Avverkning

Avverkning är att hugga ned skog. Det finns olika sorters avverkning: första gallring, andra gallring, och slutavverkning:

Första gallring görs när skogen är relativt ung. Man hugger (avverkar) då träd som är olika resten av beståndet eller skadade, men också för att särställa de finaste stammarna så att dessa växer bättre.
Andra gallring innebär att man vid behov gör samma sak som vid första gallringen, alltså särställer ännu mer.
Vid slutavverkning tas man ner resten av den grova skogen. Detta får göras olika tidigt beroende på markens produktionsförmåga, tidpunkten spänner mellan 45 och 100 år.

Skogsvårdslagen

Enligt skogsvårdslagen får inte avverkning ske hur som helst. Bland annat får inte hyggen tas upp om skogen fortfarande är i god tillväxt. Föryngring som är större än 0,5 hektar måste anmälas till Skogsstyrelsen minst sex veckor i förväg. Särskilda bestämmelser gäller för avverkning av ädellövskog. I vissa delar, där marken är svårföryngrad, krävs tillstånd för att få slutavverka.

Förberedelser

Innan avverkning utförs kan det vara bra att göra en inventering av beståndet för att utröna om det är lämpligt för avverkning, eller om något annat bestånd är lämpligare. Det är lämpligt att tydligt märka upp det område som skall avverkas så att inte grannens skog blir avverkad av misstag. Dessutom kan träd som skall sparas i viltvårdande syfte behöva märkas ut. Körvägar kan behöva märkas ut så att transport av virket kan ske effektivt, vilket är speciellt viktigt om det är besvärlig terräng.

Fällning, kvistning, aptering och brossling

Vid manuell eller motormanuell avverkning bör förutom de förberedelser som beskrivs i artikeln motorsåg även arbetet planeras så att kvistning kan ske effektivt och brossling (dialektalt även brössling) undvikas långa sträckor. Det är lämpligt att ordna bra underlägg att fälla träden på, så att de är på lagom avstånd från marken vid kvistning, samt att inte långa träd med lite kvist knäcks när de faller. Vid kvistning med motorsåg kan motorsågens tyngd få vila på stammen, när så är möjligt, så att skogsarbetarens rygg inte belastas i onödan. Att fälla träden så att de tyngsta stockarna hamnar i lämpliga högar med minimal brossling är oftast effektivt. Vid brossling är det lämpligt att väga eller rulla stammarna. Långa stammar kan vara enklare att hantera hela än uppkapade. Felaktig aptering kan kraftigt försämra värdet på virket. För att få bästa utbyte av virket är det nödvändigt att känna till prislistor och mätbestämmelser. Kvalitetsfel bör beaktas noga. Rotben kan behöva putsas av eftersom ett alltför utstående rotben kan göra en timmerstock helt värdelös. En kvarvarande kvist kan också göra en timmerstock helt värdelös.

Arbetsredskap

Avverkning utfördes tidigare manuellt. Sågar var tidigare dyra och stocksåg var i allmänt bruk i Sverige först i slutet av 1800-talet. I slutet av 1800-talet började även försäljning i Sverige av USA-tillverkade enmanssågar, så kallad timmersvans.

Omkring 1920-talet började ett tillbehör, sågkamraten, att användas till timmersvans. Sågkamraten var ett tillbehör som hade en fjäder som hjälpte till att dra tillbaka timmersvansen och på så sätt underlättade arbetet. Sågkamraten bestod av en spiralfjäder som med ett hålslaget järn fästes vid sågens handtag. I fjäderns andra ände satt en vass järnkrok som trycktes fast i stammen eller stocken. Stocksåg användes även fortsättningsvis som komplement till timmersvansen vid avverkning i grov skog. I början av 1900-talet började bågsåg användas vid avverkning i klena bestånd. Bågsågen underlättade arbetet väsentligt eftersom bågsågen med dess tunna och smala sågblad krävde väsentligt lägre kraft än tidigare typer av sågar med grova och breda sågblad. Under en kortare epok användes motorsåg för motormanuell avverkning. De första motorsågarna var stora och tunga och yxa användes därför vid kvistning till en bit in på 1960-talet. Senare var motorsågar lättare och användes även vid kvistning. Numera används oftast skogsmaskiner, så kallade skördare vid professionell avverkning. För mindre avverkningar, av hobbykaraktär och liknande, används fortfarande motorsåg vid avverkning.

Det finns två sorters skördare; engreppare och tvågreppare.

Trädfällning

Inledning

Bestäm i vilken riktning trädet ska fällas. Välj en fällriktning så att trädet inte riskerar att fälla fast i andra träd. Fällriktningen ska, med stor marginal, föra det fallande trädet bort från ledningar, bebyggelse och andra hinder. Röj bort eventuellt sly eller buskage runt trädet, samt den plats där trädet skall fällas. Bra planering underlättar senare arbete, när trädet kvistas och kapas. Är det långa träd med lite kvist, till exempel långa tallar med lite kvist, kan det även vara nödvändigt att se till att underlaget fångar upp trädet på sådant sätt att det inte knäcks. Se till att inga människor står så att de kan träffas av trädet (oavsett i vilken riktning det faller)! Gör en okulärbesiktning från flera vinklar, av trädet som ska fällas. Okulärbesiktiga även trädet med avseende på hur det skall apteras, eftersom det är svårt att se trädets alla sidor efter att det fällts. Det är också svårt att se krökning efter att trädet fällts eftersom trädet blir krökt på annat sätt när det ligger på marken. Särskilt lövträd har ibland så ojämna kronor, eller har vuxit så snett, att det i praktiken bara är möjligt att fälla dem åt ett håll. Vind är en annan faktor som man ska se upp med.

Förberedelser

Om man ska fälla en gran måste man ofta börja med att kvista för att överhuvudtaget komma åt stammen, samt skotta bort eventuell snö så att trädet kan kapas vid marken. Vid kvistningen ska man se upp för kast från sågen och inte kvista onödigt långt upp på stammen. Eventuella rotben som gör trädet onödigt grovt där man tänkt såga av det sågas bort.

Ta en titt runt trädet och se till att reträttvägen bakåt relativt fällriktningen inte är blockerad.

Sågning

Metoden som beskrivs här är den som Husqvarna rekommenderar och som Skogsvårdssällskapet lär ut i sina kurser. Det finns andra varianter, men den här metoden anses åtminstone i Sverige vara bra i många fall.

Grundidén baserar sig på tre begrepp: riktskäret, fällskäret och slutligen brytmånen som är den del av stammens tvärsnittsarea som förenar de båda. Rätt utfört ska man med en lätt puff kunna bringa trädet att falla över riktskäret med brytmånen som improviserat gångjärn.

Arbetsgång

Med hjälp av riktskäret bestämmer man åt vilket håll trädet ska falla. Tänk på att trädet faller över gångjärnet: alltså ska riktskäret och brytmånen vara vinkelräta relativt fallriktningen. Många motorsågar har riktmärken som man kan sikta med vid utförandet. Riktskäret ska göras öppet, absolut vidare än 45 grader, för att trädet inte ska slitas loss för tidigt från brytmånen/gångjärnet under fallet. Man börjar med att göra riktkärets övre snitt, för att sedan låta det undre snittet (som görs parallellt med marken) möta det övre. Efter att riktskärsklossen tagits bort kontrollerar man att snitten möts snyggt, utan något extra indrag från det undre snittet (mycket förrädiskt sätt att underminera brytmånen). Riktskäret ska sågas så djupt in i trädet att brytmånen blir åtminstone nästan lika lång som trädets diameter.
När riktskäret är fullbordat och inriktat i fällriktningen påbörjas fällskäret. Fällskäret sågas parallellt med marken, i nivå med eller något över riktskärets undre plan, fram till brytmånen. För att undvika att trädet sätter ner sig där det blir avsågat sätts vanligtvis något lämpligt föremål i det sågade spåret som kan ge trädet stöd så att det inte sätter ned sig så att det lutar i fel riktning. För att hjälpa trädet att falla i önskad riktning används ofta speciella verktyg för detta som till exempel brytjärn eller kil. För mindre träd kan det vara tillräckligt att sticka in en lyftkrok i det sågade spåret och använda den som brytjärn. För större träd kan det vara bra att använda fällriktare för att med stor kraft trycka trädet i önskad föllriktning. Med sådan kan det även vara möjligt att tvinga trädet i önskad fällriktning även om det lutar något i fel riktning. Finns inte fällriktare tillgänglig kan även en lång pinne som placeras högt upp på stammen användas för att trycka omkull trädet. Med längre pinne fungerar det effektivare. Innan trädet sågas av så mycket att det börjar bli svagt är det viktigt att återigen kontrollera att ingen befinner sig inom riskområdet. Var mycket noggrann med att inte såga av brytmånen! Brytmånen ska anpassas efter förutsättningarna, främst trädets grovlek, men skall alltid vara jämntjock och sällan understiga två centimeter. Brytmånen skall fungera som gångjärn så att trädet endast kan falla i önskad riktning.
Pressa nu ner trädet. När det börjar falla tar man snabbt ett par steg snett bakåt relativt fällriktningen. Var uppmärksam på trädet, ändan sparkar upp ordentligt då brytmånen slutligen slits av under fallet.

Problem & Tips

I föregående avsnittet beskrevs en ideal situation för att hålla presentationen klar. Här beskrivs i efterhand några vanliga icke-idealiteter:

Under sågning av fällskäret sätter sig trädet på sågsvärdet och klämmer fast det. Om detta inträffar är det i princip kört - man behöver en annan motorsåg för att lösa situationen (genom att såga nytt fäll- och riktskär längre upp på stammen). För att undvika problemet ska man alltid stoppa in en kil eller ett brytjärn i skåran under sågningen av fällskäret. Med brytjärn får man också lite extra "hävkraft" när trädet ska fällas. En handvinsch kan också användas.
Trädet fastnar på ett annat träd under fallet. Detta undviks genom att välja en lämplig fällriktning, som leder bort trädet från andra större träd, och följa instruktionerna ovan. Inför fullbordat faktum bör man hålla huvudet kallt och inte genast börja dra och slita i trädet. Nedtagning av ett fastfällt träd är inte sällan en mycket farlig operation. Några punkter:
- Dra inte ner trädet över dig. Stå inte under några omständigheter under trädet när du försöker få ner det.
- Rulla ner det. En metod som kan tillgripas, om trädet inte sitter fast i en klyka, är att såga av brytmånen förutom en liten tapp längst ute i ena kanten på den sidan som man avser att rulla trädet åt. Efter det kan man försöka att "rulla" ner trädet, med tappen som gångjärn. För själva rullningen finns det brytjärn med krok på som är lämpliga att använda.
- Ge upp! Om det inte vill sig bör man absolut kalla på assistans, till exempel en erfaren skogsarbetare med traktor med vinsch.
Trädet är dött eller ruttet. Var extra försiktig och gör en mycket bred brytmån - virket är ändå så dåligt att du kan bryta ner trädet!
Trädet faller inte! Beror i regel på att man valt en olämplig fällriktning m.a.p. kronans tyngdpunkt. Det är lätt att överskatta ens förmåga att putta över ett träd som lutar åt "fel" håll. Här vet en professionell huggare hur man gör. Andra bör tillkalla hjälp. Detta är ett mycket farligt moment!

Säkerhet

Att fälla större träd är inte ofarligt. Det främsta riskmomentet är inte motorsågens kedja, även om man naturligtvis ska ha respekt för den och använda skydd som byxor och stövlar med sågskydd samt hjälm med hörselskydd. Det är det fallande trädet i sig som är den största risken. Om trädet fälls över en stubbe eller något annat kan det fällda trädet slå upp och skada användaren. Det är därför viktigt att gå undan när trädet faller. När man arbetar med fastfällda träd gäller det att passa sig särskilt, speciellt som man i den situationen redan är ilsk och förbannad över sin egen klantighet som försatt en i situationen till att börja med. Ett träd som är fällt kan på grund av sin tyngd vara i spänn, liknande en spänd pilbåge. När ett sådant träd kapas gäller det att inte vara i vägen när de stora krafterna utlöses och den kapade stammen snärtar till med stor kraft. En lugn skogshuggare är säkrare.

De första motorsågarna hade oftast minimalt med säkerhetsutrustning. De var motoriserade sågar där handtagen vibrerade kraftigt. Långvarig användning av vibrerande motorsåg kunde därför ge upphov till försämrat blodflöde i fingrarna vilka blir vita, så kallade vita fingrar. Om motorsågens svärdspets förs mot något föremål i fel vinkel så kan sågen kasta. Det vill säga att kedjan som rör sig i riktning nedåt vid svärdets spets kan, om den kommer mot något, ge en uppåtriktad kraft så att svärdets främre del kastar uppåt. Det finns då risk för att användaren kan tappa greppet om handtaget så att svärdet övre del, med kedjan, kan såga i användarens kropp. Om greppet tappas är en normal reflex att den andra handen tar kraftigare tag om handtaget, där gasreglaget sitter, med följd att gaspådrag ökar kedjans hastighet med ökad risk för allvarliga skador av sågkedjan. De första motorsågarna hade vanligtvis grova långsamtgående kedjor vilket gjorde att det krävdes stor kraft och vaksamhet av användaren för att förhindra ett kast.

Moderna motorsågar har smala kedjor med hög skärhastighet vilket minskar risken för kast, eftersom de skär undan material och endast ger upphov till små reaktionskrafter i ett kast. Under 1970-talet infördes avvibrerade handtag, som hindrade motorns vibrationer att fortplanta sig till handtagen, och gav minskade skador hos användaren. Motorsågarna blev också lättare, vilket minskade belastningen på användarens rygg med mera. Kastskydd infördes som skyddar handen från att komma i kontakt med motorsågens kedja. Kastskydden konstruerades även så att en hand som tapper greppet om handtaget påverkar kastskyddet, som när det förs framåt bromsar motorsågens kedja, så att den inte skall kunna såga i användaren. På senare tid finns även kastskydd som känner av sågens rörelse och bromsar kedjan om sågen hastigt för sig som vid ett kast. På senare tid har sågar skydd under sågen som hindrar en avhoppad eller brusten kedja från att slänga under sågen och komma åt att piska/såga i användarens hand. En slö kedja ökar alltid risken för kast.