Chaussé
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
En chaussé betecknar en omsorgsfullt byggd landsväg. Ursprungligen åsyftades de vägar som konstruerats på romerskbyggda vallar i Gallien. Dessa vägar hade bankar, gravar eller diken på sidorna som skydd mot översvämningar och fungerade även som vägar över sankmarker. Ordet chaussé är ett franskt lånord (chaussée) och kommer från medeltidslatinets via calciata. Det betyder en väg som antingen är murad med kalk eller där vägbanan är byggd av calx, kalk, kalksten, (på franska chaux).
Ordet började under 1800-talets förra hälft till följd av kontinental påverkan användas i Norden om de bredare och mer välordnade vägar i anslutning till städerna som då började anläggas.
Den första chaussén i Danmark anlades 1764 mellan Köpenhamn och Frederiksborg.[1] Från 1764 till 1793 byggdes flera chausséer på Själland, men sedan återupptogs arbetet först 1821. År 1869 hade Danmark ett vägnät av 1350 km (180 danska mil) chausséer, något längre än dagens nät av motorvägar.
Sveriges första egentliga chaussé byggdes på 1840-talet mellan Malmö och Lund under ledning av Carl Gottreich Beijer.
Vid Oslo invigdes 1846 Ljabruchaussén (nu Mosseveien).
Ordet förekommer än idag i gatunamnen i några tyska städer, exempelvis Hamburg (Elbchaussee, Eimsbüttler Chaussee) och Berlin (Potsdamer Chaussee, Buckower Chaussee) samt i Kristianstad (Näsbychaussén) och Helsingfors (Gamla Chaussén). I sistnämnda stad hette Mannerheimvägen tidigare Västra Chausséen medan Tavastvägen hette Östra Chausséen.
Källor
- ^ Albert Kaarup, Almindelig Handelsvidenskab (2:a upplagan, 1869), sid. 48-49.