Amy Watson
| Amy Watson | |
| Född | 1981 |
|---|---|
| Medborgare i | USA |
| Sysselsättning | Balettdansare |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Dannebrogorden | |
| Redigera Wikidata | |
Amy Watson, född 1981 i USA, är en amerikansk ballerina.
Watson fick sin grundläggande dansskolning vid School of American Ballet i New York. Hon var knuten till Suzanne Farrells balettsällskap innan hon 2000 anställdes vid Den Kongelige Ballets corps de ballet i Köpenhamn. Där har Watson dansat såväl moderna som klassiska balettroller.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Barndom och ungdom[redigera | redigera wikitext]
Watson föddes i Washington D.C. Eftersom hennes far var militär var familjen ofta på resande fot. Medan hon var i England tillbringade hon två år på Royal Academy of Dance, innan hon gick en sommarkurs med Richmond Ballet i Virginia när hon var 12 år. I Fredericksburg, Virginia, gick hon kurser med Avery Ballet.[1] Hon undervisades också av George Balanchine-dansare i Chautauqua, New York, varefter hon studerade vid Pacific Coast Ballet Company i Kalifornien. När hon var 15 år gick hon på School of American Ballet i New York, där hon fick sin grundläggande utbildning.[2]
Karriär[redigera | redigera wikitext]
1998 valdes Watson ut att delta i en treveckorskurs som hölls av Suzanne Farrell i Washington. Hon presterade så bra att Farrell anmälde henne för att åka på turné med hennes balettkompani, där Watson stannade de kommande två åren.[2] I juli 2000 blev hon inbjuden att gå med i Den Kongelige Ballets corps de ballet i Köpenhamn, där hon blev solist 2003 och huvuddansare 2007.[3]
Bland hennes paradnummer återfinns Olga i Onegin och Irma i Abdallah, Aurora i Törnrosa, Odette/Odile i Svansjön, Kitri och Mercedes i Don Quijote och Teresina i Bournonvilles Napoli.[4] Hon har också uppträtt i modernistiska verk som The Cage, Chroma och Ohad Naharins Minus 7.[5] Hennes roll som Anita i West Side Story Suite krävde också att hon sjöng. Fast hennes bror är Broadway-artist, kände hon det som en ganska stor utmaning.[6]
I början av 2014 blev Watson utbytesartist med American Ballet Theatre, där hon debuterade med Myrta i Giselle i Minneapolis.[3]
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
En kort tid efter att drottning Margrethe hade sett henne i Svansjön 2011 hedrades hon med Dannebrogorden.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Amy Watson, 14 januari 2022.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Robyn Sidersky (16 februari 2012). ”Spotsylvania ballerina impresses Danish queen”. Frederiksburg.com. Arkiverad från originalet den 2 maj 2014. https://archive.is/20140502112043/http://fredericksburg.com/News/FLS/2012/022012/02162012/682364. Läst 14 januari 2022.
- ^ [a b] ”Amy Watson lands”. Amy Watson lands. The Free Lance-Star. 21 juli 2000. https://news.google.com/newspapers?nid=1298&dat=20000721&id=ljIzAAAAIBAJ&sjid=QwgGAAAAIBAJ&pg=3642,5316218. Läst 14 januari 2022.
- ^ [a b] ”Amy Watson, Exchange Artist” (på engelska). Amy Watson, Exchange Artist. American Ballet Theatre. http://www.abt.org/dancers/dancer_display.asp?Dancer_ID=339. Läst 14 januari 2022.
- ^ ”Amy Watson”. Amy Watson. Det Kongelige Teater. Arkiverad från originalet den 2 maj 2014. https://archive.today/20140502111055/https://kglteater.dk/about-us/cv/a/amy-watson. Läst 14 januari 2022.
- ^ Johanna Krik (1 februari 2013). ”Technique My Way: Amy Watson” (på engelska). Dance Magazine. https://www.dancemagazine.com/technique_my_way_amy_watson/. Läst 14 januari 2022.
- ^ Eva Kistrup (7 maj 2011). ”US Tour 2011 Interview with Amy Watson” (på engelska). US Tour 2011 Interview with Amy Watson. Dance View Times. http://danceviewtimes.typepad.com/eva_kistrup/2011/05/us-tour-2011-interview-with-amy-watson-.html. Läst 14 januari 2022.