Visa källa för Böhmen

[[Fil:Small coat of arms of the Czech Republic.svg|miniatyr|stående|[[Böhmens vapen]] är numera identiskt med [[Tjeckiens statsvapen|Tjeckiens lilla statsvapen]].]]
[[Fil:CZ-cleneni-Cechy-wl.png|miniatyr|stående|Böhmen i dagens Tjeckien]]
'''Böhmen''' ({{lang-cs|Čechy}}, {{lang-la|Bohemia}}) är ett historiskt landskap och tidigare kungarike, nu i västra [[Tjeckien]]. Huvudstad i Böhmen, liksom i Tjeckien, är [[Prag]]. Böhmen blev ett kungarike 1198 och var en del av [[Tysk-romerska riket]] och senare [[Habsburgska monarkin|Habsburgska riket]]. Efter dubbelmonarkin [[Österrike-Ungern]]s sammanbrott vid första världskrigets slut 1918  blev Böhmen en del av den nyupprättade staten [[Tjeckoslovakien]].<ref>[https://snl.no/B%C3%B6hmen Store norske leksikon, Böhmen]</ref>

== Historia ==
Böhmen har sitt namn av de keltiska [[bojer]]na, som skall ha bott i området före den germanska stammen [[markomanner]]na, som kom till området runt Kristi födelse. På 500-talet erövrades området av tjeckerna. Böhmen tillhörde på 600-talet den slaviske kungen [[Samos rike|Samos välde]], och på 800-talet det [[Stormähren|Mähriska riket]]. När detta sönderföll gjorde sig Böhmen självständigt under [[Přemysliderna]]s ätt. Under 800-talet började kristendomen bli allmänt spridd i Böhmen. Under [[Boleslav II av Böhmen]] av Přemyslidernas ätt skedde grundandet av biskopsstiftet i Prag. Boleslavs son, [[Boleslav III av Böhmen]] (999-1002) råkade tidvis under polskt herravälde. Under de följande härskarna, särskilt [[Břetislav I av Böhmen|Břetislav I]], började en glanstid för Böhmen: ett framgångsrikt fälttåg företogs mot Polen, men försöket att frigöra sig från [[Tysk-romerska riket]] misslyckades. Břetislav I hade kort före sin död 1055 företagit en delning av sitt arv mellan sina söner. Tronföljden ledde dock till ständiga strider mellan olika medlemmar av ätten. Först i fördraget mellan de båda bröderna [[Ottokar I av Böhmen]] och [[Bretislaus III av Böhmen|Jindrich Bretislav]] 1197, varigenom den förre övertog styret i Böhmen, och den senare i [[Mähren]], slutade dessa tronstrider. Ottokar I förvärvade av dåvarande tyske kejsaren [[Filip av Schwaben]] Böhmens ärftliga kungakrona 1198 och erhöll av [[Fredrik II (tysk-romersk kejsare)|Fredrik II]], på vars sida han ställde sig i striden mellan påve och kejsarmakt, utvidgade privilegier 1212. Landets ekonomiska uppsving fortsatte under Ottokar I:s son [[Wenzel I av Böhmen]] (Václav) trots tatarernas infall i landet under [[Tsubotai]] 1241. Under Wenzels son [[Ottokar II av Böhmen]] nådde Böhmen stormaktsställning genom föreningen med Österrike och [[Steiermark]], men genom [[slaget vid Dürnkrut]] 1278, där Ottokar besegrades av [[Rudolf av Habsburg]], hejdades detta politiska uppsving.

Även med avseende på den materiella och andliga kulturen utmärktes tiden under Ottokar I, Wenzel och Ottokar II av stora framsteg. Landet började nu på allvar koloniseras med tyskar, i synnerhet i städerna och vid [[Bergsbruk|bergverken]] ([[Jihlava|Iglau]], [[Brodek u Konice|Deutsch-Brod]], [[Kutná Hora|Kuttenberg]]), där den sachsiska bergsrätten vann insteg liksom [[Magdeburgrätten|Magdeburgs stadsrätt]] i de många tyska städerna. De stora skogarna utskiftades åt tyska kolonister. Tyskt språk och tyska seder vann insteg även vid hovet och på riddarborgarna, så att även borgar som byggdes av den slaviska adeln fick tyska namn (Rosenberg, Sternberg, Waldstein o. s. v.).<ref name=":0">{{Webbref|titel=668 (Världshistoria / Medeltiden)|url=https://runeberg.org/vrldhist/2/0696.html|verk=runeberg.org|hämtdatum=2021-07-25|språk=sv|förnamn=Hans|efternamn=Hildebrand|förnamn2=Harald|efternamn2=Hjärne|förnamn3=Julius von|efternamn3=Pflugk-Harttung}}</ref> Främmande kapital drogs in i riket och skickliga yrkesmän befordrade dess handel och industri. Men dessa förmåner köptes dyrt med förlusten av landets nationella enhet. Tyskarna sammansmälte inte med den tjeckiska befolkningen utan bildade en stat i staten, och den inhemska [[Riddare|riddarklassen]] såg redan snett på tyskarnas rikedomar och privilegier, även om de själva efterbildade deras seder.<ref name=":0" /> Detta kom att bli ödesdigert för Ottokar II i hans strid mot den tyske kungen Rudolf av Habsburg. Ottokar blev nämligen övergiven av den böhmiska adeln och tvingades avträda sina tyska besittningar. Före det avgörande slaget vid Dürnkrut uppmanade Ottokar polackarna att värna Böhmen som sitt eget utanverk, "en skyddande mur mot Tysklands omättliga äregirighet". Men kungens egen mähriska reserv svek honom på själva slagfältet, under det att hans gamla fiender ungrarna hade slutit sig till tyskarna.<ref>{{Webbref|titel=669 (Världshistoria / Medeltiden)|url=https://runeberg.org/vrldhist/2/0697.html|verk=runeberg.org|hämtdatum=2021-07-25|språk=sv|förnamn=Hans|efternamn=Hildebrand|förnamn2=Harald|efternamn2=Hjärne|förnamn3=Julius von|efternamn3=Pflugk-Harttung}}</ref>

Med [[Wenzel II av Böhmen|Wenzel II]]:s efterträdare [[Wenzel III av Böhmen]], som mördades 1306, utslocknade Přemyslidernas ätt på den böhmiska tronen.
Wenzel II:s dotter [[Elisabet I av Böhmen|Elisabeth I]] var gift med [[Johan den blinde]], kejsar [[Henrik VII (tysk-romersk kejsare)|Henrik VII:s]] son, och med honom kom den luxemburgska ätten på Böhmens tron. Johan själv förmådde inte skapa sig någon fastare ställning i Böhmen. Under hans tid på tronen förvärvades dock bland annat Schlesien. Johan den blinde följdes av sin son kung Karel I, sedermera tysk-romerske kejsaren [[Karl IV (tysk-romersk kejsare)|Karl IV]], som [[1348]] grundade [[Prag]]-universitetet. Under hans tid på tronen förvärvades även [[Mark Brandenburg]], [[Lausitz]] och [[Oberpfalz]] under den böhmiska kronan, och bergsbruk, åkerbruk, handel och samfärdsel utvecklades. Karl gynnade också det [[Tjeckiska|tjeckiska språket]]. Han rekommenderade studier i tjeckiska åt tyska furstar i den [[Gyllene bullan år 1356|gyllene bullan]] och befallde de tyska borgarna i Böhmens städer att lära sina barn språket. Även om detta inte åtlyddes medförde dock det kungliga skydd som nu ägnades det nationella livet en hastig uppblomstring på en rad olika områden.<ref>{{Webbref|titel=670 (Världshistoria / Medeltiden)|url=https://runeberg.org/vrldhist/2/0698.html|verk=runeberg.org|hämtdatum=2021-07-25|språk=sv|förnamn=Hans|efternamn=Hildebrand|förnamn2=Harald|efternamn2=Hjärne|förnamn3=Julius von|efternamn3=Pflugk-Harttung}}</ref>

Av Karls söner fick [[Wenzel IV]] Böhmen och Schlesien, medan [[Sigismund av Ungern|Sigismund]] och [[Johann av Görlitz|Johan]] fick andra delar av besittningarna. Wenzel var dock inte mogen regentskapet, och under hans tid växte [[husiter]]rörelsen sig stark, och efter [[Jan Hus]] martyrdöd flammade revolutionen upp. Wecel IV:s död 1419 förde in landet i ett rent inbördeskrig, de så kallade husiterkrigen. [[Baselkonciliet|Baselkompaktaterna]] och Sigismunds erkännande som böhmisk kung blev resultatet av kriget, men de religiösa motsättningarna bestod. Efter Sigismunds död och svärsonen [[Albrekt II av Tyskland|Albrekt]] ökade oroligheterna, och efter hans död 1439, och kung [[Ladislaus V av Ungern|Vladislavs]] minderårighet utbröt på nytt inbördeskrig, som 1452 slutade med att [[Utrakvism|utrakvisternas]] ledare [[Georg Podiebrad]] valdes till riksföreståndare, och efter Vladislavs död 1457 till kung av Böhmen 1458. Trots ivriga strävanden att förbättra landets inre tillstånd ledde hans religiösa syn till bannlysning av påven [[Pius II]] och slutligen 1468 till krig med Ungerns kung [[Mattias Corvinus]]. Georg hade en del framgångar i kriget, men fick inte tillfälle att utnyttja dem före sin död 1471. Efter hans död utsågs [[Vladislav II av Böhmen och Ungern]] som tillhörde den [[Jagellonska ätten]] till Böhmens kung, och efter hans död dennes son [[Ludvig II av Ungern|Ludvig]] 1516, då ännu minderårig på tronen. Under Ludvigs minderårighet ökade den böhmiska adeln sin makt. Med Ludvigs tidiga död mot turkarna i [[Slaget vid Mohács (1526)|slaget vid Mohács]] utslocknade dynastin.

Ärkehertig [[Ferdinand I (tysk-romersk kejsare)|Ferdinand av Österrike]] valdes 1526 till kung av Böhmen. Som gemål till Ludvigs syster Anna framställde han arvsanspråk på såväl Böhmen och Ungern, vilka sedan 1490 varit förenade. Genom honom kom den fram till 1918 varande föreningen mellan Österrike, Böhmen och Ungern i det [[habsburg]]ska väldet till stånd. Religionen vållade dock fortfarande problem. Under [[Maximilian II (tysk-romersk kejsare)|Maximilian II]] utnyttjade de utrakvistiska ständerna i Böhmen hans friare hållning i religiösa frågor till att 1575 få sin trosbekännelse, den "böhmiska konfessionen" erkänd. I gengäld gav ständerna sitt samtycke till hans son, [[Rudolf II]]:s kröning. Dennes första tid som regent blev lugn. Visserligen bredde [[protestant]]ismen ut sig hos adeln och borgarna, men motreformationen började också göra sig gällande. Rudolfs senare försök att ingripa mot protestantismen misslyckades, och han måste 1609 utfärda "majestätsbrevet", där han garanterade ständernas religiösa och politiska rättigheter. Under Rudolfs bror och efterträdare [[Mattias (tysk-romersk kejsare)|Mattias]] gjordes nya försök att undertrycka protestantismen, något som slutligen ledde till 30-åriga krigets utbrott. Böhmens 1619 valde kung [[Fredrik V av Pfalz]] besegrades redan 1620 i [[slaget vid Vita berget]], och Böhmens frigörelseförsök hade misslyckats. De följande årens förtryck och krigsår ledde till en kraftig ekonomisk nedgång i Böhmen. Efter fredsslutet 1648 stärktes tyskheten i Böhmen genom invandring från det katolska Sydtyskland, och en helt ny adel drog in i landet.

Efter nationell väckelse erhöll det [[1848]] status av "kronland", med ökat självstyre, och var som sådant en del av dubbelmonarkin [[Österrike-Ungern]]. Det var titulärt ett kungarike ända till den habsburgska monarkins fall vid första världskrigets slut.

Under 1800-talet utvecklades Böhmen till ett industriellt centrum i [[Österrike-Ungern]].

Efter [[första världskriget]] bildade Böhmen, tillsammans med [[Mähren]], en del av [[Tjeckiska Schlesien|Schlesien]] och norra delarna av [[Ungern]]<ref>se [[Trianonfördraget]]</ref> (som därefter skulle kallas [[Slovakien]]) den nya staten [[Tjeckoslovakien]]. Böhmen blev landets politiska och ekonomiska centrum. Tjeckoslovakien kom (med undantag för åren under tysk ockupation 1939-1945) att bestå till 1992. Efter andra världskriget [[Fördrivningen av tyskar efter andra världskriget|fördrevs]] stora delar av den tyskspråkiga befolkningsgruppen.

== Se även ==
* [[Böhmens regenter]]

== Referenser ==
=== Noter ===
<references/>

=== Tryckta källor ===
* [[Svensk uppslagsbok]], Lund 1930


{{Tjeckiens landskap}}

[[Kategori:Böhmen| ]]
[[Kategori:Svensk uppslagsbok]]