Alvilda Larsen

Alvilda Marie Louise Larsen Møller, född 6 september 1914 i Slesvig, död 24 april 1974 i Værløse, var en dansk journalist och politiker för Danmarks Kommunistiske Parti.

Tidiga år och ockupationen 1940–1945

Alvilda Larsen växte upp i ett arbetarhem och var dotter till målaren Hans Christian Lauritz Larsen, som också var ordförande för Malernes Fagforening i Köpenhamn och en känd kommunist. Modern var Louise Christine Münster. Den unga Alvilda Larsen tog mellanskoleexamen 1931 och utbildade sig därefter inom kontorsyrket och arbetade sedan som kontorist. Samma år som hon slutade skolan anslöt hon sig till Danmarks Kommunistiske Ungdom (DKU), och 1935 gick hon med i Danmarks Kommunistiske Parti (DKP). Från 1934 satt hon i DKU:s styrelse och 1936 blev hon förbundsordförande. Under perioden 1937–1940 var hon redaktör för DKU:s tidning, Fremad, och från 1937 var hon även medlem av DKP:s centralkommitté. På grund av sviktande hälsa blev Larsen tvungen att avgå som förbundsordförande för DKU. 1939 gifte sig Alvilda Larsen med fackföreningsordförande Frederik "Fritz" Møller, som hade stridit som frivillig på de spanska republikanernas sida i spanska inbördeskriget, med vilken hon fick dottern Lole 1942.

Efter att Polen hade blivit invaderat av Nazityskland år 1939 beklagade Larsen att flera danska kommunister trodde att det var Adolf Hitler som bar skulden för överfallet. År 1941 innebar dock en vändpunkt för Larsen och Danmarks alla kommunister. Danmark var sedan 9 april 1940 ockuperat av Nazityskland och 1941 beordrade den tyska ockupationsmakten den danska samlingsregeringen att förbjuda DKP och internera dess medlemmar. Alvilda Larsen blev arresterad och internerad i Vestre Fængsel. Efter ett par månader blev hon dock frisläppt då hon insjuknade i tuberkulos. Hon fick behandling för sin sjukdom och återupptog sitt förvärvsarbete. Det dröjde dock inte länge innan hon beslutade sig för att fly till Sverige, vilket skedde sommaren 1943. Här blev hon DKP:s representant och hon kom genom sin vistelse i Sverige att skapa kontakter mellan DKP och Sovjetunionen via ambassaden i Stockholm. Hon var även DKP:s representant i frihetsrörelsens kontaktnämnd, och under vistelsen i Sverige kom hon även att hjälpa andra danska flyktingar, många gånger med hjälp av arkitekten och partikollegan Edvard Heiberg. Alvilda Larsens make deporterades till det tyska koncentrationslägret Stutthof i Polen. Han överlevde, dock med försvagad hälsa, och återvände likt sin hustru till Danmark efter krigets slut.

Tiden efter befrielsen 1945

Danmark blev befriat från den tyska ockupationen den 5 maj 1945. Efter att det bland flera ungdomspolitiker, på tvärs av partitillhörighet, i Köpenhamn hade tagits ett beslut om att det den 17 maj, Norges nationaldag, skulle hållas en stor manifestation om Danmarks framtid blev Larsen dess första talare. Hon framhävde i sitt tal att det var ungdomen som hade skrivit historia:

”

I självaste Gestapos tortyrkammare trotsade den (ungdomen, red.) fienden (...) Nu får vi inte slacka, utan skynda oss med att rensa ut, också i våra egna sinnen, i vilka allt det som nazismen kan ha etsat sig fast i oss måste utrotas. Vi tolererar ingen vekhet, inget medlidande. Och vi kommer i synnerhet inte att tolerera att man låter de stora slynglarna gå fria och att man bara hänger de små.

„

DKP hade varit ett förbjudet parti under hela ockupationstiden. Det skulle dock åter representeras i Folketinget efter befrielsen 1945, då det genom en särskild lag tilldelades de tre mandat som det danska nazistpartiet hade innehaft under perioden 1943–1945. Larsen blev ställföreträdare för partikamraten Alfred Jensen, som nu tilldelats trafikministerposten i den nya samlingsregeringen. Därmed satt Alvilda Larsen i Folketinget under ett halvt år och blev den första kvinnan någonsin som blev medlem av finansutskottet. Efter folketingsvalet i oktober 1945 fick DKP hela 12,5 % av rösterna och därmed 18 mandat i Folketinget. Trots detta blev inte Alvilda Larsen invald, men återkom som invald till Folketinget under mandatperioderna 1947–1950 och 1953–1957. Under perioden 1946–1954 var hon även medlem av kommunstyrelsen i Frederiksberg. Hon kom att väck uppståndelse i Folketinget under våren 1948 då den säkerhetspolitiska debatten var som mest intensiv. Hon stödde sitt partis linje, som såg kommunisternas maktövertagande i Tjeckoslovakien som "en stor seger för folkets, demokratins och socialismens krafter i hela världen". Larsen uttryckte att hon, som sann kommunist, önskade att något liknande skulle ske i Danmark.

Trots att DKP var ett mansdominerat parti lyckades det för Alvilda Larsen och Ragnhild Andersen att bli två av partiets mer framträdande politiker. Det var de som kom att skapa partiets kurs inom socialpolitiken och inom barn- och kvinnofrågor. Under 1950-talet var Larsen tillika partiets kvinnoledare och var därmed delaktig i arrangemanget av Kvinnornas Världskongress i Köpenhamn 1953 och 1960 (tillsammans med Danmarks Demokratiske Kvindeforbund, DDK). Även fredsfrågor kom att engagera Larsen och hon deltog aktivt i partiets arbete därvid. Vidare var hon engagerad inom DDK, som var den danska underavdelningen till Fédération Démocratique Internationales des Femmes och som i Danmark var starkt påverkad av DKP.

Efter att ha lämnat folketinget 1957 arbetade Alvilda Larsen till och med 1966 som journalist på tidningen Land og Folk. Under perioden 1956–1958 härjade ett stort uppror inom DKP, som ledde till att partiledaren Aksel Larsen uteslöts och istället lät bilda Socialistisk Folkeparti. Alvilda Larsen stöttade den falang inom DKP som var trogen Moskva. Dock lämnade hon sina uppdrag i tidningen och i centralkommittén efter en strid med partiledaren. Fram till sin död var Larsen kurslärare för Boligselskabernes Landsforening.

Se även

• Inger Gamburg
• Inger Merete Nordentoft
• KVINFO
• Petra Petersen

Referenser

Tryckta källor

• Morten Thing: Dansk Kvindebiografisk Leksikon, Rosinante, Köpenhamn 2001. ISBN 978-87-7357-487-4.

Noter