Tingsrätt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rättsinstanser i Sverige
Sveriges riksvapen
Denna artikel tillhör en artikelserie
Allmänna domstolar
Tingsrätt
Hovrätt
Högsta domstolen
Förvaltningsdomstolar
Förvaltningsrätt
Kammarrätt
Högsta förvaltningsdomstolen
Specialdomstolar
Arbetsdomstolen
Mark- och miljödomstol
Migrationsdomstol
Hyresnämnd
Arrendenämnd
Patent- och marknadsdomstolen
Tryckfrihetsdomstol
Försvarsunderrättelsedomstolen
Skiljenämnd
Se även
Rättsväsen
Domstol
Sverige-portalen

Tingsrätt är en domstol med första instans och allmän underrätt i både Sverige från 1971[1] och i Finland från 1 december 1993. Även i Norge har det norska tingrett från år 2002 ersatt de tidigare byrett och herredsrett. I Danmark har man en motsvarande underrätt som heter byret.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Historisk utveckling[redigera | redigera wikitext]

Tingsrätterna som instiftades i Sverige 1971 ersatte härads- och rådhusrätterna. Rådhusrätterna fanns då i 27 av landets större städer, medan de övriga städerna låg under häradsrätterna (häradstingen). De senare fanns utspridda på landsbygden. Därmed var de första rättsinstanserna lika över hela landet.

År 1995 fanns 96 tingsrätter i Sverige. Sedan 1999[2] har antalet skurits ned betydligt till dagens 48[3] (hösten 2010), och antalet förväntas på sikt vara nere i cirka 40 stycken totalt inom hela landet. Främst försöker man koncentrera tingsrätterna till residensstäderna i mindre län samt till de större städerna.[4]

Begreppet tingsrätt nyskapades inte vid reformen 1971, utan fanns belagt redan på 1600-talet, då vanligen i betydelsen häradsrätt[1].

Fram till 1993 skulle varje verksamhetsår i tingsrätten, i enlighet med 1686 års kyrkolag, inledas med en tingspredikan i någon av Svenska kyrkans gudstjänstlokaler, eller på det aktuella tingsstället. Många domstolar har bevarat detta åldriga åliggande såsom en återkommande tradition.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Domsaga

En tingsrätts geografiska område för rättsskipning kallas domsaga. Ett exempel: Blekinge tingsrätt dömer i tvistemål som sker inom Blekinge domsaga, vilket består av kommunerna Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Olofström och Sölvesborg. Deras säte för berörda huvudförhandlingar (rättegångar) har sitt kansli i Karlskrona. Ytterligare ett tingsställe finns i Karlshamn där rättegångar kan ske, men utan någon fast anställd expedition.

Vid större geografiska avstånd är det vanligt att tingsrätten förfogar över ett eller flera tingsställen, lokaler dit rätten reser vid behov av förhandling. Parter i målet slipper på så vis resa långa avstånd, vilket besparar domstolens utgifter för betalningar av reseersättningar och förlorad arbetsinkomster. Normalt är ingen av tingsrättens personal fast stationerad på domsagan, utan enbart på huvudorten (kansliorten).

2010 fanns i Sverige 48 tingsrätter. De var placerade i varje län samt i de större städerna. Nedan listas orterna efter län, från norr mot söder, grupperat efter respektive hovrätts domkrets:[5]

Hovrätten för Övre Norrland (Umeå)
Hovrätten för Nedre Norrland (Sundsvall)
Svea hovrätt (Stockholm)
Hovrätten för Västra Sverige (Göteborg)
Göta hovrätt (Jönköping)
Hovrätten över Skåne och Blekinge (Malmö)

Inskrivningsmyndigheter[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Inskrivningsmyndighet

Inskrivningsmyndighetern sorterar sedan den 1 juni 2008 under Lantmäteriverket. Tingsrätten är överinstans till Inskrivningsmyndigheten och prövar överklaganden av vissa av myndighetens beslut.

Rättens sammansättning vid avgöranden[redigera | redigera wikitext]

Tingsrättens dömande jurister utgörs av lagmän, chefsrådmän, rådmän, assessorer, fiskaler, beredningsjurister och notarier. Vid förhandlingar i brottmål består tingsrätten i regel av en lagfaren domare (dvs. lagman, chefsrådman, rådman, assessor, fiskal, beredningsjurist eller notarie) samt tre nämndemän. Nämndemännen väljs av kommunfullmäktige och ingår i en så kallad nämnd. Nämndemännen behöver inte vara jurister.

Lagmän, chefsrådmän och rådmän är ordinarie ledamöter, vilket innebär att deras anställningar är skyddade enligt 11 kap. 7 § regeringsformen. Ordinarie domare utses av regeringen. Lagmannen är chef för tingsrätten. En chefsrådman är chef för en avdelning inom tingsrätten.

En hovrättsassessor (assessor) är en domare som genomgått en 4-årig praktisk utbildning i hovrätt och tingsrätt men som inte har någon fast anställning vid en speciell tingsrätt. En fiskal (tingsfiskal) är en domare under sådan utbildning. En beredningsjurist har fullgjort notarietjänstgöring och får döma i vissa mål (bötesmål och mindre tvistemål). En tingsnotarie (notarie), som ofta är det första arbete en nyutexaminerad jurist har, för i början av sin tjänstgöring protokollet vid huvudförhandlingarna i tingsrätten men får i slutet av tjänstgöringen även döma i enklare mål. En notarietjänstgöring varar i regel i 2 år.

Vid förhandlingar i tvistemål består rätten av en eller tre lagfarna domare. En huvudförhandling i ett tvistemål med tre domare brukar kallas för tresits. I familjemål kan även nämndemän ingå i rätten.

Överinstans[redigera | redigera wikitext]

Tingsrätten är överinstans vid överklagande av vissa beslut från bland andra:

Överklagande[redigera | redigera wikitext]

En tingsrätts domar och beslut överklagas i regel till en hovrätt. Domar och beslut i arbetstvister som handlagts i tingsrätten överklagas dock till Arbetsdomstolen. Beslut i frågor om utfående av allmänna handlingar från tingsrättens administrativa avdelning överklagas till en kammarrätt.

"Hissprövning"[redigera | redigera wikitext]

I dispositiva tvistemål får tingsrätten med parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i målet direkt till prövning av Högsta domstolen. Detta brukar kallas för "hissprövning" eller "hissen" eftersom man går förbi hovrätten.

Finland[redigera | redigera wikitext]

Finland har 27 tingsrätter, och en tingsrätts högsta chef kallas lagman och övriga domare för tingsdomare. I vissa ärenden används nämndemän. Nedan listas tingsrätterna grupperat efter respektive hovrätts domkrets:[6]

Helsingfors hovrätt
Rovaniemi hovrätt
Vasa hovrätt
Åbo hovrätt
Östra Finlands hovrätt (i Kuopio)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] tingsrätt i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 24 mars 2015.
  2. ^ Wångmar, s. 5
  3. ^ Sveriges Domstolar 2010, s. 8
  4. ^ Wångmar, s. 10
  5. ^ Sveriges Domstolar 2010, s. 10
  6. ^ ”Tingsrätterna”. Oikeus.fi, Justitieministeriet och rättsväsendets ämbetsverk. https://oikeus.fi/tuomioistuimet/karajaoikeudet/sv/index.html. Läst 27 mars 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]