Antti Vuorinen
| Antti Vuorinen | |
| Född | 8 mars 1932[1] |
|---|---|
| Död | 27 juli 2011 (79 år) |
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Forskare |
| Redigera Wikidata | |
Antti Pauli Uolevi Vuorinen, född 8 mars 1932 i Tavastehus, död 27 juli 2011 i Lampis,[2] var en finländsk fysiker och långvarig chef vid Strålsäkerhetscentralen.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Vuorinen blev teknologie doktor 1969. Han verkade 1958–1961 som fysiker vid Strålsäkerhetsinstitutet och var 1961–1968 laboratorieingenjör vid Tekniska högskolan i Helsingfors samt handhade specialuppgifter 1968–1971. Han var biträdande chef vid Strålsäkerhetscentralen (STUK) 1971–1975, chef och professor 1975–1984, chefdirektör och professor 1984–1987 samt utnämndes sistnämnda år till generaldirektör, en befattning han innehade fram till sin pensionering 1997.
Licensiering av Lovisa[redigera | redigera wikitext]
Vuorinen kom att få en framträdande roll vid upphandling och licensiering av Finlands första två reaktorer Lovisa 1 och 2 som levererades från Sovjetunionen och togs i drift 1977 respektive 1980. Reaktorernas konstruktion var snarlik de i det sovjetiska kärnkraftverket Novo-Voronesh, men kom efter förhandlingar att förses med bland annat inneslutning och reaktorskyddssystem enligt västvärldens säkerhetskrav.[3]
Ordförande för INSAG[redigera | redigera wikitext]
År 1985 lät dåvarande generaldirektören för det internationella atomenergiorganet IAEA Hans Blix formera en expertgrupp INSAG (International Nuclear Safety Advisory Group) med uppgift att "review the Agency's activities in nuclear safety and to provide advice on future divisions". Gruppen bestod av 13 personer, där man vinnlagt sig om att välja medlemmarna "from a range of countries and disciplines including research, industry, and regulation aspects", och till ordförande utsågs Vuorinen.[4]
Utredning av Tjernobylolyckan[redigera | redigera wikitext]
Gruppen kom att få uppgiften som ansvarig för att på ett trovärdigt och självständigt sätt analysera och dra slutsatser av Chernobylolyckan den 26 april 1986, där Vuorinens kontakter med och kännedom om sovjetisk kärnkraftsindustri hade stor betydelse. Redan i september 1986, mindre än fem månader efter olyckan, kunde gruppen presentera sin analysrapport INSAG-1,[5] som senare (1992) utkom i en reviderad version INSAG-7[6] på grund av tillkommande observationer och ökad kunskap som påverkade flera viktiga slutsatser.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Antti Vuorinen i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Antti Vuorinen, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Antti Vuorinen”. Helsingin Sanomat. 30 augusti 2011. https://www.hs.fi/muistot/art-2000002627176.html. Läst 27 februari 2018.
- ^ Jåfs, Daniel (2009). Introduktionen av kärnkraften i Finland : en undersökning med fokus speciellt på verkstadsindustris roll. Åbo akademis förlag. ISBN 978-951-765-473-9. OCLC 457933904. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/47284/JafsDaniel.pdf?sequence=2&isAllowed=y. Läst 12 januari 2021
- ^ ”The Annual Report for 1985”. IAEA - International Atomic Energy Agency. Juli 1986. https://inis.iaea.org/collection/NCLCollectionStore/_Public/40/083/40083526.pdf. Läst 13 januari 2021.
- ^ Summary report on the Post-Accident Review Meeting on the Chernobyl Accident : report by the International Nuclear Safety Advisory Group.. International Atomic Energy Agency. 1986. ISBN 978-92-0-123186-4. OCLC 19521825. https://www.worldcat.org/oclc/19521825. Läst 12 januari 2021
- ^ The Chernobyl accident : updating of INSAG-1 : INSAG-7 : a report. International Atomic Energy Agency. 1992. ISBN 92-0-104692-8. OCLC 27477352. https://www-pub.iaea.org/MTCD/publications/PDF/Pub913e_web.pdf. Läst 12 januari 2021
|