Anaplastiska oligodendrogliom

Från Wikipedia
Matematisk modellering av tillväxten av ett anaplastiskt oligodendrogliom baserat på topologiska strukturer i hjärnan, undersökning av två poner (video).

Anaplastiskt oligodendrogliom var en tidigare benämning av en neuroepitelial tumör som tros härröra från oligodendrocyter, en typ av gliacell. I Världshälsoorganisationens (WHO) tidigare klassificering av hjärntumörer klassificerades anaplastiskt oligodendrogliom som grad III.[1] Under sjukdomsförloppet kan den degenerera till ett mycket malignt oligodendrogliom av grad IV.[2] De allra flesta oligodendrogliom uppträder sporadiskt, utan bevisad orsak och utan överföring inom en familj.

Med den femte utgåvan av WHO-klassificeringen av centrala nervsystemet (WHO CNS5) från 2021 infördes förändring till gradering inom tumörtyp och termen anaplastisk togs bort.[3][4] I WHO CNS5 utgår diagnosen av oligodendrogliom i stället från huruvida tumören är IDH-muterad eller IDH-vildtyp.[4]

Tecken och symptom[redigera | redigera wikitext]

Symtom på oligodendrogliom kan inkludera:[5]

  • Anfall.
  • Huvudvärk.
  • Svaghet på ena sidan av kroppen.
  • Språksvårigheter.
  • Beteende och personlighetsförändringar.
  • Balans- och rörelseproblem.
  • Minnesproblem.

Patogenes[redigera | redigera wikitext]

Anaplastiskt (malignt) oligodendrogliom tillhör gruppen diffusa gliom och uppstår i det centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg) från oligodendrocyte precursor cells (OPC). Denna tumör förekommer huvudsakligen i vuxen ålder med en toppfrekvens mellan 40- och 50-årsåldern.[6]

Diagnostisk[redigera | redigera wikitext]

Den viktigaste diagnostiska proceduren är magnetisk resonanstomografi (MRT). Ibland, förutom rutindiagnostik, påvisas metabolism i vävnader med hjälp av positronemissionstomografi (PET). Diagnosen bekräftas genom en finvävnadsundersökning efter en operation. Anaplastiskt oligodendrogliom visar ofta förlust av genetiskt material. Cirka 50 till 70%[7] av WHO grad III anaplastiskt oligodendrogliom visar kombinerade allelförluster på den korta armen av kromosom 1 (1p) och den långa armen av kromosom 19 (19q). Denna förändring kallas främst "1p/19q Co-radering". Det kan anses gynnsamt för patienten och gör ett svar på strålbehandling eller kemoterapi mer sannolikt. Beteckningen grad III (höggradig) oligodendrogliom omfattar generellt tidigare diagnoser av anaplastiskt eller malignt oligodendrogliom.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Behandling omfattar neurokirurgi, kemoterapi och strålbehandling. Då patienten känner lite eller ingen smärta och tillståndet fortskrider långsamt kommer de flesta neuroonkologer initialt att avvakta och behandla patienter konservativt. Kirurgi kan hjälpa till att minska symtomen, förutsatt att tumörens placering tillåter det. Men eftersom cellerna i ett anaplastiskt oligodendrogliom vanligtvis redan har migrerat in i omgivande frisk hjärnvävnad vid tidpunkten för diagnos är fullständigt kirurgiskt avlägsnande av alla tumörceller inte möjligt. "1p/19q co-deletion"-markören spelar en allt viktigare roll i valet av terapier och terapeutiska kombinationer.

Symtomatisk behandling inkluderar ofta användning av medel mot anfall och steroider mot svullnad i hjärnan. För vidare behandling har strålbehandling eller kemoterapi med temozolomid eller kemoterapi med prokarbazin, lomustin och vinkristin (PCV) visat sig vara effektiva och är den vanligaste kemoterapin för behandling av anaplastiskt oligodendrogliom.[8]

Cyberknife kan användas för anaplastiska oligodendrogliom behandlingar.[9]

Prognos[redigera | redigera wikitext]

5-års relativ överlevnad: 20-44 år, 76%. 45-54 år, 67%. 55-64 år, 45%.[10][11] Prokarbazin, lomustin och vinkristin har använts sedan maj 1975. Under 48 år har nya terapeutiska alternativ regelbundet testats i studier för att förbättra behandlingen av anaplastiskt oligodendrogliom.[12]

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Det var upptäckten att tumörceller kommunicerar med varandra i ett stort nätverk, utbyter ämnen som är nödvändiga för överlevnad, och därmed kan undvika effekterna av strålning eller kemoterapi. Nätverkskommunikation spelar också en viktig roll för spridningen av sjukdomen. Tumörcellerna är till och med sammankopplade med friska nervceller och får direkta signaler från dem – på så sätt kan tumörerna växa snabbare. De undersökta mekanismerna ger inte bara fundamentalt nya förklaringar till den mycket aggressiva tillväxten av denna typ av tumörer. De ger också metoder för nya terapier – för att stoppa tillväxten av hjärntumörer och göra befintliga terapier mer effektiva. Således har störningen och till och med förstörelsen av tumörcellnätverk blivit en helt ny terapeutisk princip inom onkologi, med de första kliniska prövningarna baserade på dessa fynd.[13]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Weller M, van den Bent M, Preusser M, Le Rhun E, Tonn JC, Minniti G, Bendszus M, Balana C, Chinot O, Dirven L, French P, Hegi ME, AS Jakola, M. Platten, P. Roth, R. Rudà, S. Short, M. Smits, MJ Taphoorn, A. von Deimling, M. Westphal, R. Soffietti, G. Reifenberger, W. Wick: EANO riktlinjer för diagnos och behandling av diffusa gliom i vuxen ålder. I: Natureviews. Klinisk onkologi. Volym 18, nummer 3, 03 2021, sid. 170-186, doi:10.1038/s41571-020-00447-z, PMID 33293629, PMC 7904519 (Recension).

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”The 2007 WHO classification of tumours of the central nervous system”. Acta Neuropathol 114 (2): sid. 97–109. August 2007. doi:10.1007/s00401-007-0243-4. PMID 17618441. 
  2. ^ Radboud universitair medisch centrum.. ”highly malignant oligodendroglioma, grade IV” (på nederländska). www.radboudumc.nl/. https://repository.ubn.ru.nl/bitstream/handle/2066/74412/74412.pdf?sequence=1. 
  3. ^ ”The 2021 WHO Classification of Tumors of the Central Nervous System: a summary”. https://academic.oup.com/. 29 juni 2021. https://academic.oup.com/neuro-oncology/article/23/8/1231/6311214?login=false. Läst 9 september 2023. 
  4. ^ [a b] ”Hjärntumörer, icke-kirurgisk behandling”. Internetmedicin. https://admin.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/onkologi/hjarntumorer-icke-kirurgisk-behandling/. Läst 9 september 2023. 
  5. ^ ”Oligodendrogliom, hjärntumör: orsaker, symtom och behandlingar”. Medicinsk. 6 mars 2022. http://medicinsk.net/oligodendrogliom-hjarntumor-orsaker-symtom-och-behandlingar. Läst 9 september 2023. 
  6. ^ Schweizerische Hirntumor Stiftung. ”Anaplastisches Oligodendrogliom” (på tyska). www.swissbraintumorfoundation.com/. http://www.swissbraintumorfoundation.com/Anaplastisches-Oligodendrogliom.htm. 
  7. ^ administrador (5 februari 2020). ”Arkiverade kopian” (på engelska). Arkiverad från originalet den 21 juni 2022. https://web.archive.org/web/20220621095140/https://operativeneurosurgery.com/doku.php?id=anaplastic_oligodendroglioma_idh-mutant_1p_19q-codeleted. Läst 23 april 2023. 
  8. ^ ”Oligodendroglioma and anaplastic oligodendroglioma: clinical features, treatment, and prognosis”. Surg Neurol 60 (5): sid. 443–56. November 2003. doi:10.1016/s0090-3019(03)00167-8. PMID 14572971. 
  9. ^ ”Radiosurgery/Cyberknife”. Stanford School of Medicine. http://med.stanford.edu/neurosurgery/patient_care/radiosurgery.html. 
  10. ^ ”Survival Rates for Selected Adult Brain and Spinal Cord Tumors”. American Cancer Society. https://www.cancer.org/cancer/brain-spinal-cord-tumors-adults/detection-diagnosis-staging/survival-rates.html#references. 
  11. ^ Ostrom, Quinn T.; Gittleman, Haley; Liao, Peter; Vecchione-Koval, Toni; Wolinsky, Yingli; Kruchko, Carol; Barnholtz-Sloan, Jill S. (October 2017). ”CBTRUS Statistical Report: Primary brain and other central nervous system tumors diagnosed in the United States in 2010–2014”. Neuro-Oncology 19 (S5): sid. v1–v88. doi:10.1093/neuonc/nox158. PMID 29117289. 
  12. ^ ”Phase II study of procarbazine, CCNU, and vincristine combination chemotherapy in the treatment of malignant brain tumors”. Cancer 35 (5): sid. 1398–404. May 1975. doi:10.1002/1097-0142(197505)35:5<1398::aid-cncr2820350524>3.0.co;2-c. PMID 1122488. 
  13. ^ ”Cancer Neuroscience: State of the Field, Emerging Directions”. Cell 186 (8): sid. 1689–1707. April 2023. doi:10.1016/j.cell.2023.02.002. PMID 37059069.