Edinburgh, Leith and Granton Railway

Från Wikipedia

Edinburgh, Leith and Newhaven Railway var ett järnvägsbolag som grundades 1836 med syftet att koppla ihop järnvägsnätet i Edinburgh med hamnarna i Firth of Forth. 1844 utvidgades järnvägsnätet till Granton vilket bidrog til lett namnbyte av bolaget till Edinburgh, Leith and Granton Railway.

Järnvägsnätet i Edinburgh och Leith 1905.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudlinjen gick från Princes Street Gardens till Newhaven. En sidolinje byggdes till Leith.

I oktober 1837 påbörjade Walter Montagu-Douglas-Scott, 5:e hertig av Buccleuch arbetet av en hamn i Granton[1].

Herigen av Buccleuch inrättade en färjelinje från Granton till Burntisland 1844. Linjen överskuggade färjelinjer som utgick från Leith och Trinity över Forth. Eftersom järnvägsbolaget inte hade någon linje nära Granton var passagerarantalet lågt vilket föranledde till att bolaget skrev till parlamentet gällande en förlängning till Granton. I juli 1844 fick bolaget godkänt av Kungahuset.

När ny linje till Granton byggdes ut från Trinity ändrades bolagets namn till Edinburgh, Leith and Granton Railway.

Världens första tågfärjelinje grundades 3 februari 1850 och gick mellan Granton och Burntisland. Tågfärjeklaffen deisgnades av Thomas Bouch. Färjan hette Leviathan, ritad av Thomas Grainger. Färjelinjen drogs in 1876, dock fortsatte passagerartrafik på färja över Forth[2].

Forthbron[redigera | redigera wikitext]

En bro över Forth hade länge föreslagit eftersom tågfärjetrafiken var besvärlig. 1890 invigdes Forthbron, vilket omedelbart ersatte tågfärjetrafiken med undantag för vagnar som skulle till industrier i Burntisland och dess direkta omland.

Forthbron

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Ports.org.uk / Granton”. web.archive.org. 5 oktober 2015. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151005234321/http://www.ports.org.uk/port.asp?id=712. Läst 25 november 2022. 
  2. ^ Oxford and Mortimer.. Oxford Dictionary of National Biography. Oxford University Press. 2004-09-23. http://dx.doi.org/10.1093/ref:odnb/91812. Läst 25 november 2022