Djurtandvård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En hunds canine.

Djurtandvård är den gren inom djursjukvården som behandlar tandsjukdomar och relaterade åkommor. Området är något som behandlas av såväl veterinärer som tandläkare då en stor del av tandvårdsforskningen och kunskapen idag finns på tandläkarsidan. Dagens svenska regler medger att veterinärer eller tandläkare med behörighet får behandla djurs munbesvär[1].

Större delen av de djur som behandlas inom djurtandvården idag är katter och hundar, medan gnagare och kaniner endast står för 5% av de djur som behandlas.[2] De vanligaste problemen hos djur är parodontit och tandfrakturer, ofta till följd av dålig skötsel av djurens munhälsan.

Det finns idag ett fåtal veterinärutbildningar i framförallt USA som erbjuder spetskompetens inom djurtandvård, men området är i större delen av världen relativt litet i förhållande till antalet djur med tandsjukdomar. I Sverige finns det ett fåtal veterinärer med spetskompetens inom djurtandvård och Sveriges lantbruksuniversitet är ett av få djursjukhus som erbjuder mer avancerad djurtandvård.

Parodontit (tandlossning) innebär en inflammation av tandens periodontium (stödjevävnad): gingiva, periodontal-ligament, cementum och alveolärt ben.  Det är den vanligaste sjukdomen hos hund och den är även vanlig hos katt [3].

Parodontit orsakas av plack och börjar som gingivit (tandköttsinflammation) och leder successivt till förlust av periodontal-ligament och käkben vilket gör att tanden så småningom lossnar[3]. Plack är en biofilm som täcker tanden i frånvaro av tandborstning, tandsten bildas vid mineralinlagring i plack och tandstenen täcks alltid av ett lager plack. Tandsten kan ge mekanisk retning men orsakar inte i sig parodontit. Gingivit är i sig inte förknippad med vävnadsförlust och är reversibel. Det går inte att säga vilka patienter med gingivit som kommer utveckla parodontit men predisponerande faktorer är t ex ras och bettfel/trångt bett. Parodontit orsakar obehag och kan också ge systemisk påverkan.

Behandling: Daglig tandborstning för att minimera mängden plack på tanden är den effektivaste metoden för att förebygga och stoppa upp sjukdomen. I vissa fall kan orala klorhexidin-preparat också användas för att hämma inflammationen. Allmän antibiotika är inte indicerat. Vid befäst sjukdom kan en professionell tandrengöring inklusive nödvändiga extraktioner behöva göras i narkos men utan hemtandvård är inflammationen tillbaka inom några dagar. Vissa stadier av sjukdomen kan behandlas kirurgiskt vilket kan vara aktuellt om god eftervård i hemmet med säkerhet kan genomföras [3].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurhalsopersonal/behorighetattarbetaidjurenshalsoochsjukvard/personalfranhalsoochsjukvarden.4.32b12c7f12940112a7c800010597.html
  2. ^ Animal Dentistry
  3. ^ [a b c] Gorrel, C (2013). Veterinary Dentistry for the General Practitioner (2nd edition). Oxford: Saunders 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]