Beda Collett

Från Wikipedia
Beda Collett
FöddBeata Wilhelmina Kihlbom
27 maj 1837
Mariestad, Sverige
Död24 juli 1922 (85 år)
Kristiania
Medborgare iSverige och Norge
SysselsättningFörfattare, journalist, filantrop
MakeCarl Henrik Sandelin
BarnEllen Sandelin (f. 1862)
Redigera Wikidata

Beata Beda Wilhelmina Collett, född Kihlbom 27 maj 1837 i Mariestad i Sverige, död 24 juli 1922 i Kristiania,[1] var en norsk-svensk författare, journalist och filantrop.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Beda Collett var dotter till köpmannen Nils Elias Kihlbom och Beata Holmin. Hon gifte sig första gången med provinsialläkaren Carl Henrik Sandelin (1824–1871), och fick i detta äktenskapet dottern Ellen Beata Elisabeth Sandelin (1862–1907), som hade läkarpraktik i Stockholm. Hon gifte sig andra gången 26 januari 1879 med postmästare och fogde William Collett (1840–1915) av släkten Collett.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Beda Collett jobbade när hon var ung med journalistik, först i svenska, och senare i norska tidningar. Hon gav även ut berättelser och småskrifter.[2]

Från 1890-talet engagerade Collett sig i de samhälleliga frågor i Larviks kommun. Hon var i många år ledare för Larviks sanitetförening, och arbetade med de lokala sanitetförhållandena, och i huvud sak tuberkulosfrågan. Hon var eldsjälen bakom Tuberkuloshemmet i staden, ett hem som invigdes på Colletts 79-årsdag, 27 maj 1917.[2]

20 oktober 1915 blev hon av kommunpolitikern Abraham Berge i Jarlsberg och Larviks län överlämnad Konungens fortjänstmedalj i guld. Samma år hade hon efter sin makes död flyttat till Kristiania, där hon bodde sina sista levnadsår.[3]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1883: En svensk Bedømmelse af Johan Sverdrup som Taler og Statsmand (efter Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, översatt och utgiven av Ernst Sverdrup, Kristiania
  • 1883: Ikke En blandt Hundre (Idéen efter Frantz Hoffmann), Grøndahl, Kristiania
  • 1887: Absolut Sikkerhed – en Fortælling

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • 1915: Konungens fortjänstmedalj i guld

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]