Blå divisionen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Denna artikel består helt eller delvis av material från engelskspråkiga Wikipedias artikel om Blå Divisionen

250. Infanterie-Division
División Española de Voluntarios
Blue division.svg
Datum 21 juni 1941 - 20 oktober 1943
Land Flag of Spain (1938 - 1945).svg Spanien
Lojalitet NazitysklandNazityskland
Försvarsgren Heer
Typ Infanteri
Roll Spansk frivilligkår
Storlek Division
Smeknamn Blå divisionen
Blaue Division
División Azul
Spanische Division
Kända slag och krig Leningrad
Befälhavare
Framstående befälhavare Agustín Muñoz Grandes
Emilio Esteban Infantes
Tjänstetecken
Bataljonsfana Spanische Legion 3 Bat.jpg
Bataljonsfana Regimiento Pimentel 2 Bat.jpg
Monument över de stupade från den Blå divisionen i Madrid

Den blå divisionen (spanska: División Azul, officiellt: División Española de Voluntarios; tyska: Blaue Division, officiellt: 250. Infanterie-Division) var en armédivision bestående av frivilliga från Francos neutrala Spanien som stred för Nazitysklandöstfronten under andra världskriget. Nazityskland hade bistått Franco mot den republikanska sidan i spanska inbördeskriget 1936-39, se Condorlegionen.

Den blå divisionen sattes in i strid från och med hösten 1941 (bland annat vid belägringen av Leningrad) fram till oktober 1943 då den drogs tillbaka av Franco efter påtryckningar från de allierade. Totalt deltog 47000 från Spanien, varav 3500-4500 stupade och 8000 sårades. 321 återvände från krigsfångenskap efter kriget.

Hitler instiftade 1944 en speciell medalj som utmärkelse för deltagare i Blå divisionen, Erinnerungsmedaille für die spanischen Freiwilligen im Kampf gegen den Bolschewismus, se även Järnkorset.

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Trots att den spanska diktatorn Francisco Franco inte fick Spanien inblandat i andra världskriget på Nazi-Tysklands sida, så tillät han spanska volontärer att gå med den tyska armén (Wehrmacht) på villkoret att de skulle bekämpa bolsjevism på östfronten, och inte mot de allierade eller något ockuperat Västeuropeiskt lands befolkning. Detta lät Franco hålla Spanien i fred med de allierade, samtidigt som han kunde hjälpa Tyskland, som själva hade skickat volontärer till Spanien under det spanska inbördeskriget.[1]  Detta lät också de många spanska nationalisterna ta ut sina starka antikommunistiska attityder på Sovjetryssland. Den spanska utrikesministern Ramón Serrano Súñer föreslog att man skulle värva en frivilligkår, och när Operation Barbarossa påbörjades, erbjöd Franco Tyskland hjälp.[2]

Hitler tillät användandet av volontärer den 24 juni 1941. Volontärer började omedelbart ta sig till rekryteringskontor i alla spanska storstadsområden. Ett stort antal kadetter från officershögskolan i Zaragoza deltog. Från början var den spanska regeringen villig att erbjuda 4000 män, men snart insåg man att det fanns fler än tillräckligt många volontärer för att anställa personal till en hel division: 18,104 män totalt, med 2,612 officerare och 15,492 soldater.

Femtio procent av officerarna var professionella soldater, detta inkluderade även veteraner från det spanska inbördeskriget. Många andra var också medlemmar i Falangistpartiet, den spanska fasciströrelsen. Andra, som till exempel Luis García Berlanga, ville hjälpa sina familjer i Francos fängelser. Divisionen innehöll även ett antal portugisiska volontärer.

General Agustín Muñoz Grandes var divisionens ledare. Eftersom soldaterna inte fick använda de officiella uniformerna som utdelades av den spanska armén, så använde de sig av en symbolistisk uniform som hade Carlisternas röda baskermössor, den spanska legionens khaki-byxor, och de spanska fascisternas blå skjortor—varifrån namnet "Blå divisionen" kommer. Denna uniform användes dock bara när soldaterna var på permission i Spanien; i fältet användes den tyska arméns fältgrå uniform med en sköld på höger ärm med ordet "España" och den spanska flaggans färger.[3]

Slagordning[redigera | redigera wikitext]

Slagordning (juli 1941)[redigera | redigera wikitext]

Infanterie-Regiment 262

Infanterie-Regiment 263

Infanterie-Regiment 264

Artillerie-Regiment 250

I. Batallion

II. Batallion

III. Batallion

IV. Batallion

Panzerjäger-Abteilung 250

Aufklärungs-Abteilung 250

Feldersatz-Batallion 250

Pionier-Batallion 250

Nachrichten-Abteilung 250

Versorgungseinheiten 250

Slagordning (september 1943)[redigera | redigera wikitext]

Grenadier-Regiment 262

Grenadier-Regiment 263

Grenadier-Regiment 264

Artillerie-Regiment 250

I. Batallion

II. Batallion

III. Batallion

IV. Batallion

Panzerjäger-Abteilung 250

Aufklärungs-Abteilung 250

Feldersatz-Batallion 250

Pionier-Batallion 250

Nachrichten-Abteilung 250

Versorgungseinheiten 250

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jurado, Carlos Caballo (2009). Blue Division Soldier 1941 - 45: Spanish Volunteers on the Eastern Front. ISBN 1-846-03412-4 
  2. ^ Älmeberg, Roger (2012). Franco: diktator på livstid. sid. 267. ISBN 9789113029955 
  3. ^ ”250. Infanterie-Division”. www.axishistory.com. http://www.axishistory.com/other-aspects/foreign-volunteers/150-germany-heer/heer-divisionen/3598-250-infanterie-division. Läst 26 januari 2016.