Öland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Öland (olika betydelser).

Koordinater: 56°44′N 16°40′Ö / 56.733°N 16.667°Ö / 56.733; 16.667

Öland
Landskap
Öland vapen.svg
Ölands landskapsvapen, motivet används även som landskapsflagga
Sverigekarta-Landskap Öland.svg
Ölands läge i Sverige.
Land  Sverige
Landsdel Götaland
Län Kalmar län
Stift Växjö stift
Största sjö Hornsjön i Högby socken
Högsta punkt Rösslösa i Kastlösa socken, 58 m ö.h.
Yta 1 347 km²
Folkmängd 25 024 (2012-12-31)[1]
Befolkningstäthet 18,6 invånare/km²
Landskapssång Här är fagra sommarlandet
Landskapsblomma Ölandssolvända
Landskapsdjur
Fler symboler...
Näktergal

Öland är Sveriges näst största ö och dess minsta landskap. Öland är beläget i Östersjön öster om Småland från vilket det skiljs genom Kalmarsund. Ön är sedan 1972 förbunden med fastlandet genom Ölandsbron.

Södra Öland domineras av den stäppartade och trädlösa cirka tio kilometer breda slätten Stora alvaret.


Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ölands historia

Öland är geologiskt sett en mycket ung ö. Ön består av kalksten och är geologiskt så olikt från det småländska fastlandets geologi som det kan vara. Flera forntidsminnen finns på ön som järnåldersborgar och funna guldringar. Hamnarna och den mesta av bebyggelsen finns på västra sidan av ön av flera olika anledningar, bland annat mer skyddat läge och kontakter med fastlandet över Kalmarsund. Ursprungligen fanns den viktigaste bebyggelsen längs öns östra kust, dock med Köping på västra sidan som viktigaste handelsplats under tidig medeltid. Ölänningarna blev senare förbjudna att bedriva egen handel utan all deras handel måste gå genom Kalmar.

Från 1569 till 1801 var hela Öland inrättat som så kallad kunglig djurgårdsinrättning, det vill säga en kunglig jaktpark där allt villebråd skulle tillhöra kungen. Ölänningarna förbjöds därför att jaga eller äga jaktvapen. Ölänningarna fick inte under denna tid äga hundar, då de kunde störa kungens jakt. Undantag gjordes dock om ett ben stäcktes, så hundarna blev trebenta men det finns inga bevis att någon blev straffad för att äga en hund som inte var trebent.[2] Under djurgårdsinrättningens tid var ölänningarna även förbjudna att hugga ved eller ta virke ur sina skogar eftersom alla växande träd skulle tillhöra kronan. Ottenby kungsgård på öns södra udde är därmed det område som längst i världen oavbrutet fungerat som jaktområde för en regerande monark. En annan rest från djurgårdsinrättningen är Böda kronopark längst uppe i norr där svenska staten behållit skogsbruket. Ett uppror i Böda mot den svenska överheten 1850 slogs ned med våld av tillkallad militär.

När staden Borgholm anlades efter kungligt beslut 1816 blev det ett uppsving för öländsk handel och sjöfart.

Öland fick järnväg med början på norra delen 1906 och från 1910 kunde man färdas med smalspårig järnväg från Ottenby i söder till Böda i norr, en sträcka på 151 kilometer. Ölands järnväg köptes av SJ 1947 och från 1948 kunde tågvagnar transporteras med färja från Färjestaden till Kalmar. Järnvägen lades ner 1961, och i dag finns endast en museijärnväg, som tidigare var skogjärnväg för att transportera timmer i Böda kronopark på nordligaste Öland.

När Ölandsbron mellan Kalmar och Öland invigdes 1972 så upphörde den livliga färjetrafiken mellan Färjestaden på Öland och Kalmar och även mellan Stora Rör (där sundet är som smalast) och Revsudden på fastlandssidan. Därefter har Färjestadens samhälle och andra orter nära brofästet vuxit explosionsartat och Färjestaden har snabbt gått om centralorten Borgholm i folkmängd. En stor del av Färjestadens befolkning arbetspendlar till Kalmar.

Öland består till stora delar av karg alvarmark, men området närmast Kalmarsund från Färjestaden till Grönhögen på sydvästra Öland som kallas Mörbylångadalen räknas till ett av de bördigaste odlingsområdena i Sverige. Under 1900-talet var sockerbetor en vanlig gröda, men sedan sockerbruket lades ner 1991, minskade betodlingen. Odling av jordgubbar, potatis, gurkor är vanligt. Största delen svenskodlad gul lök produceras på södra Öland och samtliga bruna bönor. Jordbruket på Öland producerar också stora mängder mjölk och är Sveriges isärklass mjölktätaste område. Från Räpplinge och Lindby i norr ner till Lenstad vid Stora alvaret i söder sträcker sig ett bälte av lövskog, till stor del ädellövskog, kallat Mittlandsskogen som är det största sammanhängande lövskogsområdet i norra Europa. Vid framförallt Glömminge och Rälla på västra sidor finns rester av Strandskogen. Längst i norr domineras landskapet av barrskog, huvudsakligen i den redan nämnda Böda Kronopark. Strandängarna längs öns östra sida har ett rikt fågelliv.

Öland har också alltid haft många fiskare, men de minskade drastiskt i antal under senare delen av 1900-talet, då större fiskefartyg från andra länder orsakade utfiskning. Torsken är numera nästan helt borta, och även sillen (som kallas strömming från södra Kalmarsund och uppåt i Östersjön) har minskat kraftigt.

Socknar på Öland. Socknars namn är skrivna i minst storlek, något större är kommunernas som fanns innan 1970-talet och allra störst skrivet är namnet på dagens kommuner.

Indelningar[redigera | redigera wikitext]

Län och stift[redigera | redigera wikitext]

Landskapet har sedan 1634 varit en del av Kalmar län, men bildade mellan 1819 och 1826 ett eget län, Ölands län. Församlingarna inom Svenska kyrkan ingick från 1604 till 1915 i Kalmar stift, tidigare tillhörde området Linköpings stift och sedan 1915 ingår det i Växjö stift.

Härader och städer[redigera | redigera wikitext]

dessutom fanns tidigt:

Borgholms stad från 1816 inrättades som stadskommuner när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft men fick aldrig en från häradet separat jurisdiktion

Socknar, fögderier, domsagor, tingslag och tingsrätter[redigera | redigera wikitext]

Se respektive härad.

Kommuner från 1952 till 1970[redigera | redigera wikitext]

Städer (1 st):

Landskommuner (6 st):

Kommuner från 1971[redigera | redigera wikitext]

I samband med valet till Europaparlamentet den 7 juni 2009 genomfördes en lokal folkomröstning om ett förslag till sammanläggning av öns båda kommuner till en Ölands kommun. Resultatet blev att nej-sidan segrade med 56% mot ja-sidans 41,1%. Motståndet mot en gemensam kommun var starkare på södra Öland (Mörbylånga kommun) än på norra delen av ön (Borgholms kommun).

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Natur[redigera | redigera wikitext]

Berggrunden på Öland är till största delen uppbyggd av kalksten som avlagrades under ordovicium. Denna kalksten är flitigt använd som byggnadssten i hela landet. På de västra delarna av ön finns det avlagringar ifrån kambrium, främst genom så kallad alunskiffer. Det är den kalkrika berggrunden som har gett upphov till den rika flora av bland annat orkidéer som finns på ön.

Öland är känt för sina alvarmarker som i huvudsak finns på öns södra halva.

Tätorter på Öland[redigera | redigera wikitext]

Kultur och sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Varje år sedan 1980 utses Årets ölänning som sedan får emotta priset ur konungens hand.

Ett stort antal fornminnen finns på Öland, till exempel hundratals boplatser från stenåldern (bland annat vid Ottenby kungsgård), järnåldersgravfält exempelvis vid Skäftekärr i Bödaskogen, runstenar som härstammar från vikingatiden och Borgs medeltida kyrka vid Borgholms slottsruin. 1959 invigdes Himmelsberga friluftsmuseum, idag Ölands museum i Långlöt som består av två kringbyggda gårdar i en ålderdomlig dubbel radby och har utvecklats till ett lokalt kulturcentrum. Kungafamiljens sommarvilla Solliden, som stod färdigt 1906, är också ett populärt besöksmål.

I Böda finns en stor dansanläggning för bland annat square dance som drar till sig dansare från hela världen. Flest besökare under de veckolånga danskurserna kommer från Sverige, Danmark, Tyskland, England, men även från Amerika, Japan och många andra länder.

Södra delen av Öland - i stort sett hela Mörbylånga kommun (förutom de nordligaste socknarna Torslunda, Glömminge, Algutsrum och Norra Möckleby) - är, under beteckningen Södra Ölands odlingslandskap, av Unesco definierat som omistligt världsarv.

Stenkusten längs med större delen av den nordvästra spetsen av ön är unik i sitt slag i landet. Området är skyddsklassat - "av riksintresse" - pga såväl kulturmiljön som den mycket speciella naturen.

Ett karaktäristiskt inslag i det öländska kulturlandskapet är de hundratals väderkvarnarna av trä, som dock är betydligt färre än för hundra år sedan. De åtnjuter idag kulturminnesskydd och har blivit kännetecken för landskapet. Långa rader av kvarnar bredvid varandra finns till exempel i byarna Lerkaka i Runsten, Störlinge i Gärdslösa och i Vickleby kyrkby.

Sedan tidigt 1900-tal har Öland, till följd av sin natur- och kulturmiljö och sina luft- och ljusförhållanden, varit ett uppskattat tillhåll för konstnärer, där den välkände Per Ekström redan på 1800-talet var det största namnet. Under andra världskriget etablerades på södra ön den bekanta Konstnärskolonin i Vickleby.

De båda öländska kommunerna och deras invånare använder gemensamt en flagga som är identisk med Ölands officiella heraldiska landskapsvapen med anor från 1560-talet, avbildat överst i artikeln: en blå duk med en gående hjort av guld med rött halsband, röd krona och röda hovar, symboliserande Öland som kunglig jaktpark. Det finns även en alternativ flagga skapad på 70-talet. Gult kors på grön bas. Många ölänningar föredrar den alternativa flaggan då den inte har någon koppling till djurgårdsinrättningen.

Kända personer som bott eller bor på Öland[redigera | redigera wikitext]

Bibliografier[redigera | redigera wikitext]

Småland, Öland & Blekinge - Deldatabas i Libris som innehåller hänvisningar till lokalhistoriskt material. Sedan 2006 registreras lokalhistoriskt material löpande och arbete pågår med retrospektiv registrering.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2012”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Helarsstatistik---Forsamling-landskap-och-stad/Folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2012/. Läst 18 mars 2014. 
  2. ^ Sann historia om trebenta hundar”. Ölandsbladet. 2005-12-06. http://www.olandsbladet.se/index.php?id=1371&placid=2&template=0&PHPSESSID=9ecf078ba468a1f6a8fed1983491e6ae. Läst 2012-12-06.