Besöksförbud

Från Wikipedia
Version från den 28 januari 2015 kl. 18.42 av NirmosBot (Diskussion | Bidrag) (Byter ut två eller fler mellanslag till ett med AWB)

Besöksförbud eller kontaktförbud är ett myndighetsbeslut som innebär ett förbud för en person att besöka eller kontakta en eller flera andra personer. Syftet är att skydda andra mot brott eller trakasserier.

Samtliga medlemsstater i EU har bestämmelser som innebär att ett brottsoffer eller en person som lever under hot att utsättas för brott av annan person, kan skyddas genom ett beslut som i en eller annan form ålägger den person som utgör en risk för den hotade personen vissa förhållningsregler, som syftar till att undanröja eller minska det hot denna person utgör.[1]

I det svenska rättssystemet kallas åtgärden kontaktförbud och regleras genom lagen (1988:688) om kontaktförbud.[2]

Om det finns risk för att en person kommer att

  • begå brott mot,
  • trakassera eller
  • följa efter någon annan, kan personen få kontaktförbud.

Med kontaktförbud avses förbud att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna person.[3]

Med kontakt avses allt från telefon- eller brevkontakt till vistelse i annans hem.

Kan syftet med ett kontaktförbud tillgodoses genom någon mindre ingripande åtgärd, får förbud inte meddelas. Ett kontaktförbud omfattar inte kontakter som med hänsyn till särskilda omständigheter är uppenbart befogade.[4]

kontaktförbud får också avse förbud att uppehålla sig i en bostad som brukas gemensamt med annan. När ett sådant förbud har meddelats får polis avlägsna den som förbudet avser från bostaden.

Genom ett utvidgat förbud kan personen förbjudas att uppehålla sig i närheten av en annan persons bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas. Om personen har överträtt ett utvidgat kontaktförbud kan särskilt utvidgat förbud beslutas att omfatta ett eller flera större områden nära sådana platser där den andra personen har sin bostad eller arbetsplats eller annars brukar vistas. Besöksförbud får meddelas för viss tid, högst ett år och får förlängas med högst ett år i taget.[5]

Ett kontaktförbud får inte hindra befogade kontakter, som kan till exempel röra viktigare frågor om gemensamma barn.

Frågor om besöksförbud prövas av allmän åklagare. Åklagarens beslut i fråga om kontaktförbud skall prövas av tingsrätten, om den som har ålagts kontaktförbud eller den som förbudet avses skydda, begär det.[6] I fråga om kontaktförbud avseende gemensam bostad ska ett offentligt biträde förordnas. Ett sådant biträde har samma rättigheter som en offentlig försvarare.[7]

Kontaktförbudet gäller under den tid som tingsrätten fastställer, dock i högst ett år.[8]

Den mot vilken förbudet avses gälla och den som förbudet avses skydda har rätt att ta del av det som har tillförts ärendet. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen.[9]

Det kan vid behov förlängas. Kontaktförbud avseende gemensam bostad får endast beslutas för högst tre månader i taget.

Den som bryter mot ett Kontaktförbud kan dömas för överträdelse av besöksförbud till böter eller fängelse i högst ett år. Ringa fall är straffria.[10]

Se även

Referenser