Barnreklam

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Med barnreklam, ofta leksaksreklam, avses reklam riktad till barn, vanligtvis under 12 år. Oftast handlar det om reklam för leksaker men också barnfilmer, godis, sällskapsspel eller dator- och TV-spel med unga som målgrupp. I de flesta länderna omges barnreklamen av en direkt lagstiftning och självreglering hos företagen. I Storbritannien, Grekland, Danmark och Belgien är reklam riktad till barn styrd av regler som begränsar utbudet. I Quebec och Norge är reklam riktad till barn under 12 år olaglig.[1]

En rapport från slutet av augusti 2016 visade att olika strömningstjänster över Internet gjort att 2010-talets barn i genomsnitt ser 150 timmar mindre reklam om året.[2]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förbjöds TV-reklam i det marksända TV-nätet riktad mot denna grupp 1991.[3] Det svenska förbudet kringgås genom att barnreklam riktad till barn i Sverige sänds från andra stater. Till exempel har TV3 och Kanal 5 kunnat sända barnreklam eftersom man sänt från Storbritannien där sådan reklam är tillåten.

År 1997 slog EU-domstolen fast att TV-kanaler utanför Sverige fick fortsätta visa reklaminslag riktade till barn under 12 år i Sverige, vilket inte Marknadsdomstolen i Sverige höll med om.[4]

Den 20 november 1998 meddelade EU-domstolen att Sverige endast kunde tillämpa sina bestämmesler på TV4, som sände från Sverige, men inte TV3 som sände från Storbritannien.[5]

När TV3 i januari 2004 fått tillstånd av Sveriges regering att sända i Sveriges digitala marknät lovade TV3 att sluta sända barnreklam.[6]

Det svenska förbudet upphävdes den 1 augusti 2010, vid starten hade dock TV4 och Kanal 5 meddelat att man åtminstone till en början inte tänkt erbjuda tjänsten.[7]

I USA var barnreklamen begränsad mellan 1946 och 1983. Lagstiftningen förblev senare liberalare under resten av 1980-talet.[8] Med Children's Television Act, som infördes 1990 och stärktes i augusti 1996, förblev lagstiftningen återigen strängare.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”India Food Brief” (på engelska). Trade Briefs. http://www.indiafoodbrief.com/from-the-editors-desk/126395-inclusion-of-children-in-tv-commercials-is-not-posing-a-good-picture. Läst 18 juli 2012. 
  2. ^ Bartosz Podniesinski (5 september 2016). ”Streamade TV-tjänster räddar barn från 150 timmar reklam per år”. Dagens analys. http://www.dagensanalys.se/2016/09/streamade-tv-tjanster-raddar-barn-fran-150-timmar-reklam-per-ar/. Läst 18 februari 2017. 
  3. ^ ”Lag (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten”. Sveriges riksdag. 19 december 1991. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-19912027-om-kabelsandningar-till_sfs-1991-2027. Läst 9 augusti 2016. 
  4. ^ Knut Kainz Rognerud (TT) (8 september 2016). ”Tvist i marknadsdomstolen om barnreklam”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9809/08/telegram/inrikes59.html. Läst 15 september 2016. 
  5. ^ Rolf Sundblad, Susanne Karlsson (20 november 1998). ”Fritt fram för barnreklam i TV 3 och Kanal 5”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,249248_INR_p_,00.html. Läst 15 september 2016. 
  6. ^ Thorsten Engman (29 januari 2004). ”TV3 sänder digitalt utan barnreklam”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/ekonomi/tv3-sander-digitalt-utan-barnreklam/. Läst 9 augusti 2016. 
  7. ^ Malin Ekman (31 juli 2010). ”Nya lagen ger mer reklam i TV”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/ekonomi/nya-lagen-ger-mer-reklam-i-tv/. Läst 23 september 2016. 
  8. ^ Martin Goodman (12 oktober 2010). ”Dr. Toon: When Reagan Met Optimus Prime” (på engelska). Animation World Network. http://www.awn.com/animationworld/dr-toon-when-reagan-met-optimus-prime. Läst 18 februari 2017. 
  9. ^ ”Quality Television for Children” (på engelska). New York Times. 16 augusti 1996. http://www.nytimes.com/1996/08/16/opinion/quality-television-for-children.html?pagewanted=1. Läst 18 februari 2017.