Bjälklag

För ordets betydelse i klassisk arkitektur, se entablement.

Ett bjälklag är en bärande byggnadsdel som från endera över- eller undersidan, eller båda, avgränsar olika våningar i en byggnad.

Ordet bjälklag förekommer i många olika sammansättningar beroende på dess användningsområde och material. Exempel på bjälklag namngivna efter material är träbjälklag och betongbjälklag. Exempel på bjälklag namngivna efter dess funktion är golvbjälklag, takbjälklag, våningsbjälklag och gårdsbjälklag. Det förekommer att olika former av bjälklag benämns valv, så som betongvalv, berlinervalv och bremervalv. Bjälklag kallas även ibland däck, så som i håldäck.

Berlinervalv (eller berlinerbjälklag) kallas en äldre typ av bjälklag bestående av tegel och/eller betong mellan stålbalkar. (Preußische Kappendecke, Berliner Decke eller Berliner Gewölbe på tyska.) Ett berlinervalvs undersida är välvt mellan stålbalkarna.^[1]
Bremervalv (eller bremerbjälklag) är ett, av Wilhelm Bremer år 1900 patenterat, äldre armerat håltegelbjälklag. (Bremersche Decke på tyska.) Dess bärning utgörs av armering inlagd i fogarna. Murning krävdes inte för detta bjälklag, utan tegelstenarna kunde läggas ut och fogas av okvalificerade arbetare. I ett bremervalv finns inga stålbalkar och det har en plan undersida, till skillnad från berlinervalvet, som det ofta förväxlas med.^[2] Bremervalvet liknar de modernare, efterföljande, håltegelbjälklagen så som MT-bjälklaget och Sperlebjälklaget.