Carl Ifvarsson
Carl Ifvarsson, född 13 februari 1818 i Våxtorp, Hallands län, död 27 december 1889 i Värestorp, Ränneslövs socken, hemmansägare och politiker.
Biografi
Ifvarsson fick som de flesta allmogebarn vid denna tid en tämligen bristfällig skolgång. Modern lärde honom läsa och vid åtta års ålder fick han hjälp att lära sig skriva något. Räkning lärde han sig på egen hand ur en lånad räknebok. 20 år gammal fick Ifvarsson överta ett mindre hemman i Värestorp i grannsocknen Ränneslöv. På gården som han genom köp och arbete utvidgade och förbättrade blev han sedan bosatt resten av sitt liv. Tidigt blev han genom sin duglighet högt aktad och anlitades som boutredningsman, auktionsförrättare och sakförare.[1]
Ifvarsson valdes till representant för bondeståndet i Hallands södra domsaga (Halmstads, Höks och Tönnersjö härader) från 1859 och fram till att tvåkammarsystemet infördes 1866. Därefter var han ledamot av andra kammaren fram till 1889, ledare för Gamla lantmannapartiet 1888.
Vid riksdagen 1862-1863 bildade Ifvarsson tillsammans med sin vän Nils Petersson i Runtorp, klockaren Sven Rosenberg och andra i reaktion mot de tämligen slentrianmässigt konservativa och liberala "partierna" en grupp som ses som en föregångare till Lantmannapartiet. Under 1865/66 års riksdag tillhörde Ifvarsson som ledamot av statsutskottet en av de mest inflytelserika medlemmarna av bondeståndet. 1866 blev han praktiskt taget enhälligt invald i andra kammaren från Höks härad. Redan vid riksdagens början deltog han i bildandet av en mot regeringen oppositionell grupp, som inom några månader växte ut till ett fullödigt parti.[1]
Tillsammans med bl.a. Arvid Posse och Emil Key bildade han så 1867 Lantmannapartiet.
En lång rad av förtroendeuppdrag markerar Ifvarssons ställning som en av andra kammarens främsta män. Han var ledamot av statsutskottet 1867-89, var ledamot av särskilda utskott 1871, 1878 och 1883, bankofullmäktig 1869-73, vice talman 1880-84. Han var även ledamot av ett flertal kommittéer, såsom fästningsbyggnadskommittén 1867, skatteregleringskommittén 1879-83, lantförsvarskommitten 1880-82, den så kallade ekonomiska kommittén 1886-87
Efter att ståndsriksdagen avskaffats kom han att tillhöra statsutskottet från 1867 och var andra kammarens vice talman 1880–1884.[1]
Ifvarsson var ideologiskt pragmatisk och antog ibland konservativa åsikter, ibland liberala. Han var motståndare till stora försvarssatsningar. Han var även motståndare till tullar, med undantag för de på lantbruksprodukter.
Ifvarsson utgav till försvar för Lantmannapartiets hållning under 1871 års riksdag den anonyma broschyren Landtmannapartiet, bedömdt af tidningen Swenska medborgaren (1871). Året före sin död skriv han en kort memoarframställning, Minnesteckningar 1888. En betydande samling brev till och från Ifvarsson är deponerad i Riksarkivet.[1]
Noter
- ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 890-91
Källor
- Montell, Erik (1978). Halländsk historia - Ett gränslands öden under åtta tusen år. Halmstad: Bokförlaget Spektra AB. ISBN 91-7136-240-1
| Företrädare: Olof Wijk d.y. |
Andra kammarens vice talman 1880-1884 |
Efterträdare: Liss Olof Larsson |