Vit skogslilja

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Cephalanthera longifolia)
Vit skogslilja
Status i Finland: Sårbar[1]
Cephalanthera longifolia
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljOrkidéer
Orchidaceae
SläkteCephalanthera
ArtVit skogslilja (Svärdsyssla)
C. longifolia
Vetenskapligt namn
§ Cephalanthera longifolia
Auktor(Linné) Fritsch

Vit skogslilja (Cephalanthera longifolia), även svärdsyssla,[2] är namnet till trots en växtart i familjen orkidéer. Den blir 20-50 cm hög och blommar i juni med klarvita blommor som har en gul fläck på läppen. Nedan blomställningen sitter långa lansettlika blad i två rader och i blomställningen finns små stödblad som är kortare än fruktämnena.[3]

Närbild på blommorna med den gula fläcken på underläppen

Växtplats och ekologi[redigera | redigera wikitext]

Vit skogslilja föredrar torr grusig och alltid kalkrik jord. Den växer för det mesta på skuggiga eller halvskuggiga platser som lundar, lövängar och skogsbryn.[3]


Förväxlingsart[redigera | redigera wikitext]

Den enda liknande svenska arten är stor skogslilja (C.damasonium) som i Norden endast finns på Gotland. Denna har emellertid gulaktigt vita blommor och stödblad som i alla fall i den nedre delen av blomställningen är betydligt längre än blommorna.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten är i Norden knuten till kustnära områden i de södra delarna. I Sverige finns den upp till norra Uppland och i Finland endast på Åland. I Norge går den så långt upp som till Trondheimstrakten och den finns även på några få platser i Danmark. Förutom på Öland och Gotland är den överallt sällsynt.[3] Världsutbredningen sträcker sig från sydvästra Europa och Skandinavien österut ända till Himalaja.[4]

Korsningar[redigera | redigera wikitext]

Korsningar mellan vit skogslilja och den nära släktingen rödsyssla är vanliga,[4] bland annat på Gotska Sandön.[5] Korsningarna som kommit till genom pollinering av kringflygande bin.[6] En av hybriderna benämns C. x otto-hechti.[5]

Hybrider är även funna på Gotland.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]