Blåstjärnesläktet
- Namnet Scilla används på svenska för arten Rysk blåstjärna. För staden i Italien, se Scilla
Blåstjärnesläktet | |
Tidig blåstjärna (S. bifolia) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
Ordning | Sparrisordningen Asparagales |
Familj | Sparrisväxter Asparagaceae |
Släkte | Blåstjärnesläktet Scilla |
Vetenskapligt namn | |
§ Scilla | |
Auktor | Linné, 1753 |
Några arter i urval | |
| |
Synonymer | |
|
Blåstjärnesläktet (Scilla) är ett släkte i familjen sparrisväxter (Asparagaceae).[2] Släktet har omkring 80 arter och förekommer huvudsakligen i södra Europa, Mellanöstern och Afrika, men har naturaliserats på flera andra kontinenter. Ett flertal arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige.[3]
Förekomst i Sverige
[redigera | redigera wikitext]Som bofasta i Sverige anger Dyntaxa 5 arter och 2 hybrider i släktet Scilla[4], och därtill kommer 3 bofasta arter i släktet Othocallis[5] (vilka inkluderas i Scilla i WCSP, se nedan). Bofasta i Sverige är: Scilla x allenii (hybridvårstjärna), Scilla bifolia (tidig vårstjärna), Scilla forbesii (vårstjärna), Scilla luciliae (stor vårstjärna), Scilla sardensis (liten vårstjärna), Scilla forbesii x luciliae (hybrid, vårstjärna x stor vårstjärna), Scilla forbesii x sardensis (hybrid, vårstjärna x liten vårstjärna), Othocallis amoena (tuvig blåstjärna), Othocallis mischtschenkoana (persisk blåstjärna), Othocallis siberica (rysk blåstjärna).
Virtuella floran tar upp 3 arter i släktet Scilla och 3 arter i släktet Chionodoxa.[6]
Särskilt vanliga är Rysk blåstjärna och Vårstjärna, som ofta växer förvildade i stora mattor i parker o.dyl. och blommar i april. Arterna förväxlas lätt, men Rysk blåstjärna har helblå, nedhängande blomma, medan Vårstjärna har en uppåtvänd blomma som är vit i mitten.
Inre systematik
[redigera | redigera wikitext]Systematiken för dessa växter varierar mycket hos olika författare. Indelningen i släkten är oklar och ett område där aktiv forskning pågår. Synonymer till olika delar av släktet Scilla finns i taxoboxen t.hö.[1] Av samma anledning varierar artantalet mycket. Catalogue of Life tar upp 89 arter (2018).[2]
Numera räknas ofta släktet Chionodoxa med bl.a. den välkända Vårstjärnan (Ch. forbesii) till släktet Scilla. Namnet Chionodoxa är dock fortfarande vanligt i litteraturen och inom trädgårdsnäringen.
Ibland inkluderas även släktet Prospero (Höstblåstjärnor) i Scilla.
Å andra sidan bryts ibland den vanliga och välkända arten Rysk blåstjärna (Sc. siberica) ut och placeras i släktet Othocallis.
Trädgårdsväxten Engelsk klockhyacint, som tidigare haft namnet Scilla non-scripta, heter nu Hyacinthoides non-scripta.
Släktet har bearbetats på 1970-talet av österrikaren Franz Speta, som bl.a. visade att Chionodoxa inte kan räknas som eget släkte[7].
Yttre systematik
[redigera | redigera wikitext]Släktet Scilla placeras ibland i familjen Hyacintväxter (Hyacinthaceae). Denna familj betraktas numera (från och med APG III, år 2009) som en av sju underfamiljer till Asparagaceae, och den har fått namnet Scilloideae. Scilloideae är monofyletisk, men indelningen i undergrupper är problematisk och ett aktivt forskningsområde. Arterna i Scilloideae förekommer mest i medelhavsklimat på flera kontinenter.
Arter
[redigera | redigera wikitext]World Checklist of Selected Plant Families, WCSP, från Kew upptar 86 arter (2018):[8]
- Scilla achtenii
- Scilla africana
- Scilla albanica
- Scilla albinerve
- Scilla alinihatiana
- Scilla amoena
- Scilla andria
- Scilla antunesii
- Scilla arenaria
- Scilla arsusiana
- Scilla begoniifolia
- Scilla benguellensis
- Scilla berthelotii
- Scilla bifolia
- Scilla bilgineri
- Scilla bithynica
- Scilla bussei
- Scilla chlorantha
- Scilla ciliata
- Scilla cilicica
- Scilla congesta
- Scilla cretica
- Scilla cydonia
- Scilla dimartinoi
- Scilla dualaensis
- Scilla engleri
- Scilla flaccidula
- Scilla forbesii
- Scilla gabunensis
- Scilla gracillima
- Scilla haemorrhoidalis
- Scilla hildebrandtii
- Scilla huanica
- Scilla hyacinthoides
- Scilla ingridiae
- Scilla jaegeri
- Scilla katendensis
- Scilla kladnii
- Scilla kurdistanica
- Scilla lakusicii
- Scilla latifolia
- Scilla laxiflora
- Scilla ledienii
- Scilla leepii
- Scilla libanotica
- Scilla lilio-hyacinthus
- Scilla litardierei
- Scilla lochiae
- Scilla luciliae
- Scilla lucis
- Scilla madeirensis
- Scilla melaina
- Scilla merinoi
- Scilla mesopotamica
- Scilla messeniaca
- Scilla mischtschenkoana
- Scilla monanthos
- Scilla monophyllos
- Scilla morrisii
- Scilla nana
- Scilla odorata
- Scilla oubangluensis
- Scilla paui
- Scilla peruviana
- Scilla petersii
- Scilla platyphylla
- Scilla ramburei
- Scilla reuteri
- Scilla rosenii
- Scilla sardensis
- Scilla schweinfurthii
- Scilla seisumsiana
- Scilla siberica
- Scilla simiarum
- Scilla sodalicia
- Scilla tayloriana
- Scilla textilis
- Scilla uyuiensis
- Scilla vardaria
- Scilla verdickii
- Scilla verna
- Scilla villosa
- Scilla vindobonensis
- Scilla voethorum
- Scilla welwitschii
- Scilla werneri
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Synonymer från Scilla L., Sp. Pl.: 308 (1753), Kew World Checklist of Selected Plant Families. Läst 2019-04-16.
- ^ [a b] Catalogue of Life, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.
- ^ Svensk Kulturväxtdatabas, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.
- ^ Dyntaxa, sökord Scilla Arkiverad 16 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 2019-04-16.
- ^ Dyntaxa, sökord Othocallis. Läst 2019-04-16.
- ^ Virtuella Floran, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.
- ^ Speta, F. 1971. Beitrag zur Systematik von Scilla L. subgen. Scilla (inklusive Chionodoxa Boiss.). Österr. Bot. Zeitschr. 119: 6–18.
- ^ WCSP (2018), World Checklist of Selected Plant Families, The Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew, http://apps.kew.org/wcsp/home.do, läst 9 maj 2018, search for "Scilla"
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Blåstjärnesläktet.