Carl Björnstjerna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Överhovstallmästare Carl Björnstjerna i full ornat.

Carl-Magnus Ludvig Björnstjerna, född 20 november 1817 i Stockholm, död 19 juni 1888 på Almare-Stäkets gård, var en svensk greve, överhovstallmästare och riksdagsman.

Björnstjerna var son till generalen Magnus Fredrik Ferdinand Björnstjerna och dennes hustru Elisabet Charlotta von Stedingk samt bror till utrikesstatsministern Oscar Björnstjerna och till generalmajoren Roger Björnstjerna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han utnämndes 1836 till underlöjtnant vid Livgardet till häst, tog 1838 kansliexamen i Uppsala, blev 1839 ordonnansofficer hos Karl XIV Johan, 1849 adjutant hos Oscar I, och 1853 kabinettskammarherre. 1858 utnämndes han till överste vid Husarregementet Konung Karl XV, varifrån han transporterades 1864 till sekundchef för Livgardet till häst. Han blev samma år generalmajor, 1872 inspektör för kavalleriet och 1876 generallöjtnant. Han var 1874 ordförande i den kommitté, som utarbetade förslag till veterinärväsendets nya organisation.

Björnstjerna deltog framträdande i ståndsriksdagarna 1844-1866, där han tillhörde den del av den i politisk mening konservativa fraktionen, som på åtskilliga andra områden - speciellt i fråga om handels- och näringslagstiftningen - stödde mera reformvänliga tendenser. Han var även ombud vid 1868 års kyrkomöte, där han uppträdde som kämpe för en vidgad kyrklig frihet och fördragsamhet. 1873-1884 var han representant för Stockholms stad i andra kammaren, och tillhörde där den mot lantmannapartiet oppositionella "intelligensen". Han deltog även aktivt i Stockholms kommunala liv, bland annat som stadsfullmäktig. Han var under åren 1872-1885 ordförande i Militärsällskapet i Stockholm.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Hertigen av Östergötland, HKH Prins Oscar
Ordförande i Militärsällskapet
1872-1885
Efterträdare:
Roger Björnstierna