Bulverket

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bulverket i Tingstäde träsk

Bulverket är resterna efter en stor träfästning i sjön Tingstäde träskGotland. Den ligger nu utspridd i stora timmerhögar på sjöns botten.

Enligt senaste undersökningar från 1989 byggdes fästningen på 1130-talet, men enligt utgrävda bottensediment så användes den inte särskilt länge, kanske endast ett halvsekel. Namnet Bulverket kommer från "bul" i betydelsen stock, medan ändelsen "verk" syftar på något uppbyggt. Det är också besläktat med engelskans "bulwark", som är en form av en försvarsanläggning, likaså nederländskans "bolwerk" har samma betydelse, och så även svenskans bålverk. Syftet med bygget är okänt, möjligen kan det ha varit "ett uttryck för motstånd mot kungliga och biskopliga anspråk" [1]. Eftersom Tingstäde träsk har en naturlig sedimentation blev Bulverkets rester konserverade och de fynd man påträffat har varit i mycket bra skick.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Bulverket bestod av fyra längor med hus som varit placerade på en kvadratisk plattform och där varje sida mätte 170 meter. Fyrkantens hörn var orienterade i de fyra ordinarie väderstrecken. I anläggningens mitt fanns en öppen, skyddad vattenyta med bryggor där man sannolikt kunde förtöja sina båtar. Bulverket hade i försvarssyfte omgärdats av en cirkulär pålkrans som var fast förankrad i sjöbottnen. Bitvis sträckte sig denna nästan femtio meter ut i vattnet och den var till större delen försedd med dubbla rader.[2]

Huvudkonstruktionen bestod av stockkistor uppbyggda i okteknik. Där fanns både bostadshus och förvaringshus, vilka var uppförda i olika tekniker: skiftesverk, knuttimring och stavteknik. Totalt hade det gått åt ca 25 000 stockar, mest av tall, vilket motsvarar cirka 50 hektar skog. Antalet dagsverken för att bygga Bulverket uppskattas till cirka 38000 och undersökningar tyder på ett snabbt uppförande, kanske under blott ett år, vilket skulle betyda att ungefär hundra man varit sysselsatta denna tid. Med tanke på organisationen runt arbetet, och att gårdarna inte helt kunde avvara arbetskraft för Bulverkets byggande, måste stora delar av norra Gotland varit involverade i projektet.

Upptäckt[redigera | redigera wikitext]

Det är troligt att lokalbefolkningen hela tiden känt till Bulverket, men det finns ingen muntlig tradition angående dess uppbyggnad, syfte och öde. Första gången Bulverket nämns i skrift tycks vara av Oscar Montelius 1868. Han uppger då att naturforskaren och läraren Dr. Lindström upptäckt pålar i Tingstäde träsk år 1866.

Undersökningar[redigera | redigera wikitext]

1921–1936[redigera | redigera wikitext]

Geologen Lennart von Post tar upp byggnadsvirke från Bulverket i Tingstäde träsk, vid undersökningen 1927.

Arvid Zetterling, då kapten vid Gotlands artilleriregemente (A7), upptäckte Bulverket 1907 under en fisketur på Tingstäde träsk och blev fascinerad av trästockarna han såg på sjöbottnen. Zetterling gjorde en liten undersökning av Bulverket 1915, men det var först efter pensioneringen 1918, då han utnämndes till major i reserven, som han kunde avsätta mer tid åt sin hobby. Undersökningarna började på allvar 1921, trots att han vid tillfället var bosatt i Hässleholm. Zetterling gick i full pension 1932 och kunde därmed ägna sig ännu mer åt Bulverket. Under åren 1932-1935 arrenderade han en bostad i Furubjärs gård i Tingstäde, där han också grundade ett museum tillägnat Bulverket. Museet stängdes dock efter hans död.

Zetterling var en amatörarkeolog som arbetade med mycket begränsade resurser. Han utförde muddringar med hemmagjorda verktyg, ritade av stora delar av Bulverket med hjälp av papper och penna sittande på något som kan liknas vid en stol för tennisdomare, och kunde med hjälp av kontakter få flygfoton tagna över sjön. Zetterling var troligtvis först i Sverige med att använda flygfotografi i arkeologiskt syfte. Under muddringarna hittade Zetterling mest olika typer av timmer, bland annat rester från två olika sorters båtar, men även en del bronsföremål, flöten, hasselnötter och ben från nöt, får, svin och fågel. Han fann också rester av brandskadat virke av vilket han drog slutsatsen att Bulverket till stor del förstörts av eld. Han sammanställde också en ”Plan över Bulverket” i skala 1:50. Zetterling gick bort 1938.

Zetterlings undersökningar finns redovisade i Referens [3][4][5].

1989–1994[redigera | redigera wikitext]

De senaste undersökningarna utfördes 1989-1994 av Johan Rönnby et al.[1] Bland annat användes side-scan sonar för att kartlägga sjöbottnen. Stratigrafiska undersökningar gjordes på ett stort område (27 x 2,5 m²) och 20 borrkärnor togs på olika ställen. Inget kulturlager hittades, vilket tyder på att Bulverket inte användes som boplats under någon längre tid. Inga spår av brand hittades heller, vilket indikerar att en eventuell brand endast varit lokal och inte kan ha förstört hela Bulverket. Istället dras slutsatsen att Bulverket blev instabilt, övergavs och helt enkelt föll ihop. Dendrokronologiska- och kol 14-prover har visat att Bulverket uppfördes på 1130-talet[6], och dess livslängd uppskattas till ca 50 år.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Rönnby, Johan, Bålverket. Om samhällsförändring och motstånd med utgångspunkt från det tidigmedeltida Bulverket i Tingstäde träsk på Gotland. Studier från UV Stockholm. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska Undersökningar, Skrifter nr 10. Stockholm 1995. ISBN 91-7192-974-6, ISSN 1102-187X.
  2. ^ Sjunket förflutet. Arkeologiska möjligheter under vatten. Johan Rönnby. Runius & Co förlag, Stockholm 2001. ISBN 91-974166-1-4
  3. ^ Zetterling, Arvid, Bulverket : en svensk pålbyggnad i Tingstäde träsk på Gotland. Fornvännen. - Årg. 22(1927), 161-178. Fulltext: fornvannen.se PDF-fil - 2 Mb
  4. ^ Zetterling, Arvid, Bulverket i Tingstäde träsk : 1927 års undersökning. Fornvännen. - Årg. 23(1928), s. 27-37. Fulltext: fornvannen.se PDF-fil - 1 Mb
  5. ^ Zetterling, Arvid, Bulverket : en förhistorisk sjöfästning i Tingstäde träsk på Gotland. Svenska fornminnesplatser 10, 1929.
  6. ^ Alf Bråthen: Dated wood from Gotland and the diocese of Skara, 1995 ISBN 87-87270-75-7 ss. 56, 120 angav som dateringar för yttersta årsring, i de prov som hade bevarad vankant, 1121, 1124 och 1129. Det har dock senare konstaterats att den referens som användes för det aktuella tidsavsnittets årtal var feldaterad och skall korrigeras med 9 år (se: T. Bartholin: Dendrokronologiens tilforlidelighed i: Fornvännen 1998 s.141f. och A. Bråthen: Kommentar till Thomas Bartholins artikel om dendrokronologins tillförlitlighet i: Fornvännen 1998 s.258 f.). Det betyder att de i Bråthens och Rönnbys böcker angivna årtalen måste förskjutas 9 år framåt i tiden för att bli korrekta. Träden blev således fällda (och använda) under 1130-talet.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]