Böhmiskt glas

Böhmiskt glas (tjeckiskt glas), en form av kristallglas med ursprung i Böhmen, nuvarande Tjeckiska republiken. Det används ibland som synonym till kalikristall innehållande kvartssand, pottaska och sandsten, ibland mer specifikt för glas tillverkade i Böhmen i enlighet med det traditioner som växte fram där.

I det skogrika Böhmen fanns gott om bränsle för glashyttor, och i hägn av klostren där växte under 1300- och 1400-talet fram en omfattande glastillverkning. Sand och kalksten fanns naturligt i omgivningarna, till skillnad från i Venedig hade man inte tillgång till natriumkarbonat (soda) utan använde i stället kaliumkarbonat (pottaska) som flussmedel. Genom föroreningar av järn och koppar i sanden blev det tidiga glaset grönfärgat, så kallat waldglas. Under 1500-talet började man dock efterhand att lära sig rena råvarorna och klarade att tillverka ett allt renare glas. I slutet av 1500-talet kallade kejsar Rudolf II till sig gemsnidare till sitt hov i Prag, vilka efterhand även började slipa glas. Kaliglaset är mjukare än sodaglaset och lämpar sig bättre för slipning. Förutom bords- och prydnadsglass tillverkades stora mängder glasprismor och spegelglas i Böhmen. Den böhmiska kristallen fick allt bättre renommé och blev snart högsta mode i Europa. Omkring 1679-80 hade man lärt sig framställa det rena, högglansiga och starkt ljusbrytandet kristallglaset. Under 1700-talet introducerades zwischengoldglaset som ett av de böhmiska specialiteterna.

I slutet av 1700-talet drabbades det böhmiska glaset av en nedgångstid, och drabbades även av förändrade modetrender. I början på 1800-talet började man dock experimentera med nya metoder, och på 1820-talet återkom det Böhmiska glaset på modet, nu i empirestil. Färgat glas, lithyalinglas, hyalithglas, opalglas och glas som färgats med guld, kobolt, koppar, järn och uran hörde till modetrederna. Målat glas producerades och så i stor mängd. En annan populär teknik blev överfångsglas, ofta ett blodrött överfång på klart glas. En billigare ersättning var rödbetsat klarglas som sedan slipades.

Efterhand introducerades även blykristallen i Böhmen. Den storskaliga produktionen ledde till försämrad kvalitet. För att komma till rätta med den försämrade kvaliteten startades 1851 världens första skola för glastillverkning i Steinschönau.

1934 fanns 600 glasraffinanderier med sammanlagt 150.000 anställda. Bland områdets glascentra märks Haida, Steinschönau, Reichenberg och Calbonz.

Från 1960-talet blev böhmiskt glas och böhmisk kristall registrerade varumärken för glas tillverkade i Böhmen, antingen enkelt hushållsglas med ingen eller lång halt blyoxid eller slipad kristall med minst 24 % blyoxid.