Bååt
Bååt, är en svensk medeltida adelsätt, svensk uradel, som troligen har samma ursprung som ätten Bonde, då båda för samma vapen och släktmedlemmarna i äldre tid kallade varandra för fränder.
Som släktens stamfar räknas vanligen riddaren och riksrådet Peter Jonsson, med tillnamnet Bonde, som levde i mitten av 1300-talet. Han antas ha varit far till den första med säkerhet kända medlemmen av släkten, Jon Petersson (Bååt). Karl, biskop i Linköping år 1307, död 6 juli 1338, tillhörde möjligen samma släkt.
En son till Peters bror Sune Jonsson var jarlen Erengisle Sunesson.
Under Gustav Vasas tid var en Henrik Erlandsson, sonsons sonson till Peder Jonsson, medlem av riksrådet. Från Henriks bror Peder Erlandsson härstammade den släkt, som på 1600-talet upptog namnet Bååt och introducerades på riddarhuset. Peders ättlingar i fjärde led, bröderna Seved Bååt och Nils Bååt, generalmajor och guvernör i Riga (f. 1617, d. 1659), upphöjdes 1650 i friherrligt stånd. Carl Gabriel Bååt var 1678-1679 vice landshövding i Uppsala.
Ätten utdog på svärdssidan 1698.
Båtvapnet
Under medeltiden fördes båtvapnet, med eller utan heraldiska tillsatser, av flera personer och släkter vars inbördes släktskap vi idag inte vet något om. Dit hör exempelvis släkterna Hjärne och Svarte skåning, några personer med tillnamnet Bogher samt en riddare Magnus Birgersson. Den sistnämnde undertecknade 1434 tillsammans med de svenska riksråden uppsägelsebrevet till Erik av Pommern. Ryttmästaren Lennart Nilsson, som 1629 introducerades på Riddarhuset, förde likaledes ättens vapen och kallade sig Bååt.
Se även
Källor
- Bååt i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)