Daniel Tiselius

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Titelbladet till hans bok Uthförlig beskrifning öfver den stora Swea och Götha siön Wätter (1723).

Daniel Tiselius, född 1682 i Kumla socken, Närke, död 19 januari 1744, var en svensk präst.

Tiselius blev student 1702, prästvigdes 1708 och efterträdde 1715 sin fader, redan under dennes livstid, efter särskilt kungligt tillstånd, som kyrkoherde i Hammar och Lerbäcks församlingar i Strängnäs stift. Tiselius var känd för stor lärdom. Som framstående naturforskare kallades han 1740 till medlem av Vetenskapsakademien.

Bland hans arbeten kan nämnas Uthförlig beskrifning öfver den stora Swea och Götha siön Wetter (1723; samma ämne ytterligare behandlat 1730), Catechismi frågor, jämte andra minnesspråk (samma år) och Thet dyra försoningsoffret för hela verldenes synder (1726; 3 delar; 6:e upplagan av del 3 utgiven 1829, samt under titeln Jesu lidandes kraft och nytta uti bedröfvade syndares andeliga upprättelse utgiven 1831 och 1851; finsk översättning 1853).

Källor[redigera | redigera wikitext]