Andreas Wibjörnson

Andreas Wibjörnson, tidigare Andreas Högvall, född 7 september 1658 i Högby, Östergötland, död 28 maj 1733 i Vreta klosters församling var en svensk präst.

Wibjörnson var son till Vibernus Haquini Pictorius (1616-1675), född i Vadstena, kyrkoherde i Högby pastorat, och Christina Celsing (död 1709) som i sin tur var dotter till Andreas Petri Normolander (1599-1657), komminister i S:t Olai, Norrköping samt kyrkoherde i Högby pastorat. Gift 28 oktober 1695 med Margareta Mollerus (1679-1752).

Andreas inskrevs som student i Uppsala 1680 och blev magister 1691. Han besökte sedan flera utrikes academier 1692-1695, blev eloquentiæ lector vid Linköpings gymnasium 1696 och logices lector 1698.

Den 27 februari 1702 prästvigdes han i Linköping och blev samma år kyrkoherde i Slaka pastorat. Han var preses vid prästmötet 1710, blev andre teologie lektor 1713 och förste teologie lektor 1714. Utsågs till kontraktsprost i Norra Tjusts kontrakt 1717, sedan till kyrkoherde i Vreta klosters pastorat 1721 med tillträdan 1722. Kontraktsprost i Gullbergs och Bobergs kontrakt från 1722. Avled 28 maj 1733.

En samtida säger om Andreas Wibjörnson: "Han var en grundlärd man, snäll uti de lärda språken och i synnerhet mästare i det Latinske".

Källor

• Johan Alfred Westerlund & Johan Axel Setterdahl: Linköpings stifts herdaminne, andra delen, första häftet, sid. 126-127, (Linköping 1919)

Företrädare: Arvid Borænius

Kyrkoherde i Vreta klosters pastorat 1721–1733

Efterträdare: Anton Münchenberg