Bleke

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om jordarten. För den nautiska termen, se Stiltje.

Bleke, även benämnt myrkalk eller sjökalk, är en gyttjeblandad kalk, ofta med stor halt av snäckskal. Bleke bildas i sjöar och är i många fall överlagrad med torvlager. Sjökalk bildas fortfarande i många sjöar.

Bleken används på många ställen på samma sätt som märgel och jordbrukskalk som jordförbättringsmedel. I Sverige finns bleke i Jämtland, Västergötland och Skåne samt på Öland och Gotland, där denna jordart är mycket vanlig. I Danmark förekommer den på östra Jylland och på öarna.

På grund av sin stora halt av organiska ämnen och då den ofta ligger under grundvattennivån innehåller bleken oftast mycket vatten − ända upp till 70–80 %, varför en analys av halten kalciumkarbonat i torrsubstans kan vara kraftigt missvisande. Kalkhalten kan variera från några få procent i naturlig bleke, upp till 80–90 % i torrsubstansen.[1]

Kalkbleke[redigera | redigera wikitext]

Kalkbleke är en vit eller vitgul, kornig jordart, som bildas på botten av sjöar och kärr i kalkrika trakter. Vanligen förekommer i dess jordar talrika snäck- och musselskal samt kalkutfällande kransalger vilka ger bleket en luckert trådig struktur. [2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
  2. ^ Bra Böckers lexikon, 1976