Dingir

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Dingir (ofta translittererat diĝir, uttalas /diŋir/) är ett kilskriftstecken, oftast determinativ för "gudom" även om det också har andra betydelser. När det används som determinativ för en gudom uttalas det inte och translittereras konventionellt som ett upphöjt "D", exempelvis i DInanna.[1] Dingir kan oftast översättas som gud eller gudinna.[2]

Tecknet[redigera | redigera wikitext]

Tecknet i den form det hade under mitten av bronsåldern
Tecknet i den form det hade under sen bronsålder och tidig järnålder

Sumeriska[redigera | redigera wikitext]

Tecknet i sumerisk kilskrift utvecklades under det tredje årtusendet f.Kr. från piktogrammet (DIĜIR, Cuneiform sumer dingir.jpg vilket i tidiga texter betydde stjärna, gud eller himmel. På sumeriska användes tecknet som ett logogram och kunde ha följande betydelser:

  • an - namnet på den sumeriske guden An.
  • an - i betydelsen himmel i motsats till ki, jord
  • an - dingir i betydelsen gudom

Med tiden blev tecknen mer och mer stiliserade och det stjärnliknande tecknet hade övergått till att skrivas med tre streck B010ellst.png. Tecknen kunde också användas som enbart stavelser.[2][3]

Akkadiska[redigera | redigera wikitext]

De flesta tecken i akkadisk kilskrift är tagna från den sumeriska kilskriften.[3] Symboler kunde då ha både sina sumeriska och akkadiska betydelser.[2] B010ellst alpha.png kunde då vara antingen ett tecken som betecknar stavelsen an, ett determinativ för gudanamn eller vara ett logogram med något av följande betydelser[3]:

  • guden Anum
  • det akkadiska ordet ilu, "gud"
  • det akkadiska ordet šamû, "sky", "himmel"

Digital kodning[redigera | redigera wikitext]

Tecknet kodas i Unicode (sedan version 5.0) under namnet AN med koden U+1202D.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lo, Lawrence. Akkadian Arkiverad 24 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Ancient Scripts. Läst 8 januari 2016.
  2. ^ [a b c] Lehmann, Winfred Philipp. 1992. Historical Linguistics: An Introduction. Psychology Press. ISBN 9780415072427 s.54-55.
  3. ^ [a b c] Heise, John. About the cuneiform sign AN. Akkadian language. Läst 8 januari 2016.
  4. ^ U+1202D (Cuneiform Sign An). The Unicode Character Reference. Läst 8 januari 2016.