Bitröta

Bitröta kallas fenomenet när bitar på ett lagringsmedium blir förvanskade. Mediet blir då oläsligt eller ger felaktiga data när det avläses. Bitröta är ett speciell slags dataförlust.

Fysisk bitröta

Inga material är helt beständiga och genom förändringar i materialet kommer också de egenskaper som tolkas som nollor och ettor på digitala medier att försvagas så att den apparatur som avläser lagringsmediet inte kommer att veta vilkendera som avsågs. Disketter var särskilt känsliga för bitröta, men också andra lagringsmedier är utsatta.

På de flesta lagringsmedier används kontrollsummor vid sidan av det egentliga datat, varvid man kan konstatera att fel uppkommit. I en del kontrollsummor ingår tillräcklig information för att mindre fel skall kunna rättas (jämför Felrättande kod och RAID 5).

För att gardera sig mot bitröta måste man vid långtidsarkivering i allmänhet kopiera datat till nya media med jämna mellanrum. För att minimera behovet av kopiering och risken för dataförlust strävar man efter att använda hållbara lagringsmedier och lagra dem i utrymmen med lämplig temperatur och luftfuktighet.

Överförd betydelse

Ibland använder man termen bitröta också i överförd betydelse, om situationer där det lagrade datat eller datorprogrammet inte förändrats, men omgivningen förändrats så att effekten är liknande. Det kan då vara frågan om att texter lagrats i dokumentformat som inte stöds av tillgängliga program och för vilka ingen beskrivning finns tillgänglig eller på media som inte kan läsas med tillgänglig utrustning, att datorprogram har fel som kommer i dagen i den moderna miljön eller att en programmodul (eller en patchfil) inte fungerar ihop med programmets moderna versioner.