Hoppa till innehållet

De hemligas ö (TV-serie)

Från Wikipedia
De hemligas ö
OriginaltitelDe hemligas ö
GenreDrama, äventyr
RegissörJan Halldoff
ManusJan Halldoff
MedverkandeAnnika Levin
Ann-Sofie Kylin
Birgitta Wanatowski
Björn Glemme
Rolf Sohlman
Mats Robert
Leif Möller
Peter Ström
MusikBjörn Isfält
FotografRalph Evers
Sten Rosenlund
Leif Nybom
Antal avsnitt6
Längd (per avsnitt)30 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
Produktion
ProducentKjell Melin
InspelningsplatsTrosa skärgård
Sändning
OriginalkanalTV1
Originalvisning10 september
15 oktober 1972
Externa länkar
IMDb  SFDb SVT Play

De hemligas ö är en TV-serie i sex delar, som sändes på TV1 hösten 1972, baserad på en ungdomsroman med samma namn, med vänsterpolitiska förtecken, skriven 1966 av Sven Wernström. Manus och regi stod Jan Halldoff för.

Handlingen i boken kretsar kring en grupp barnscouter som förliser på en öde ö och skapar en egen civilisation med alla triumfer och problem det innebär. Bokens två scoutgäng är i serien utbytta mot ett gäng, Hökarna, från en ungdomsgård i Hökarängen och en sjöscoutsgrupp, Falkarna.[1]

Serien spelades in sommaren 1971 i Trosa skärgård.[2] Beteendemönstret i serien har blivit ifrågasatt av vuxna tittare. I en kort videointervju som visades inför serien [3] svarade Halldoff med att det är en barn- och ungdomsberättelse och att han därför medvetet vände på allt. Han menade att ungdomar uppskattar berättelsen och har konstaterat att det är rätt, och att han egentligen riktade filmen till vuxna med frågan: Hur ser ni på det här?. "Vi riktar oss alltså mer emot den äldre generationen än den yngre, eftersom den yngre håller med om det som sägs, beteendemönster och sånt.", konstaterade han. Han tillade att när det under inspelningen talades om att dämpa ned något svarade ungdomarna att det var fel. 9 av de 27 ungdomarna i De hemligas ö medverkade även i Halldoffs film Stenansiktet.[4]

  1. ^ Dagens Nyheter, 11 juli 1971, sid. 7
  2. ^ Dagens Nyheter, 8 maj 1971, sid. 16
  3. ^ Inför De hemligas öSvensk mediedatabas
  4. ^ Dagens Nyheter, 3 augusti 1972, sid. 14

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]