Broskbarock

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Epitafium i Grønbæk Kirke i broskbarock stil. Ett typiskt drag är att kolonnerna omsluts av vridna vinrankor.

Broskbarock är en ornamental stilfas, som strax före 1600-talets mitt framträdde i en övergång mellan manierism och högbarock.

Utgångspunkten är den antika av renässansens upptagna masken, vars drag, knotiga, med tomma ögonhålor och gapande mun, nu blir upplösta i hoptryckta, inskurna former eller böjda flikar, fyllda av broskartade uppsvällningar; det hela får ett tycke av öronbrosk eller godtyckliga kringelkrokar.

Särskilt i Nordtyskland, Skandinavien och Baltikum var stilen utbredd mellan omkring 1630 och 1680 i kyrkor och herrskapshus. Altare, epitafier, predikstolar och möbler gjordes i broskbarock. Bland framträdande skulptörer märks Hans Gudewerth den yngre i Schlesvig och Andrew Lawrenceson Smith i Norge.

I Sverige finns broskbarock bland annat i taket i Röda salongen i Sövdeborg. Det har ett trettiotal fält med figurer i snidad och brändförgylld ek.[1]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

'Knorpelbarock på Das grosse Kunstlexikon von P.W. Hartmann

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Sövdeborgs Slott”. visitystadosterlen.se. Arkiverad från originalet den 14 januari 2016. https://archive.is/20160114130905/http://www2.visitystadosterlen.se/sv/se-gora/a353972/sovdeborgs-slott/detaljer. Läst 14 januari 2016.