Eila Hiltunen
Eila Vilhelmina Hiltunen, född 22 november 1922 i Sordavala, död 10 oktober 2003 i Helsingfors, var en finländsk skulptör.
Biografi
Eila Hiltunen framträdde efter andra världskriget som en uppskattad porträttskulptör, men arbetade efter 1958 i svetsteknik och alltmer abstrakt form. År 1966 tilldelades hon Pro Finlandia-medaljen.[1]
Internationellt mest känd blev hon för Sibeliusmonumentet, Finlands största skulpturmonument, som restes 1967 i Helsingfors. Monumentets rytmiskt grupperade tjock stålrör leder tankarna till orgelpipor och tallstammar.
En staty av Eila Hiltunen som liknar en mindre version av Sibeliusmonumentet finns vid Förenta nationernas högkvarter i New York.
Hon är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[2]
Källor
- ^ ”Suomen Leijonan Pro Finlandia -mitalin saajat 1945-2015”. Ritarikuntien kanslia. http://www.ritarikunnat.fi/index.php/fi/ritarikunnat/rekisterit/173-suomen-leijonan-pro-finlandia-mitalin-saajat-1945-2015. Läst 19 maj 2016.
- ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.
Litteratur
- Bra Böckers lexikon, 1976.
Externa länkar
- ”Hiltunen, Eila”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4280-1416928956886
- Hiltunen, Eila i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
|