Hoppa till innehållet

Eleonora av Sicilien

Från Wikipedia
Eleonora av Sicilien
Född1325[1] eller 1328[2]
Paternò, Italien
Död1375[2]
Lleida, Spanien
BegravdPobletklostret
SysselsättningAristokrat
MakePeter IV av Aragonien
(g. 1349–)[3][4]
BarnJohan I av Aragonien (f. 1350)
Martin I av Aragonien (f. 1356)
Eleonora av Aragonien (f. 1358)[3]
FöräldrarPeter II av Sicilien[3]
Elisabet av Kärnten[3]
SläktingarKonstantia av Sicilien (regent) (syskon)
Eufemia av Sicilien (syskon)
Ludvig av Sicilien (syskon)
Fredrik III av Sicilien (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Eleonora av Sicilien, född 1325, död 1375, var drottning av Aragonien; gift med kung Peter IV av Aragonien.[5]

Eleonora av Sicilien var dotter till Peter II av Sicilien och Elisabet av Kärnten.

Hon gifte sig i Valencia i augusti 1349 med sin andrakusin Peter IV av Aragonien. Äktenskapet hade först föreslagits när hon var tolv, 1337. Vigseln ägde rum i utbyte mot att Peter avstod från sina anspråk på Siciliens tron. Hon var hans tredje maka, och de fick fyra barn.

Hon beskrivs som lång, mager, blek och inte särskilt vacker. Som person beskrivs hon som häftig, passionerad och viljestark och som en jämbördig maktspelare till sin make. Hennes ingripande i politiska angelägenheter fick snart hennes katalanska undersåtar att kalla henne "regina grossa" (den stora drottningen), och hennes dominanta roll gjorde än större intryck med tanke på vilken liten roll hennes två senaste företrädare hade spelat.

Eleonora blev aktiv i statens angelägenheter och ersatte Bernardo de Cabrera som Peters främsta politiska rådgivare. Hon ersatte skickligt sin make när han var frånvarande; hade sitt eget kansli, utfärdade offentliga handlingar och presiderade över Cortes i sin makes ställe. Hon låg bakom skapandet av hertigdömet Gerona för sin första son, Infante Juan. Hon drev också sin egen politik och fattade egna beslut, bland annat i sin förföljelse mot Bernardo de Cabrera, som hon anklagade för kriget med Kastilien, och som hon ställde inför rätta och lät avrätta under sin makes frånvaro. Hon kunde också i kungens närvaro motsätta sig hans order. Som en symbol för sin personliga auktoritet lät hon bygga ett palats åt sig i Barcelona, kallat Palau Reial Menor.

Hon engagerade sig till förmån för sitt forna hemland Sicilien, och stod i kontakt med sina systrar, som fungerade som regenter för deras minderåriga bröder. Den roll som drottningen spelade i Siciliens politiska angelägenheter var avgörande för det direkta återinförlivandet av nämnda rike till Aragonien. Hennes far efterträddes av hennes två minderåriga bröder som avled barnlösa, något som utlöste en tronföljdskris som så småningom ledde till att Sicilien kom under aragonskt herravälde. År 1357 förklarade sig Eleonora vara Siciliens tronarvinge efter sin bror Fredrik III, i det fall han skulle avlida barnlös. Han avled utan en son två år efter Eleonora, vilket ledde till att hennes make gjorde anspråk på Sicilien.

Hon avled vid femtio års ålder i Lleida den 20 april 1375, efter att ha gjort en pilgrimsfärd till Montserrat.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Peter III av Aragonien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Fredrik II av Sicilien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Konstantia av Sicilien
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Peter II av Sicilien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Karl II av Neapel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Eleonora av Anjou
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Maria Arpad av Ungern
 
 
 
1. Eleonora av Sicilien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Meinhard II av Kärnten
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Otto III av Kärnten
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Elisabet av Bayern
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Elisabet av Kärnten
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Henrik V av Silesien-Liegnitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Eufemia av Silesien-Liegnitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Elisabeth av Kalisz
 
 
 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. Dizionario Biografico degli Italiani, 1960, Dizionario Biografico degli Italiani: eleonora-d-aragona-regina-d-aragona, läs online, läst: 27 juni 2018.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub20221150867, läst: 30 maj 2022.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 3 4 Kindred Britain.[källa från Wikidata]
  4. The Peerage person-ID: p11339.htm#i113381, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  5. Roebert, Sebastian (2020). Die Königin im Zentrum der Macht. Reginale Herrschaft in der Krone Aragón am Beispiel Eleonores von Sizilien (1349-1375). Berlin: de Gruyter. ISBN 978-3-11-064081-6.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Eleonora av Portugal
Drottning av Aragonien
13491375
Efterträdare:
Sibila av Fortià