Bernhard Ankermann

Från Wikipedia

Bernhard Ankermann, född den 14 februari 1859 i Tapiau, Ostpreussen, död den 26 oktober 1943 i Berlin, var en tysk etnolog och Afrikaforskare. Han var representant för den kulturhistoriska metoden och kulturkretsläran.

Ankermann promoverades 1901 vid universitetet i Leipzig på en avhandling om afrikanska musikinstrument och var därefter direktorialassistent vid Museum für Völkerkunde i Berlin och senare föreståndare för dess Afrikaavdelning. År 1925 gick han i pension och efterträddes av Alfred Schachtzabel. Ankermann var under en följd av år ledamot av presidiet inom Berliner Gesellschaft für Anthropologie, Ethnologie und Urgeschichte.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Die afrikanischen Musikinstrumente (dissertation, 1901)
  • Kulturkreise und Kulturschichten in Afrika (I: Zeitschrift für Ethnologie, band 37, 1905, sidorna 54–86)
  • Anleitung zum ethnologischen Beobachten und Sammeln (1914)
  • Verbreitung und Formen des Totemismus (1915)
  • Die Religion der Naturvölker (I: Lehrbuch der Religionsgeschichte, grundad av Chantepie de la Saussaye, band I, 1925)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Bernhard Ankermann, 27 september 2019.