Arabisk rödhöna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Arabisk rödhöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Alectoris melanocephala 2.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteAlectoris
ArtArabisk rödhöna
A. melanocephala
Vetenskapligt namn
§ Alectoris melanocephala
Auktor(Rüppell, 1835)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Arabisk rödhöna[2] (Alectoris melanocephala) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arabisk rödhöna är störst i släktet Alectoris med en kroppslängd på 41 centimeter. Könen liknar varandra, men hanen är något större än honan. Den är svart på hjässa och baksidan av huvudet, med ett brett vitt band ovanför ögat som skiljs från den vita strupen med ett smalare svart streck. Halsens sidor är blekbruna medan kropp. vingar och stjärt är blågrå med mörk bandning på flankerna. Ben och näbb är skära.[4][5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i torra områden på södra Arabiska halvön.[3] Den behandlas antingen som monotypisk[3] eller delas in i två underarter med följande utbredning:[4]

  • Alectoris melanocephala melanocephala – södra Arabiska halvön från Jedda i västra Saudiarabien söderut till västra och centrala Jemen samt västra Oman (österut till Dhofar); nyligen rapporterad från nära Medina i centrala västra Saudiarabien, samt förekommer även dels i området Jabal Akhdar nära Muscat i nordöstra Oman samt Jabal Hafit på gränsen till Förenade Arabemiraten, men dessa tros vara införda.
  • Alectoris melanocephala guichardi – östra Hadhramaut i östra Jemen
Utbredning för arterna i släktet Alectoris.

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Arten är möjligen närmast släkt med klipphöna (A. barbara). Tillsammans utgör de en systergrupp till övriga arter i släktet.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten återfinns på grästäckta sluttningar och stenig mark med viss vegeation, från havsnivå till 1400 meters höjd. Den lever på marken av frön, annat växtmaterial som fransgräs och noppor samt små ryggradslösa djur.[4] Fågeln häckar från mars och framåt och lägger fem till åtta ägg i en grund grop i marken. De brunfläckade blekt beigea äggen ruvas i 25 dagar. Ungarna lämnar boet snart efter kläckning.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig eller mindre vanlig.[7][8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Alectoris melanocephala Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] ”Arabian Partridge (Alectoris melanocephala)”. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions. 2013. http://www.hbw.com/species/arabian-partridge-alectoris-melanocephala. Läst 25 september 2014. 
  5. ^ [a b] Cowell, Dan. ”Arabian partridge (Alectoris philbyi)”. Arabian partridge (Alectoris philbyi). gbwf.org. Arkiverad 14 October 2012. http://www.gbwf.org/francolin/arabian2.php. Läst 25 september 2014. 
  6. ^ Randi, E. (1996) A mitochondrial cytochrome B phylogeny of the Alectoris partridges. Mol. Phyl. & Evol. 6(2): 214–227.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1994. Handbook of the Birds of the World, vol. 2: New World Vultures to Guineafowl. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  8. ^ Fuller, R.A., Carroll, J.P. and McGowan, P.J.K. 2000. Partridges, Quails, Francolins, Snowcocks, Guineafowl, and Turkeys. Status Survey and Conservation Action Plan 2000 –2004. IUCN and World Pheasant Association, Gland, Switzerland and Cambridge, UK.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]