Art pop

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Art pop, "konstpop", är en löst definierad form av popmusik inspirerad av popkonstens förening av finkultur och populärkultur. Art pop strävar efter att skapa samma värden som till exempel klassisk musik och poesi, men lanseras oftast av kommersiellt inriktade skivbolag.[1]

Art pop uppstod i mitten av 1960-talet när grupper som The Beatles och Beach Boys och musikproducenten Phil Spector började föra in inslag av klassisk och symfonisk musik i sina verk. Efter att The Beatles stilbildande Sergeant Pepper's Lonely Hearts Club Band etablerat konceptalbumet följdes det av en lång rad konstnärligt utformade popalbum i slutet av 1960-talet, och utvecklades även till den mer bombastiska och klassiskt influerade konstrocken.[1]

I USA var art pop mer litterärt inriktat med låtskrivare som Bob Dylan, Joni Mitchell, Paul Simon, Leonard Cohen och Laura Nyro. 1970-talet blev en storhetstid för art pop med artister som David Bowie och Roxy Music och traditionen vidareutvecklades senare med musikaliska stilar som postpunk, syntpop och new romantic. Exempel på andra representanter för art pop är bland andra Talking Heads, Peter Gabriel, Laurie Anderson, Pavement och Beck.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Holder, Steven (28 februari 1999). ”They're Recording, but Are They Artists?” (på engelska). New York Times. https://www.nytimes.com/1999/02/28/arts/music-they-re-recording-but-are-they-artists.html.