Bevis-på-arbete

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ett system av bevis-på-arbete (engelska: proof-of-work, PoW) (eller protokoll, eller funktion) är en ekonomisk åtgärd för att förhindra denial of service-attacker och annat missbruk av en tjänst, såsom skräppost på ett nätverk genom att kräva någon form av arbete i samband med begäran om tjänsten, vilket ofta innebär någon typ av databehandling med en dator. Konceptet kan ha presenterats för första gången av Cynthia Dwork och Moni Naor i en artikel från 1993.[1] Begreppet "Bevis på arbete" myntades och definierades formellt först i en artikel från 1999 av Markus Jakobsson och Ari Juels.[2]

En nyckelegenskap hos dessa scheman är deras asymmetri: arbetet måste vara tillräckligt svårt (men realistiskt) för tjänstbegäraren men lätt att verifiera för tjänstleverantören. Denna idé är också känd som CPU-kostnadsfunktion, Client Puzzle Protocol, beräkningspussel eller CPU-prisfunktion. Den skiljer sig från en CAPTCHA, vilken är avsedd för att snabbt kunna lösas av en människa, istället för en dator.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dwork, Cynthia; Naor, Moni (1993). ”Pricing via Processing, Or, Combatting Junk Mail, Advances in Cryptology”. CRYPTO’92: Lecture Notes in Computer Science No. 740 (Springer): sid. 139–147. http://www.wisdom.weizmann.ac.il/~naor/PAPERS/pvp.ps. 
  2. ^ Jakobsson, Markus; Juels, Ari (1999). ”Proofs of Work and Bread Pudding Protocols”. Communications and Multimedia Security (Kluwer Academic Publishers): sid. 258–272. http://www.emc.com/emc-plus/rsa-labs/staff-associates/proofs-of-work-protocols.htm.