ned till Shkumbinfloden) och tosker i söder.

Albanerna kallar sig själva för Shqiptarë, "örnfolket", och landet Albanien för Shqipëria, "örnarnas land", eftersom de enligt en folksaga härstammar från en svart örn.[22] Därför har Albanien en dubbelhövdad örn i mitten på sin flagga.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Områden på Balkanhalvön som traditionellt och historiskt befolkas av albaner

Den största koncentrationen av albaner finns i Albanien, där de uppskattas utgöra mellan 92 och 97 procent[23] av befolkningen, över 3 miljoner. I Kosovo bor, enligt uppskattningar, cirka två miljoner kosovoalbaner, även här i en majoritet om ca 90–95 procent. Den slaviska befolkningens ledares i Makedonien organiserade en folkräkning där bara vissa albaner registrerades. De etniska albaner som har kommit till landet som flyktingar från andra länder, ex. Kosovo fick aldrig tillstånd att bli registrerade. De Makedonienalbaner som har ingått äktenskap med etniska albaner från omkringliggande länder räknades ej heller vid den senaste folkräkningen. Därför utgör den albanska befolkningen officiellt till 25 procent av de två miljoner invånarna.[24] Inofficiellt, enligt Albanska Världsförbundet, utgör den Makedonienalbanska befolkningen 50 procent, vilket är framför allt koncentrerade till den västra delen av landet.

I Grekland, där albanerna kallas för arvaniter (vilka en del också kallar för arberorer), uppgår den albanska befolkningen inofficiellt till ca 700 000 - 800 000. Grekland vägrar registrera minoriteter. I Italien finns det 225 000 albanska flyktingar varav majoriteten anlände efter kommunismens fall 1991. Sedan 1400-talet finns det i Italien albaner som kallas för arbrësher (se även arberesjer), vilka uppgår till uppsattningsvis 325 000 - 500 000. De har bevarat den ålderdomlig formen av albanska och de är ättlingar till de albanska flyktingar som flydde före, under och efter Osmanska rikets erövring av Albanien. Antalet albaner i Tyskland uppgår till högst 250 000. I Sverige bor det ca 60 000 - 70 000. Någon officiell siffra finns inte eftersom Sverige saknar uppgifter. Migrationsverket registrerar enbart vilka länder som invandrare kommer ifrån. I Asien finns albanska bosättningar på många ställen, framför allt i Turkiet och Syrien. I Turkiet finns de framför allt i den asiatiska delen av Istanbul och Bursa. På den europeiska delen av Istanbul finns de första bosättningarna för etniska albaner i Turkiet. En by, som numera är en stadsdel i Istanbul heter Arnavutköy, vilket betyder "albanernas by". I Turkiet kallas albanerna för arnavuter. De flesta albaner kom till Turkiet efter att ha blivit tvångsdeporterade dit under 1900-talet. I Syrien finns albaner framför allt i Damaskus. Den stora albanska bosättningen i Egypten från 1800-talet har nästan försvunnit. Albaner som först kom till Turkiet var de som var tvungna att göra värnplikt i den osmanska armén från 1400-talet fram till 1900-talet. En andra albansk utvandringsvåg från Kosovo och södra Serbien till Turkiet skedde under 1930-talet till in på 1960-talet. Den serbiska regeringen deporterade hundratusentals kosovoalbaner till Turkiet.[25]

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Albanernas ursprung är ännu ej fullständigt känd, men baserad på historiska, arkeologiska, språkliga och antropologiska undersökningar är dagens albaner troligen ättlingar till antikens illyrer.

Albansk kultur[redigera | redigera wikitext]

Albanska diasporan[redigera | redigera wikitext]

Albanska folkgrupper[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Population Of Albania 1 January 2016”. http://www.instat.gov.al/en/themes/population/publications/books/2016/population-of-albania-1-january-2016.aspx. 
  2. ^ [a b] ”CIA World Factbook” (PDF). https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/kv.html. 
  3. ^ ”Greencard 1998 ResPerm2004v4correctedFinal” (på engelska) (PDF). Mediterranean Migration Observatory. april 2004. Arkiverad från originalet den 25 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090325222928/http://www.migrantsingreece.org/transpartner/Tables.pdf. 
  4. ^ http://factfinder2.census.gov/faces/tableservices/jsf/pages/productview.xhtml?pid=ACS_10_1YR_B04003&prodType=table
  5. ^ http://www.milliyet.com.tr/default.aspx?aType=SonDakika&Kategori=yasam&ArticleID=873452&Date=07.06.2008&ver=16
  6. ^ name="Petricioli">Marta Petricioli (2008). L'Europe Méditerranéenne. Peter Lang. sid. 46. ISBN 978-90-5201-354-1. http://books.google.com/books?id=7Lfwutn-soQC&pg=PA46. Läst 4 november 2015 
  7. ^ name="Deliso2007">Christopher Deliso (2007). The Coming Balkan Caliphate: The Threat of Radical Islam to Europe and the West. Greenwood Publishing Group. sid. 38. ISBN 978-0-275-99525-6. http://books.google.com/books?id=-7dq8mi0DWkC&pg=PA38. Läst 4 november 2015 
  8. ^ name="Türkiyedeki Kürtlerin Sayısı!">”Türkiyedeki Kürtlerin Sayısı!” (på Turkish). Milliyet. 21 juli 2008. http://www.milliyet.com.tr/default.aspx?aType=SonDakika&Kategori=yasam&ArticleID=873452&Date=07.06.2008&ver=16. Läst 7 juni 2008. 
  9. ^ ”Albanians in Turkey celebrate their cultural heritage”. Todayszaman.com. 21 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151031102644/http://www.todayszaman.com/national_albanians-in-turkey-celebrate-their-cultural-heritage_254383.html. Läst 4 november 2015. 
  10. ^ Robert A. Saunders (2011). Ethnopolitics in Cyberspace: The Internet, Minority Nationalism, and the Web of Identity. Lexington Books. sid. 98. ISBN 978-0-7391-4194-6. http://books.google.com/books?id=vM5hZEsdz94C&pg=PA98 
  11. ^ Cuneyt Yenigun. ”GCC Model: Conflict Management for the "Greater Albania"” (PDF). Süleyman Demirel University:Faculty of Arts and Sciences Journal of Social Sciences. Arkiverad från originalet den 27 september 2015. https://web.archive.org/web/20150927134953/https://sablon.sdu.edu.tr/dergi/sosbilder/dosyalar/27/OS_16.pdf. Läst 4 november 2015. 
  12. ^ Hans-Peter Bartels: Deutscher Bundestag - 16. Wahlperiode - 166. Sitzung. Berlin, Donnerstag, den 5. Juni 2008
  13. ^ Anzahl der Ausländer in Deutschland nach Herkunftsland
  14. ^ http://demo.istat.it/str2006/query.php?lingua=eng&Rip=S0&paese=A12&submit=Tavola
  15. ^ [1]
  16. ^ ”Canadian Census of 2006”. 10 juni 2008. Arkiverad från originalet den 11 januari 2013. https://archive.is/20130111102216/http://www.thecanadianencyclopedia.com/articles/albanians. Läst 27 december 2012. 
  17. ^ Kroatiska statistiska centralbyrån - Folkräkningen 2011 (kroatiska)
  18. ^ (på Serbian) Popis stanovništva, domaćinstava i Stanova 2002. Knjiga 1: Nacionalna ili etnička pripadnost po naseljima. Statistical Office of the Republic of Serbia. 2003. ISBN 86-84433-00-9 
  19. ^ "Constitution of Albania". Retrieved December 29, 2012.
  20. ^ p.62[död länk]
  21. ^ http://www.njegos.org/census/index.htm
  22. ^ ”The Tale of the Eagle” (på engelska). Frosina information network. 21 maj 2007. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525082833/http://www.frosina.org/culturehistory/eagle.asp. 
  23. ^ CIA Factbook 95 % (uppskattning 1989), World Statesmen.org 91,7 % (uppskattning 2000)
  24. ^ CIA World Factbook, Folkräkning 2002
  25. ^ Citerat i Robert Elise: PDF FILE- Albanians

Källor[redigera | redigera wikitext]