Hoppa till innehållet

Andreas Simonsson

Från Wikipedia
Andreas Simonsson
Född1659[1]
Linköpings församling[1], Sverige
Död7 juni 1714[1]
Östra Husby församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[1]
SysselsättningPräst[1], lärare
Befattning
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag
Matematiklektor vid Linköpings gymnasium (1692–1695)[1]
Kyrkoherde i Skeda församling (1695–1700)[1]
Andre teologie lektor vid Linköpings gymnasium (1695–1700)[1]
Kyrkoherde (1700–1714)[1]
FöräldrarSimon Gråsten
Utmärkelser
Prost (1700)[1]
Redigera Wikidata

Andreas Simonsson, född 1659 i Linköpings församling, Östergötlands län, död 7 juni 1714 i Östra Husby församling, Östergötlands län, var en svensk präst i Skeda församling och Östra Husby församling.

Andreas Simonsson föddes 1659 i Linköping. Han var son till en kyrkoherde Simon Gråsten och Margareta Prytz. Simonsson studerade i Linköping och blev 9 oktober 1678 student vid Uppsala universitet. Han blev magister den 11 december 1688 och prästvigdes 11 april 1690. År 1692 blev han matematiklektor vid Linköpings gymnasium. Simonsson blev 1695 andre teologie lektor i Linköping och kyrkoherde i Skeda församling. År 1700 blev han kyrkoherde i Östra Husby församling och prost samma år. Han var 1702 preses vid prästmötet. Simonsson avled 7 juni 1714 i Östra Husby socken.[2]

Simonsson var riksdagsman vid riksdagen 1697.[2]

Simonsson gifte sig 1689 med Brita Langelius (1667–1719). Hon var dotter till kyrkoherden Nicolaus Langelius i Östra Husby församling och Anna Lundius. De fick tillsammans barnen Anna Margareta Lundmark (1689–1695), Catharina Lundmark (född 1690), kyrkoherden Simon Lundmark i Gistads församling, Nils Lundmark (1695–1716), Christina Lundmark (1696–1710), Samuel Lundmark (1698–1724), notarius publicus Johan Lundmark (1700–1733) i Stockholm, sjötullinspektören Carl Lundmark (1702–1761) i Visby och sekreteraren Daniel Lundmark (1704–1765). Barnen antog efternamnet Lundmark efter en asplund vid prästgården.[2]

  • De igne, Uppsala 1685.[2]
  • De expeditionibus cruciatis, Stockholm 1687.[2]
  • Dissertatio Theologica contra praecipuas Calviniorum de praedestinatione heterodoxias, Stockholm 1695.[2]
  • Diss. Synod. de Justificatione, Linköping 1702.[2]
  1. ^ [a b c d e f g h i j k] Johan Alfred Westerlund & Axel Setterdahl, Linköpings stifts herdaminne : Tredje delen, vol. 3, 1919, s. 381, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g] Westerlund, Johan Alfred; Setterdahl Johan Axel, Meurling Erik (1917-1919). Linköpings stifts herdaminne. D. 3. Linköping. sid. 381. Libris 41149. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/WesterlundJA/titlar/Link%C3%B6pingsStiftsHerdaminne3/sida/403/faksimil