Dermestarium

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dermestarium
Terrarium där kadaver äts rena av larver för att frilägga skelettet till forskning Redigera
Dermestid beetles cleaning skulls.jpg
Skalbaggslarver i arbete.
Undertyp avkonstgjort bo för djur
 • terrarium Redigera
Arbets­fälttaxidermi Redigera
Används avtaxidermist Redigera

Ett dermestarium är en plats eller terrarium där taxidermister låter skalbaggslarver äta upp kött och andra mjukdelar från kadaver i syfte att frilägga skeletten för bevaring.[1] Namnet kommer från det släkte av skalbaggslarver som oftast används, Dermestes, som ingår i familjen ängrar.[2] De används på museer och forskningsinstitutioner, och på till exempel Naturhistoriska riksmuseet ligger det i en egen byggnad benämnd Dermestariet.[2] Det finns andra metoder för att rensa skelett från mjukdelar, till exempel nedgrävning, urlakning i kallt och varmt vatten och eventuella tillsatser av enzym eller kemiska ämnen. Även andra ryggradslösa djur, som gråsuggor och tånglöss, används.[3] I institutionerna har skalbaggslarver blivit det mest etablerade tillvägagångssättet och det har använts i USA sedan 1940-talet åtminstone.[4]

I terrariet huserar en koloni av skalbaggar, där det flådda och märkta kadavret placeras. Kadavret har först grovt renskurits, utan att skada skelettet, för att skynda på proccesen med mindre mängd mjukdelar som ska ätas. Det är också något torkat för att larverna föredrar det, Det är framförallt larverna som äter av kadavret som ligger på en bricka. När skelettet ätits rent plockas brickan ut och placeras i en frys under en vecka för att döda de skalbaggar och larver som följt med brickan och kadavret.[1][5]

Det tar några dagar för larverna att äta rent ett mindre djur och upp till flera år för ett större djur.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lina Jansson (2018). ”Konsten att ge ett kadaver evigt liv” (på svenska). Fåglar i Stockholmstrakten (Stockholms Ornitologiska Förening) 1: sid. 28-32. https://www.nrm.se/download/18.369cd3ee1613ddb64718596e/1521107031921/Konservatorerna.pdf. Läst 16 maj 2020. 
  2. ^ [a b] Lena Nordlund och Björn Gunér (15 juli 2016). ”Häng med till ett likdoftande hus där köttätande skalbaggar gnager på skelett”. Kossornas planet. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3253&artikel=6457999. Läst 16 maj 2020. 
  3. ^ Hendry, D. (1999). ”Chapter 1: Vertebrates”. i David Carter och Anette Walker. Care and conservation of natural history collections. Butterworth-Heinemann. sid. 1-36. ISBN 0-7506-0961-3. OCLC 40965961. http://www.natsca.org/care-and-conservation. Läst 16 maj 2020 
  4. ^ Stephen H. Hinshaw. ”Use of Dermestid Beetles for Skeleton Preparation”. Mammal Division, University of Michigan Museum of Zoology. http://deepwater.org/bioteacher/11-Ecology/dermestids/colony-maintenance.htm. Läst 16 maj 2020. 
  5. ^ [a b] Abigail Scott (30 augusti 2017). ”Inside the Strange and Beautiful Dermestarium at The Denver Museum of Nature and Science”. 303 Magazine. https://303magazine.com/2017/08/denver-https://303magazine.com/2017/08/denver-museum-of-nature-and-science-archive-dermestarium/. Läst 15 maj 2020.