André Frédérique
| André Frédérique | |
| Född | 27 februari 1915[1][2] Nanterre, Frankrike |
|---|---|
| Död | 17 maj 1957[1][2] (42 år) Paris femtonde arrondissement, Frankrike |
| Begravd | Boulogne-Billancourts västra begravningsplats |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Lycée Louis-le-Grand,  |
| Sysselsättning | Poet, översättare |
| Redigera Wikidata | |
André Frédérique, född den 27 februari 1915 i Nanterre i Frankrike, död den 17 maj 1957 i Paris i Frankrike, var en fransk apotekare och poet.[3] Han var son till en polisofficerare.[4] Han blev medlem av den parisiska bohemen (blev vän med bland andra Jean Carmet[5]). Hans verk, ofta full av svart humor[6] (som inte hindrade honom från att begå självmord, orsakad av känslor av metafysisk hopplöshet), är snarlik Henri Michauxs författarskap.[7]
Utgivna verk
[redigera | redigera wikitext]- Ana, Éd. Plaisir du prince, 1945
- Histoires blanches, Gallimard, 1946 (utgiven med hjälp av Raymond Queneau)
- Aigremorts, Guy Lévis-Mano, 1947
- Poésie sournoise, Seghers, 1957
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 222450, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] J9U-fil, J9U-ID: 987012124852205171, läst: 1 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Stephane Groueff (2003). My Odyssey. sid. 175.
- ^ Dans l'écorce du temps. En artikel skriven av Claude Daubercies om André Frédérique.
- ^ François Morel, Valentin Morel (2020). Dictionnaire amoureux de l'inutile.
- ^ José Miguel, Pérez Corrales. El oro del tiempo. sid. 423.
- ^ François Caradec (1970). Trésors du rire. sid. 183.
|